Ormsö
Från Rilpedia
Ormsö (estlandssvenskt uttal: årmse, estniska Vormsi, tyska Worms, finska Vormsi, finska (tidigare namn) Kyysaari eller Urmasi) är den fjärde största ön i Estland. Före andra världskriget var Ormsö jämte Nuckö centrum för estlandssvenskarna. Ön, som är cirka tio kilometer bred och fem kilometer lång, ligger utanför Hapsal i vars närhet färjeläget Rus (estniska Rohuküla) finns för transport mellan Ormsö och fastlandet.
Innehåll |
Geografi
Öns byar är Hullo (som är administrativt centrum), Borrby (estlandssvenskt uttal: bårrbe), Diby, Bussby, Magnushov, Fällarna (fällana), Rumpo (romp), Kärrslätt (kählet, kälet, estniska Kersleti), Norrby, Rälby (rälbe), Saxby, Sviby (huvudhamn) och Söderby. Bynäs (bines), Hakebacken (håkabackan) Tompo och Kärret är före detta byar.
Svibyviken (estniska Sviby laht) är en vik utanför Sviby. Vitberget (estlandssvenskt uttal: hoitbärge) är den högsta höjden (12 meter) på ön. Norr om Diby ligger undervattensgrundet Storgrundet (estniska Suurrahu). Korset är ett grund vid Rumpnäset.
Historia
Klagomännen från Ormsö 1861
I Svenska Arbetaren kan man läsa den 25 augusti 1861:
"I början av juli denna sommar kom en liten båt inseglande i Stockholmsskären. Den var långväga ifrån, längre än man i början kunde ana, och den kom i ett ärende, som djupt skulle gå varje svensk till hjärtat. I båten sutto fem män med allvarliga ansikten, och när de kommo i land och man frågade dem vilka de voro, svarade de på ren svenska: - Vi äro svenska bönder från Vormsö. Vi äro fria svenska bönder, det är vår stolthet, vårt förnämsta goda. Våra lagar och privilegier äro bekräftade av edra konungar och de ryska tsarena, men vi få icke njuta av dem."
År 1861 uppmärksammades rikssvenskarna att det fanns en svenskspråkig minoritet i Estlands kustbygd, ty då kom fem ormsöbönder med öppen båt till den svenska huvudstaden för att klaga hos den svenska kungen för de övergrepp de drabbades av öns egenmäktige godsägare Stackelberg som huserade på Magnushov. Några direkta lättnader fick man inte, även om ett visst diplomatiskt arbete sattes igång genom den svenska regeringens försorg, men det var början på ett utökat samarbete mellan estlandssvenskarna och människor i Sverige som fortgick fram till den stora massflykten till Sverige 1944.
Referenser
- Kanarbik, Madis, Ormsö. De estlandssvenska böndernas kamp mot godsägarna under 1700- och 1800-talet [Nordistica Tartuensia; 9] (Tartu, 2003)
- Beyer, Jürgen, 'Whom should one thank for a narrow escape? Lessons drawn from a perilous journey from Vormsi and Noarootsi to Finland in 1796', Pro Ethnologia 17 (2004), 175-95
- [Hammerman, Margareta (red.)], Ormsö kyrkokrönika / Vormsi kirikukroonika 1539-1944 (Stockholm/Tallinn, 2007)
Externa länkar
- Den Andra Stranden, bilder och information från Ormsö
- Ormsö kyrkofond
