Vombater
Från Rilpedia
| ?Vombater | |
|---|---|
.jpg) arten Vombatus ursinus
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Underklass: | Pungdjur Marsupialia |
| Ordning: | Fåframtandade pungdjur Diprotodontia |
| Familj: | Vombater |
|
|
|
| §Vombatidae Auktor: Burnett, 1830 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Vombater (Vombatidae) är en familj i underklassen pungdjur som förekommer i Australien. De är växtätare med ett björnliknande utseende som gräver jordgångar. Namnet är ett lånord från urbefolkningsstammen eoras språk.
Innehåll |
Utseende
Vombater är mellan 70 och 120 centimeter långa och väger mellan 20 och 40 kilogram. Extremiteterna är korta och kraftiga. Alla fötter har fem tår. Av dessa har de främre fem och de bakre fyra klor, som djuret använder när det gräver. Svansen är en liten naken stump. Huvudet är stort och brett och utrustat med medelstora öron som har en avrundad till trekantig form. Ögonen är jämförelsevis små.
Anmärkningsvärt är att deras tänder liknar tänderna hos djurgruppen gnagare.
Utbredningsområde
Vombater lever i Australiens sydliga och östliga regioner i delstaterna South Australia, Victoria, Nya Sydwales, Queensland och Tasmanien. De är inte inriktade på någon speciell naturregion men behöver lämplig jord.
Levnadssätt
Vombater tillhör de största däggdjur på jorden som gräver gångar. Med sina skarpa klor skapar de grottor som oftast sammanfogas till ett större tunnelnät. Tunnlarna kan bli upp till 20 meter långa och ligger ibland 3,5 meter under markytan. Ibland händer det att olika individer som inte är släkt bebor samma tunnelsystem. Vombater är aktiva under natten och vilar på dagen.
Vuxna individer har nästan inga naturliga fiender. Den av människan introducerade dingon är troligtvis deras största fiende. Vombaternas bakre kroppsdelar är försedd med tjock hud, brosk och ben. Vid fara blockerar de ingången till sitt bo med dessa kroppsdelar. De flesta dödfall orsakas av människor och bilar. I områden med få människor bestäms populationens storlek efter tillgången på föda.
En vombats territorium är mellan fem och 25 hektar stort. Territorierna markeras med avföring och jordhögar samt försvaras med aggressivt beteende. Ibland förekommer strider mellan hannarna med allvarliga bett. På korta sträckor uppnår vombater en hastighet av 40 kilometer i timmen. De har även bra förmåga att klättra och simma.
Föda
En vombat är ute mellan tre och åtta timmar varje kväll för att äta gräs. De äter inhemska och icke inhemska grässorter samt andra växter och mossor. I sällsynta fall äter de även delar av buskar och träd eller svampar. Deras ämnesomsättning tar mycket lång tid och är mycket effektiv. En måltid förblir upp till 14 dagar i deras kropp. Vombater är även särskilt bra på att spara vatten. Deras behov av vatten ligger bara på en fjärdedel av att vad kängurudjur behöver.
Fortplantning
Vanligtvis är födseln av ungar inte bunden till någon speciell årstid. Honans pung har öppningen på baksidan, vilket hindrar den från att fyllas med jord när djuret gräver. Nästan uteslutande föds bara en unge åt gången. Ungen stannar i pungen i sex till åtta månader och håller sig sedan till modern i ytterligare ett år.
Vombater blir könsmogna vid cirka två års ålder och når i naturen en ålder av fem år. I fångenskap kan de leva upp till 20 år.
Systematik
.jpg)
Vombater tillhör ordningen Diprotodontia. I samma ordning ingår kängurudjur, koala och klätterpungdjur (Phalangeridae).
Familjen Vombatidae omfattar idag två släkten, Lasiorhinus och Vombatus. Fem andra släkten är utdöda.
Man skiljer mellan de följande arterna:
- Nakennosvombat (Vombatus ursinus)
- Nordlig hårnosvombat (Lasiorhinus krefftii)
- Sydlig hårnosvombat (Lasiorhinus latifrons)
De första individer som man kan räkna till familjen Vombatidae fanns för cirka 18 millioner år sen (Miocen).
Hot
Efter att människor från Europa kommit till Australien minskade vombaternas levnadsområde avsevärt. Många regioner i deras utbredningsområde blev förstörda och populationen minskade på grund av jakt och införseln av icke inhemska djurarter. Av arten nordlig hårnosvombat finns bara ungefär hundra individer kvar som lever i en liten nationalpark i Queensland. Denna art listas av IUCN som starkt hotad. Av de två andra arterna som inte räknas som hotade förekommer fler individer.
Källor
- Wikimedia Commons har media som rör Vombater
