Wernher von Braun
Från Rilpedia
Wernher Magnus Maximilian, Freiherr von Braun, född 23 mars 1912 i Wirsitz, Posen, Tyska riket (nuv. Wyrzysk, Polen), död 16 juni 1977 i Alexandria, Virginia, var Tysklands ledande raketforskare och mannen bakom de första lyckade uppskjutningarna av raketer i atmosfären. Han kallas därför ibland "rymdens besegrare". Han var 1937-1945 teknisk chef för utvecklingen av V-2-raketen, som i andra världskrigets slutskede användes av Nazityskland mot Storbritannien.
Efter andra världskriget blev han tillfångatagen av den amerikanska armén tillsammans med sin bror Magnus von Braun som kunde engelska vid krigsslutet och fortsatte med sitt arbete i USA, till en början under internering. År 1955 blev han amerikansk medborgare och övergick till att leda USA:s utveckling av raketer för rymdprogrammet, bland annat Saturn I, Saturn IB och Saturn V (Raketprogrammet Saturn).
Innehåll |
Biografi
Uppväxt och utbildning
Wernher von Braun föddes i Wirsitz i Posen (nuvarande Wyrzysk i Polen) som den andra av Magnus Freiherr von Brauns tre söner. Hans morfar och namngivare var Wernher von Quistorp (1856-1908), godsägare och medlem av Preussisches Herrenhaus. Wernher von Braun kunde 17 år gammal efter bra prestationer ta studenten i förtid vid Hermann-Lietz-Schule i Spiekeroog påsken 1930. Han experimenterade redan i ungdomen med raketer och skrev en avhandling om rymdfärder. Från 1929 arbetade han tillsammans med Hermann Oberth i Reinickendorf i Berlin och från 1932 i Kummersdorf utanför Berlin stödda av Walter Dornberger vid Heereswaffenamt. von Braun tog stort intryck av den slovenske astronomen och astrofysikerns Herman Potočniks bok Das Problem der Befahrung des Weltraums och Oberths bok Die Rakete zu den Planetenräumen. Från 1930 studerade von Braun fysik vid Technische Universität Berlin och vid Eidgenössische Technische Hochschule Zürich. 1934 promoverades han i fysik i Berlin med ämnet "Konstruktive, theoretische und experimentelle Beiträge zu dem Problem der Flüssigkeitsrakete". Wernher von Braun deltog i testen vid Raketenflugplatz Berlin som medlem av Verein für Raumschiffahrt.
Peenemünde
Wernher von Braun var teknisk direktör vid Heeresversuchsanstalt i Peenemünde på ön Usedom 1937-1945. Här ledde han bland annat utvecklingen av aggregat 4, förkortat A4, en storraket driven av flytande bränsle. Den byggdes senare i serie under beteckningen V-2. Den tekniska innovationen låg i att man kopplade ihop drivmedelsmotorerna (tyska Flüssigkeitstriebwerke) och på så sätt för första gången kunde stabilisera flygbanan och automatiskt få bort avvikelser. Efter att förbränningen slutat nådde A4 den tredubbla ljudhastigheten. 1942 överskred en prototyp för första gången en höjd över 80 km och 1945 nådde man över 120 km. Denna ständiga förbättring var det framförallt utvecklingen av anpassade turbopumpar som stod för, då dessa pressade in stora mängder bränsle i brännkamrarna.
Politik och teknik
von Braun blev medlem i nazistpartiet Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) 1937 och 1 maj 1940 blev han medlem i SS där han avancerade till SS-Sturmbannführer (motsvarande major i Wehrmacht). Historiska belägg visar ett fängelseuppehåll i mars 1944 då von Braun greps av Gestapo på initiativ av Heinrich Himmler. Han anklagades för förräderi och för att ha hotat försvarsförmågan ("Wehrkraftzersetzung") och förberedelser för en flykt till England vilket kunde innebära dödsstraff. Det vara bara hans särskilda betydelse för A4-programmet som räddade honom efter att Albert Speer och Walter Dornberger intervenerat hos Hitler.
