Waffen-SS
Från Rilpedia
| colspan="2" style="background:#
b0c4de; text-align: center;" | Waffen-SS |
|
|---|---|
 |
|
| Aktiv: | 1940–1945 |
| Land: |  Tredje riket |
| Lojalitet: | Axelmakterna |
| Typ: | Paramilitär |
| Storlek: | Mer än en miljon |
| Förläggningsort: | Tredje riket |
| Smeknamn: | "Skalle och ben" |
| Beskyddare: | Reichsführer-SS Heinrich Himmler |
| Motto: | "Meine Ehre heißt Treue" ("Min ära heter trohet") |
| Färger: | Svart, grå/grön |
| Marsch: | Paradmarschc |
| Kända slag och krig: | Andra världskriget |
| Årsdagar: | 2 mars |
| colspan="2" style="background:#
b0c4de;" | Befälhavare |
|
| Framstående befälhavare: | SS-Obergruppenführer, Josef Dietrich SS-Obergruppenführer, Felix Steiner SS-Obergruppenführer, Theodor Eicke SS-Brigadeführer, Wilhelm Mohnke SS-Brigadeführer, Otto Kumm SS-Brigadeführer, Fritz Freitag SS-Brigadeführer, Léon Degrelle |
Waffen-SS (tyska för "Beväpnade SS", bokstavligt "Vapen-SS") var ursprungligen militära enheter av frivilligt rekryterade politiskt motiverade säkerhetssoldater avsedda som stödtrupp till den nya nationalsocialistiska auktoritära regimen i Tyskland att användas vid inrikes oroligheter och motsvarande situationer. Kärnan till det framtida Waffen-SS skapades när det inom SS i Berlin 1933 bildades en särskild personskyddsstyrka (Stabswache) åt Adolf Hitler, vilken blev embryot till Leibstandarte Adolf Hitler.
Innehåll |
Förhållande till Wehrmacht
I fredstid efter december 1933 finansierades dessa förband av tyska inrikesdepartementet och förbanden var underställda egen högre ledning - Reichführer-SS. Förbanden var avsedda att användas vid inrikes oroligheter och liknande krissituationer som varit vanliga under mellankrigstiden. I Tyskland fanns vid denna tid enbart militära förband att användas på nationell nivå. Rikspolis saknades. Anställning i Waffen-SS berättigade inte personalen frikallelse från värnplikt, emedan anställning i koncentrationslägervaktförbanden Totenkopfstandarten gjorde detta då de ansågs vara polisenheter. Anställning i tyska polisen har alltid befriat en person från tysk värnplikt, men Polismakten ställer istället krigsförband till Försvarsmaktens förfogande i krigstid.
I krigstid underställdes därför Waffen-SS förbanden operativt Försvarsmakten, men personalen rekryterades genom SS separata organisation och kom därför uppfattas som en ny, fjärde vapengren av Försvarsmakten. 1939 bestod Waffen-SS av en handfull självständiga regementen, avsedda för inrikesbruk i fredstid, men som vid krigsutbrottet underställts Försvarsmakten. Dessa regementen förstärktes efter hand till divisioner och större. Huvudmassan av personalen var rikstysk och rekryterades genom frivillighet. Under världskriget kunde mönstrande värnpliktiga i ökad utsträckning välja placering Waffen-SS. Frivillig anslutning medgavs även utländska medborgare på i princip samma villkor som den rikstyska. Värnplikt som rekryteringsform användes i stor utsträckning under krigets senare del bl.a. i Lettland, Estland m.fl länder. Mot slutet av kriget hade Waffen-SS en styrka av omkring 700 000 personer.
Radikala idéer
Waffen-SS organiserades i huvudsak som övriga arméförband med samma militära reglementen, anvisningar osv. Vissa särpräglade drag fanns dock; gymnasiekompetens var inte ett krav för Waffen-SS officersutbildning utan endast personlig duglighet. Man tilltalade inte högre befäl med "Herr" t.ex "Herr Hauptmann" utan endast grad, vilket på sin tid i Tyskland ansågs radikalt. Vidare hälsade man ej med traditionell militär honnör utan med partihälsningen med uppsträckt arm "Deutches Gruss", vilken var tillåten på alla förband inom Försvarsmakten men obligatorisk först efter 20/7 1944; officerare och underofficerare ansågs kunna besöka varandras och soldaternas mässar och marketenterier och man strävade allmänt efter ett ledigare förhållande mellan olika grader och kategorier. Försvarsmakten krävde att löner och förmåner skulle vara desamma för Waffen-SS som hos dem, varför alla tjänstegrader hade relativt hög lön osv i jfr med svenska eller finska motsvarigheter, något som var ägnat att underlätta rekrytering.
