Från Rilpedia

Yngre dryas är en kall period i slutet av den senaste istiden, för ca 12.900 till 11.700 år sedan. Under värmeperioden som föregick yngre dryas, Bølling-Allerød, blev stora delar av södra Sverige fritt från is. Klimatförsämringen vid Yngre Dryas början gjorde dock att isavsmältningen stannade av och att inlandsisen i vissa områden ryckte fram. I Sverige utbildades så kallade randmoräner parallellt med iskanten i öst-västlig riktning, bland annat i Dalsland, Västergötland och Östergötland. Den mest kända är kanske Hindens rev i södra delen av Vänern. Randmoränerna kan förutom morän även innehålla sorterade sediment och lera som plockats upp av isen vid dess framryckning. Klimatförändringen under yngre dryas är tydligast i områdena runt Nordatlanten. Utöver fynd i Europa har klimatförändringen även registrerats i iskärnor från Grönland, sjösediment i östra Kanada och i djuphavssediment från Karibiska havet. Indikationer på att yngre dryas påverkat det globala klimatet är mer tveksamma. Yngre dryas orsakades av en temperaturhöjning efter den sista istiden, det gjorde att isen som täckte Nordamerika smälte och rann ut i Nordatlanten, stora mänger kallt färskvatten blandades med det salta havsvattnet och fick havscirkulationen att stanna upp. Yngre dryas avslutas med en kraftig temperaturuppgång som markerar övergången till holocen, den yngsta epoken i jordens historia.