Att Wernher von Brauns intresse riktades mot rymden visade sig bland annat av att hans utkast till aggregaten 9 till 12 har astronautkapslar. Efter V-2-anfallen mot London 8 november 1944 ska han ha sagt: "Det skulle aldrig ha fått hända ... Vi har byggt dessa raketer för att öppna dörren till andra världar, inte för att skapa ödeläggels på denna jord. Ska det vara frukten av vårt arbete?" (tyska "Das hätte nie geschehen sollen ... Wir haben diese Rakete gebaut, um das Tor zu anderen Welten zu öffnen – nicht um Verwüstungen auf dieser Erde anzurichten. Soll das die Frucht unserer Arbeit gewesen sein?"). Hans motsägelsefulla person blir än tydligare, då man ser till att Wernher von Braun arbetade under ett militärt uppdrag med ett vapen som hade en aldrig tidigare sedd räckvidd och snabbhet och förde ett ton sprängmedel mot sitt mål och som man inte kunde försvara sig emot. von Braun verkade också under sin tid i USA på eget initiativ i rustningsindustrin och var bland annat en väsentlig del av utvecklingen av de första amerikanska atommedeldistansraketerna Redstone.
Dora-Mittelbau
Serietillverkningen av V2 var mycket arbetsintensiv och man satte in fångar från koncentrationslägret Dora-Mittelbau i arbetet. Denna del av von Brauns liv ses mycket kritiskt av historiker då von Braun skulle ha svårt att avsäga sitt ansvar för denna produktion. Andra anklagar honom för att vara en opportunist. Han krävde i en skrivning från 12 november 1943 att få 1350 arbetare, men detta betydde koncentrationslägerfångar. Några fångar vittnade senare om att de sett honom besiktiga arbetsplatserna. von Braun själv förklarade att han inte visste något om tvångsarbetarnas elände och att han inte var ansvarig för att de användes i produktionen. Att Wernher von Braun befunnit sig i lägret Dora-Mittelbau finns det inte direkta belägg för. Det finns dock ett brev daterat 15 augusti 1944 till Albin Sawatzki som var ansvarig för planeringen och styrningen av V-2-tillverkningen. Detta belägger att Braun själv letade fångar i koncentrationslägret Buchenwald. I en intervju från 1969 från säger Braun att tvångsarbetarna var i ett "uselt tillstånd" ("erbarmungswürdiger Zustand"), intryck som "skulle lasta varje anständig mans själ" ("schwer auf der Seele jedes anständigen Mannes lasten"). Enligt honom själv skämdes han över att sådana saker var möjliga i Tyskland. I samband med utbyggandet av Dora-Mittelbau och den påföljande tillverkningen av A4-raketer och andra vapen miste enligt officiella siffror i SS-akter omkring 12 000 tvångsarbetare livet. Vapnet krävde 8000 offer när det sattes in, huvudsakligen rörde det sig om civilbefolkningen. V-2 var det enda vapen vars produktion krävde mer offer än dess användning.
V-2 och krigsslut
Totalt sattes omkring 3000 V-2-raketer in i kriget, en tredjedel av dessa mot London och många sattes även in mot Antwerpen sedan de allierade satt upp sitt högkvarter där. De resterade hamnade fel. Sprängkraften hos alla avfyrande V-2-raketer tillsammans var knappt större än den hos ett mellanstort bombanfall under andra världskriget. Verkan var psykologisk då det inte fanns något motvapen, men deras militära betydelse var liten. 11 april 1945 ockuperade amerikanska trupper produktionsplatserna i Bleicherode, Mittelwerk. 100 A4-raketer transporterade till USA och blev där grunden för det amerikanska raketprogrammet. Några dagar tidigare hade raketpionjärerna Wernher von Braun och generalen Walter Dornberger tagit sin tillflykt söderut till hotel och kaserner i Oberammergaus omgivning (mer exakt: Peiting) för att undkomma den sovjetiska ockupationsmakten. Sedan de amerikanska trupperna ockuperat Oberbayern kontaktade den engelsktalande brodern Magnus von Braun amerikanerna, som man kunde räkna med hade ett intresse av de tyska kunskaperna rörande raketer. Mer än 100 raketutvecklare fördes 1945 till USA inom ramen för Operation Overcast. Även Walter Dornberger från Heereswaffenamt fann i USA en ny plats att verka i. Det fanns också de som blev en del av Sovjetunionens rymdprogram; bland dem fanns von Brauns assistent Helmut Gröttrup som var en av de 5000 tyska raketforskare som Sovjetunionen tog hand om. von Braun ledde ett team av över hundra utvecklare i Huntsville i Alabama för den amerikanska arméns räkning. Man förbisåg de tyska teknikernas bakgrund i Nazityskland. 1947 reste Wernher von Braun tillbaka till Tyskland för att gifta sig med sin kusin Maria von Quistorp i Landshut. 1949 reste familjen von Braun officiellt över till USA.
