Werner Söderhjelm
Från Rilpedia
Jarl Werner Söderhjelm, född den 26 juli 1859 i Viborg, död den 16 januari 1931 i Helsingfors, språkforskare, litteraturhistoriker och diplomat. Far till Henning Söderhjelm.
Innehåll |
Karriären
Werner Söderhjelm blev 1889 e.o. professor i romansk filologi och utsågs 1898 till innehavare av en nyinrättad ordinarie lärostol i germansk och romansk filologi; övertog efter dennas delning 1908 professuren i romansk filologi, som han 1913 bytte ut mot den nya i inhemsk och allmän litteraturhistoria.
Arbetet
Söderhjelm utgav en lång rad filologiska och litteraturhistoriska arbeten samt biografier bl.a. över Karl August Tavaststjerna (1900) och Oscar Levertin (2 bd, 1914-17). Även som litteraturkritiker gjorde Söderhjelm en mycket betydande insats. Hans litterära uppsatser och studier har publicerats i flera upplagor, och ett urval essäer utkom 1916-20 (Utklipp om böcker, 4 delar). Han arbetade även för en reform av språkundervisningen; mycket tack vare hans bemödanden bereddes de moderna språken större utrymme på läroverkens läroplan. 1928 utgav Söderhjelm Läroår i främmande länder, minnen från hans studietid på utländsk botten. Kulturskildringen Italiensk renässans (1907) publicerade han tillsammans med sin tidigt bortgångne bror fil.dr Torsten Söderhjelm (1878-1907), känd litteraturkritiker, knuten till tidskriften Euterpe och till Nya Pressen.
Diplomaten
Söderhjelm tillhörde i början av seklet den konservativa fraktionen inom ungfinska partiet. Sedan Finland blivit självständigt, tjänstgjorde han 1919-28 som finsk minister i Stockholm.
Litteratur
- Uppslagsverket Finland, 3 (1985)
