Namibia

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Republic of Namibia
Namibias flagga
Flagga
Valspråk: Unity, Liberty, Justice
(engelska för "enighet, frihet, rättvisa")
Nationalsång: Namibia, Land of the Brave
Namibias läge
Huvudstad Windhoek
22,56°S 17,09°E
Största stad Windhoek
Officiellt språk engelska1
Statsskick
President
Premiärminister
republik
Hifikepunye Pohamba
Nahas Angula
Självständighet
 • Deklarerad
 • Erkänd
från Sydafrika

21 mars 1990
Yta
 • Totalt
 • Vatten

825 418 km² (33:e)
försumbart
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet

2 044 147 (141:a)
2,4 inv/km² (192:a)
BNP (PPP)
 • Totalt
 • Per capita
(2005)
$15 144 miljoner (123:e)
$7 101
Valuta namibisk dollar (NAD)
Tidszon UTC+1
Topografi
 • Högsta punkt

 • Största sjö

 • Längsta flod

Konigstein
2 606 m ö.h.

km²

km
Nationaldag 21 mars
Landskod NA, NAM
Landsnummer 264
1 Majoriteten av den vita befolkningen talar antingen tyska eller afrikaans, vilka har regionell officiell status.

Namibia är en stat i sydvästra Afrika vid Atlanten. Landet gränsar till Angola, Botswana, Sydafrika och Zambia. Längs kusten finns Namiböknen och i öster Kalahariöknen.

Innehåll

Historia

Gammal historia

Från ungefär år 1000 före Kristus finns det hällristningar i Twyfelfontein. Området är förklarat för världsarv.

Under och efter kolonialismen

Tyska Sydvästafrika var mellan 1884 och 1920 en tysk koloni där tyskarna upptäckt diamanter. Den motsvarade dagens Namibia. Vid Versaillesfreden 1919 beslutades det att Tyskland omedelbart skulle fråntas alla sina kolonier, och då fredsavtalet trädde i kraft den 10 januari 1920 ställdes området under sydafrikansk förvaltning, och fick namnet Sydvästafrika

Den 12 januari 1904 reste Hererofolket, under ledning av Samuel Maharero, sig i uppror mot det tyska kolonialstyret. I augusti lyckades den tyska generalen Lothar von Trotha slutgiltigt besegra dem i slaget vid Waterberg, varefter han lät driva ut dem i Omahekeöknen, där de flesta dog av törst. Folkmordet på herero- och namafolken

Sydafrika ockuperade den tyska kolonin Tyska Sydvästafrika under första världskriget och administrerade området som ett NF-mandat under mellankrigstiden. Efter andra världskriget annekterades territoriet av Sydafrika. Annektionen mötte inte internationellt erkännande.

Självständighetskampen

1966 startade SWAPO-gerillan ett självständighetskrig för området som alltmer började kallas Namibia, men Sydafrika erkände inte självständigheten förrän 1988. Då hade FN upprättat en fredsplan för hela regionen. Formellt blev Namibia självständigt den 21 mars 1990, och därpå följde demokratiska val.

Geografi

Namibia

Klimat och miljö

I Namibia råder ökenklimat vilket innebär att det är hett och torrt. Regnväder förekommer sporadiskt och sparsamt. Ibland är torrperioderna mycket långvariga.

Några av landets miljöproblem är mycket begränsade vattentillgångar, att öknen breder ut sig och tjuvjakt på de vilda djuren. Namibia var det första landet i världen som införde miljöskydd i konstitutionen. Omkring 14% av landets yta är skyddade områden, bland annat nästan hela kusten vid Namiböknen.

Administrativ indelning

Namibia är indelat i 13 regioner: Caprivi, Erongo, Hardap, Karas, Khomas, Kunene, Ohangwena, Okavango, Omaheke, Omusati, Oshana, Oshikoto och Otjozondjupa.

Ekonomi

Ekonomin är starkt beroende av utvinning och bearbetning av mineraler för export, Gruvdriften svarar för 20 % av BNP. De viktigaste produkterna är uran och diamanter, därutöver utvinns även bly, zink, tenn, silver och wolfram.

Ungefär hälften av befolkningen lever på jordbruk, framför allt småjordbruk. Jordbruket står för ungefär 10 procent av landets BNP, tillsammans med binäringar 25 procent, industri för 20 procent och tjänster för 33 procent.[1]

Därutöver får även fisket och turismen en allt ökande betydelse. Tillverkningsindustrin är däremot svagt utvecklad.

