William Howard Taft
Från Rilpedia
USA:s 27:e president | |
---|---|
Ämbetsperiod: | |
4 mars 1909 – 4 mars 1913 | |
Vicepresident: | James S. Sherman |
Företrädare: | Theodore Roosevelt |
Efterträdare: | Woodrow Wilson |
{{{nummer2}}} | |
Ämbetsperiod: | |
{{{ämbetsperiod2}}} | |
{{{nummer3}}} | |
Ämbetsperiod: | |
{{{ämbetsperiod3}}} | |
Information | |
Födelsedatum: | 15 september 1857 |
Födelseplats: | Cincinnati, Ohio, USA |
Dödsdatum: | 8 mars 1930 |
Dödsplats: | Washington, D.C., USA |
Hustru: | Helen Taft |
Yrke: | Domare |
Politiskt parti: | Republikanerna |
Fil:William Taft video montage.ogg
William Howard Taft, född 15 september 1857 i Cincinnati i Ohio, död 8 mars 1930 i Washington, D.C., var en amerikansk politiker (republikan) och USA:s tjugosjunde president 1909–1913.
Taft blev advokat 1880. Åren 1888 - 1890 var han domare vid överdomstolen i Ohio och 1896 - 1900 var han jurist professor vid universitetet i Cincinnati. USA:s dåvarande president, William McKinley utsåg honom 1900 till ordförande i den förvaltning som styrde den nyerövrade ögruppen Filippinerna och Taft var guvernör där från juli 1901. Under en period hösten 1906 ledde han även Kubas förvaltning.
År 1909 blev Taft USA:s 27:e president, sedan partibrodern Theodore Roosevelt hade avböjt omval och förordat Taft som partiets kandidat. Under Tafts regeringstid upptogs 1912 två stater i unionen, Arizona och New Mexico, och samma år genomdrev Taft även i kongressen ett beslut om befästande av Panamakanalzonen.
Vid presidentvalet 1912 förlorade Taft med 3 484 000 röster mot den demokratiska motkandidaten Woodrow Wilsons 6 290 000 röster. Att han förlorade så stort berodde framför allt på att de republikanska rösterna splittrades, eftersom Theodore Roosevelt inte längre stödde Taft på grund av meningsskiljaktigheter om tullskyddspolitiken och själv kandiderade till presidentposten för det nybildade Progressiva partiet.
Efter sin ämbetstid som president blev Taft professor i juridik vid Yales universitet 1913-1921 och chefsdomare i USA:s högsta domstol från 1921 till en knapp månad före sin död 1930.
Taft förestavade presidenteden för Calvin Coolidge år 1925 och Herbert Hoover år 1929. Han avled 1930 och begravdes på Arlingtonkyrkogården i Washington, D.C.
Taft gifte sig år 1886 med Helen Herron. Taft var far till Robert Taft och farfarsfar till Bob Taft, som var guvernör i Ohio.
Utnämningar till Högsta Domstolen
- Horace H. Lurton, 1910
- Charles Evans Hughes, 1910
- Edward D. White, 1910 (Chefsdomare)
- Willis Van Devanter, 1911
- Joseph R. Lamar, 1911
- Mahlon Pitney, 1912
|