NASA
Wernher von Braun blev teknisk rådgivare åt det amerikanska raketprogrammet. Från 1950 arbetade han på Redstone Arsenal i Huntsville i Alabama som ledare för utvecklingen av de första amerikanska atommedeldistansraketerna Redstone. Han kunde diskutera sina idéer om en bemannad rymdfärd vid First Symposium on Space Flight som ägde rum på en konferens på Hayden Planetarium i New York 12 oktober 1951. Under perioden mars 1952 - april 1954 publicerade han tillsammans med andra författare en serie av artiklar i tidskriften Collier's Weekly. Han presenterade där för den breda amerikanska allmänheten hur en bemannad rymdfärd kunde ske rent tekniskt. 1955 blev von Braun amerikansk medborgare. 17 februari 1958 utkom Time Magazine med von Braun på omslaget under beteckningen "Missileman". 21 oktober 1959 överfördes von Braun officiellt till NASA. Strax innan hade man beslutat om byggandet av en stor bärarraket som senare blev Saturn V. 1960 utnämndes von Braun till direktör för George C. Marshall Space Flight Center i Alabama, en position han hade fram till 1970. Här var han en starkt bidragande orsak till de framgångsrika programmen Mercury, Gemini och Apollo. Han ledde utvecklingen av de första stegen av Saturn V-bärarraketen som startade för första gången 27 oktober 1961. Hans största framgång - uppfyllande mångåriga drömmar - var månlandningen 1969. Hans rival på den sovjetiska sidan Sergej Koroljov, skaparen av det sovjetiska rymdprogrammet, kunde inte uppleva händelsen eftersom han var död (1966). 1970-1972 var von Braun ställföreträdande direktör för NASA och gick in för genomförandena av projekten, däribland en bemannad Mars-mission. Wernher von Braun lämande NASA 1972 efter sin besvikelse över de stora budgetnedskärningarna av den amerikanska kongressen och blev vicepresident i Fairchild, en luft- och rymdfartskoncern. 31 december 1976 gick von Braun i pension. Han avled i njurcancer 16 juni 1977.
Den offentliga personen
Wernher von Braun blev snabbt mycket populär i USA genom sina böcker och offentliga uppträdanden. Han blev inte minst känd genom de tre Disney-produktionerna Man in Space (1955), Man and the Moon (1955) och Mars and Beyond (1957). I dessa kortfilmer medverkade von Braun vid Walt Disneys sida och berättade om sina teorier. Hans bok Das Marsprojekt inspirerade till science fiction-filmen Conquest of Space från 1955 som producerades av George Pal. Hans levnadshistoria filmades redan 1960 i en tysk-amerikansk samproduktion, Rymden är mitt mål, med Curd Jürgens i titelrollen. Wernher von Braun avancerade till den amerikanska rymdverksamhetens stora ansikte utåt och blev utfrågad om sin bakgrund i Tredje riket. Wernher von Braun distanserade sig från nazismen men såg också sin egna skuld i andra världskriget.
Citat
- "Vid erövrandet av rymden finns det två problem att lösa: tyngdkraften och papperskriget. Vi hade varit färdiga om det bara varit tyngdkraften"
- "Det är mitt jobb att inte vara nöjd"
- "Framsteg är vägen från det primitiva via det komplicerade till det enkla"
- "Jag tror att rymden idag är mindre farlig än gatorna i Berlin"
- "Ingenting ser så enkelt ut efteråt som en förverkligad utopi"
- "Ska vi avvakta tills det vajar en röd fana på månen?"
Kuriosa
- Wernher von Braun besjungs i en sång av Tom Lehrer, där denna skämtar med von Brauns emigration till USA och antyder att han snart kan komma att flytta vidare till Kina.
Källor
- Artikeln är översatt från tyskspråkiga Wikipedia 24 december 2006
Externa länkar
Engelskspråkiga Wikiquote har citat av eller om Wernher von Braun
- Wikimedia Commons har media som rör Wernher von Braun
- http://www.v2rocket.com/start/chapters/vonbraun.html
- http://www.raumfahrtgeschichte.de/space1/peenemuende1.htm