Utländska förband
I de utländskt präglade divisionerna av Waffen-SS fanns bland annat drygt 100 000 letter, 50 000 ungrare (plus tiotusentals ungerska medborgare som var etniska tyskar), 20-35 000 ryssar (skillnaden beror på om man tar med de kosacker som på papperet överfördes till SS), 30 000 ester, drygt 21 000 belgare (uppdelade i valloner och flamländare), 22 000 holländare (något fler fanns inom Försvarsmakten), 20 000 bosnier, 20 000 ukrainare, 11 000 fransmän, 9 000 albaner, 6 000 danskar, 6 000 norrmän, 1 400 finländare, 800 schweizare (de var fler i Försvarsmakten: cirka 1 200), 300-250 svenskar och 60 personer från Liechtenstein.
Erfarenheter
Under krigets inledande skeden organiserades förband av européer inom Waffen-SS emedan icke-européer organiserades inom Armén. Ryssar m.fl ansågs den tiden vara icke-européer av den tyska Försvarsmakten. Efter hand som Waffen-SS erfarenheter av utländskt rekryterade förband växte så överfördes de icke-européiska förbanden till dem. Nordtyska officerare och underofficerare vittnade om sina problem att hantera bosniaker och andra nationaliteter från sydosteuropa, emedan samma personer vittnar om österrikiska SS-befäls goda handlag med demsamma. Olikheter i attityder ansågs vara huvudorsaken till denna situation.
Kvaliteten på förbanden i Waffen-SS varierade. Generellt, men inte alltid, höll förband med övervägande tysk, baltisk och nordvästeuropeisk nationalitet en hög kvalitet. Efterkrigslitteraturen har ibland överdrivit Waffen-SS förbandens styrka i jämförelse med den tyska armén (på tyska hette armén Heer. Tillsammans med Luftwaffe och Kriegsmarine = Wehrmacht).
Styrkan och antalet Waffen-SS förband ökade gradvis under av andra världskriget, vilket innebar att Waffen-SS divisioner bildade en mycket viktig del av de tyska markstridskrafterna från och med 1943, och de hade en framträdande roll i bland annat striderna vid Kharkov, Kursk, Normandie, Arnhem och Ardenneroffensiven. Waffen-SS förbanden var tidvis högre prioriterade avseende ny manskap och utrustning än den reguljära tyska armén. Mycket har skrivits i västerländsk militärlitteratur om Waffen-SS förbandens höga stridsvärde, något som sannolikt delvis är överdrivet.
Waffen-SS var utustade med kamouflageuniformer redan från början av kriget.
Krigsslut - Nürnberg
Nürnbergtribunalen fann att Waffen-SS begått krigsförbrytelser på både väst- och östfronten, och utgjorde en kriminell organisation med ett litet undantag: "Reiter-SS" som var en särskild ryttarorganisation inom SS. Två av de mest skändliga brotten på västfronten var massakrerna i franska Oradour-sur-Glane (juni 1944) och belgiska Malmédy (december 1944). Ett minst lika extremt brott mot krigets lagar utförde Waffen-SS (divisionen "Totenkopf" för att vara exakt) dock redan 1940 i den franska byn Le Paradis. De större brotten begicks dock på östfronten, men är inte lika detaljerat dokumenterade. "Wiking"-divisionens delaktighet i massmord 1941 är för närvarande (2006) under utredning och debatt i Norge eftersom norska SS-frivilliga misstänks ha deltagit i detta. Möjligtvis kan någon svensk SS-frivillig också ha varit med. År 1941 fanns dock enbart någon enstaka svensk i divisionen.