Även om Namibia räknas till Afrikas rikare länder råder utbredd fattigdom på grund av hög arbetslöshet och stora inkomstskillnader. Landets gini-koefficient (ett mått där 1 motsvarar tot ojämlikhet och 0 inga inkomstskillander alls) är 0,7, en av de högsta i världen. Inkomstskillnaderna följer hudfärg. Bland annat äger vita över 90 % av all användbar jordbruksmark. Det pågår en för närvarande relativt långsam jordreform, där 1,2 miljoner av total 36 miljoner hektar har överförts.[1] Den köpkraftsjusterade BNPn är 7 000 dollar/år och invånare. Den ekonomiska tillväxten var 2005 på 3,5 procent.[2]

Namibia har nära ekonomiska relationer med Sydafrika, som svarar för största delen av importen. En stor del av exporten utgörs av råvaror som förutom till Sydafrika även går till Storbritannien och andra i-länder.

Namibia producerar ingen elektricitet, utan importerar all el från Sydafrika. Det finns planer på att bygga en stor damm för vattenkraft, men detta protesterar Botswana mot.[källa behövs]

Staten har tillsammans med det sydafrikanska gruvföretaget De Beers ett gemensamt ägt företag NamDeb. [1]

Infrastruktur

Ett omfattande järnvägsprojekt som kommer att förbinda landets järnväg med Angola pågår. Det pågår även två stora vägprojekt, TransCaprivi och transKalahari som kommer att förbinda landet med Zambia respektive Botswana. De förväntas ge Walvis Bays hamn förbättrade konkurrensmöjligheter[1]. Även Lüderitz har en betydande hamn. Hosea Kutako International Airport är den viktigaste internationella flygplatsen.[2]

Demografi

Ett av de största hälsoproblemen är aids. 2001 var nästan 23 % av den vuxna befolkningen smittad.

Befolkning och språk: Befolkningsstatistiken präglas fortfarande av de undersökningar och tvångsåtgärder som genomfördes inom ramen för Odendaalplanen under apartheidtiden, som syftade till att geografiskt och etniskt hålla folkgrupper isär.

Ungefär hälften av befolkningen tillhör ovambo-folk, det vill säga talar något oshiwambo-språk. Ungefär 9 % hör till något kavango-folk. De olika folkslagen i Capriviremsan brukar sammanfattningsvis kallas caprivi. Damara- och nama-folken talar samma språk, nama-damara. Andra folkslag är herero, san (bushmen), och tswana. Basters, "färgade" och många "vita" har afrikaans som modersmål. Tyska talas av många "vita". Tysknamibier (tyska Deutschnamibier) är personer i Namibia som är släkt med tyskar som koloniserade Namibia (Tyska Sydvästafrika).

I slutet på 1800-talet skall det också ha funnits en betydande svensktalande koloni i landet.

  • Befolkningens medelålder: 18,3 år (2002)
  • Spädbarnsdödlighet: nästan 7 % (2003)
  • Befolkningens medellivslängd: 42,8 år (2003)


Religion

Religiös tillhörighet: kristna 80–90 %, inhemska religioner 10–20 %, islam 3 % [3]

Utbildning

Ungefär 25 procent av statsbudgeten går till utbildning och över 90 procent av befolkningen inom berörda åldersgrupper går i skolan. På högre nivå finns Namibias universitet (University of Namibia, UNAM) och Namibias tekniska universitet (Polytechnic of Namibia, POLYTECH).[1] 2003 var ungefär 15 % av den vuxna befolkningen analfabeter,[källa behövs]

Sport

Frankie Fredericks var en namibisk sprinter.

Språk

I Namibia talas flera olika språk: afrikaans, otjeherero, oshivambo, engelska och tyska.

Engelska är officiellt språk, trots att det bara är modersmål för en liten del av den vita befolkningen i landet. Att man vid självständigheten valde att ersätta afrikaans med just engelska som officiellet språk var politiskt, det sågs som neutralt. Tyska var mellan 1984 och 1990 tillsammans med engelska och afrikaans ett officiellt språk. Tyskan utgör en språkö i Namibia, den enda tyskspråkiga språkön utanför Europa.

Se även: Tyska språket i Namibia

Externa länkar

Afrikagrupperna är den enda svenska organisationen som har svenskar anställda i Namibia. De sammanställer även en sida med nyheter från Namibia

Referenser

Noter

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 Namibia: A booming economy, but not for all (2006) New African. (455).
  2. 2,0 2,1 Namibia (faktaruta) (2006) New African. (455).
  3. NationMaster


Personliga verktyg
På andra språk