Hierarki inom Waffen-SS
Sedan gammalt får militära enheter i Tyskland vid sidan av Försvarsmakten, t.ex. borgargarden, polisen, politiska enheter och andra aldrig använda gradbeteckningar och titlar som kan förväxlas med försvarsmaktens egna. SA, SS m.fl partiorganisationer och även Waffen-SS fogade sig i detta mönster och skapade liksom Skogsstyrelsen, tyska Röda Korset; Fångvårdsväsendet m.fl egna grader enligt nedan:
| Waffen SS | Svensk översättning |
|---|---|
| Reichsführer-SS | - |
| - | Fältmarskalk |
| SS-Oberstgruppenführer | Generalöverste |
| SS-Obergruppenführer | General av Infanteriet, artilleriet o.s.v. |
| SS-Gruppenführer | Generallöjtnant |
| SS-Brigadeführer | Generalmajor |
| SS-Oberführer | Brigadgeneral |
| SS-Standartenführer | Överste |
| SS-Obersturmbannführer | Överstelöjtnant |
| SS-Sturmbannführer | Major |
| SS-Hauptsturmführer | Kapten |
| SS-Obersturmführer | Löjtnant |
| SS-Untersturmführer | Fänrik |
| Underofficersgrader | |
|---|---|
| SS-Sturmscharführer | Regementsförvaltare |
| SS-Standarten-Oberjunker | Officersfanjunkare |
| SS-Hauptscharführer | Förvaltare |
| SS-Oberscharführer | Fanjunkare |
| SS-Standartenjunker | Officerssergeant |
| SS-Scharführer | Sergeant |
| SS-Unterscharführer | Furir |
| Underbefäl och meniga | |
|---|---|
| SS-Rottenführer | Korpral |
| SS-Sturmmann | Vicekorpral |
| SS-Oberschütze | Menig 1. klassen |
| SS-Schütze | Menig |
Framträdande personer inom Waffen-SS
Divisionsförband i Waffen-SS
Enligt tysk tradition namngavs specialenheter med flammande benämningar eller personnamn. Inom Waffen-SS namngavs inte mindre än 38 divisioner. Namnen användes i taktiska, administrativa och ceremoniella sammanhang och många återfanns på personalens vapenrockar som ett broderat band kring underärmarna med respektive förbandsnamn ungefär som mössbanden i alla flottors rundmössor. Detta dräktskick spreds till armén och flygvapnet och bestod i DDR armé och består i Bundeswehr än idag: Leibstandarte SS Adolf Hitler; Das Reich; Totenkopf; Polizei; Wiking; Nord; Prinz Eugen; Florian Geyer; Hohenstaufen; Frundsberg; Nordland; Hitlerjugend; Handschar; 14. Waffen-Grenadier-Division der SS (Ukrainische No 1); 15. Waffen-Grenadier-Division der SS (Lettische No 1); Reichsfuhrer-SS; Götz von Berlichingen; Horst Wessel; 19. Waffen-<grenadier-Division der SS (Lettiches No 2); 20. Waffen-Grenadier-Division der SS (Estniche No 1); Skanderbeg (Albanische No 1); Maria Theresia; Kama; Karstjäger; Hunyadi (Ungarische No 1); Hungaria (Ungarische No 2); Langemark (Flämische No 1); Wallonien; 29. Waffen-Grenadier-Division der SS (Russische No 1); 29. Waffen-Grenadier-Division der SS (Italienische No 1); 30. Waffen-Grenadier-Division der SS (Russische No 2); Waffen-Grenadier-Division der SS (Weissruthenische No 1); SS Freiwilligen Grenadier Division No 32; SS Freiwilligen Grenadier Division No 33; Charlemagne (Fransösische No 1); Landstorm Nederland; SS Polizei Grenadier Division No 35; Waffen Grenadier Division Der SS No 36; Lutzow; Nibelungen;
I hierarkisk ordning delades Waffen-SS in på följande vis:
- Heeresgruppe [Armégrupp]
- Armeegruppe [Armégrupp med 2-3 Armeen]
- Armee [Armé, 60 000 - 100 000 man]
- Korps [Kår, 40 000 - 60 000 man]
- Division [Division, 10 000 - 20 000 man]
- Brigade [Brigad, 5 000 - 7 000 man]
- Regiment [Regemente, 2 000 - 6 000 man]
- Abteilung/Bataillon [Bataljon, 500 - 1 000 man]
- Regiment [Regemente, 2 000 - 6 000 man]
- Brigade [Brigad, 5 000 - 7 000 man]
- Division [Division, 10 000 - 20 000 man]
- Korps [Kår, 40 000 - 60 000 man]
- Armee [Armé, 60 000 - 100 000 man]
- Armeegruppe [Armégrupp med 2-3 Armeen]
Se även
Litteratur
- Gyllenhaal, Lars & Westberg, Lennart: Svenskar i krig 1914-1945 (2004) ISBN 91-85377-98-8
- Hillblad, Thorolf: Twilight of the gods : a Swedish Waffen-SS volunteer's experiences with 11th SS-Panzergrenadier Division Nordland, Eastern Front 1944-45 (2004) ISBN 978-1-874622-16-1
- Höhne, Heinz: Hitlers SS och Gestapo (1977) ISBN 91-502-0333-9
- Keegan, John: Waffen-SS, asfaltsoldaterna (1972) ISBN 91-0-038041-5
- Knopp, Guido: SS - ondskans mäktiga redskap (2004) ISBN 91-85057-33-9
- Michaelis, Rolf: Estländare i tysk tjänst (2005) ISBN 91-975894-0-3
- Poller, Herbert: SS-Panzer-Aufklärungs-Abteilung 11 "Nordland" (2007)
- Rikmenspoel, Marc J.: Waffen-SS Encyclopedia (2004) ISBN 0-9717650-8-1
- Voss, Johann (pseud): Soldat i Waffen-SS, ett ögonvittne berättar (2004) ISBN 91-85057-14-2
Externa länkar
