Vreta kloster
Från Rilpedia
Vreta kloster grundades som ett benediktinskt nunnekloster förlagt till nuvarande Vreta klosters socken och församling i Östergötland. Idag återstår en delvis rekonstruerad ruin och klosterkyrkan, Vreta klosters kyrka.
Innehåll |
Historik
Klostret grundades omkring 1100 av kung Inge den äldre och drottning Helena på uppmaning av påven och är det äldsta kända i Sverige. Det konverterades till ett nunnekloster inom cistersienserorden år 1162 då kung Karl Sverkersson upplät Vreta kungsgård till kloster. Kungens syster Ingegerd blev klostrets första abbedissa och styrde det framgångsrikt under 40 år. Med kungsgården följde också den bredvidliggande kyrkan och markområden. Kungsgården var från början ett oansenligt trähus med eldstad i mitten av rummet. Nunnorna började på en större byggnad, men fick flera gånger börja om efter ett antal eldsvådor. Den påvlige nuntien Vilhelm av Sabina besökte Sverige i mitten av 1200-talet. Av honom fick nunnorna tillåtelse att uppbära avlat. Byggnaden stod färdig 1289 och invigdes i närvaro av Magnus Ladulås. Genom rika gåvor från många välgörare blev klostret ett av de mest distingerade i Sverige.
År 1527 kom reformationen, och 1529 gavs den sista abbedissan, Sigrid Botholfsdotter, tillstånd att lösa ut klostret som flickskola, en funktion det sedan länge hade. År 1533 hyrdes klostrets egendomar ut av Gustav Vasa, som också konverterade klosterkyrkan till en luthersk sockenkyrka. Den sista abbedissan dog 1538, men det fanns fortfarande nunnor i Vreta 1562; de sista två nunnorna dog 1582, då klostret alltså slutgiltigt upphörde.
Klosterbyggnaderna grävdes delvis ut 1916-1926 och betydande ruiner finns nu synliga norr om den helt bevarade klosterkyrkan, som restaurerades 1914-1917. Fynd från utgrävningarna, inklusive en unik vattenledning i trä, finns i museet på platsen.
Den enda byggnad som återstår av Vreta kloster är det välbyggda spannmålsmagasinet (närmast ned i vänstra hörnet på bilden av klostermodellen). De andra byggnaderna, som bara finns kvar som rester, grupperade sig runt en gård. I klostret fanns dormitorium och refektorium. Cellerna i ett cistercienserkloster var något större än i andra ordnar. Cisterciensernunnorna hade nämligen rätt att sova i en annan dräkt än den de bar på dagarna och plats måste därför finnas i cellen för att de skulle kunna klä sig. Stenarna i refektoriet användes för övrigt till att bygga upp tornet i Linköpings domkyrka.
Askeby kloster i närheten av Linköping, Riseberga kloster i Närke och Solberga kloster på Gotland är dotterkloster till Vreta.
Kända nunnor
- Helena Sverkersdotter av Sverige, bortrövad av Sune Folkesson (Bjälboätten) efter slaget vid Gestilren år 1210.
- Folkungaättlingen Benedicta Sunesdotter (Bjälboätten), bortrövad av östgötalagmannen Lars Petersson, senare omgift med Svantepolk Knutsson. Deras döttrar Katarina och Ingrid blev i följd abbedissor i klostret,
Litteratur & källor
- Sixten Dahlquist: Ett kyrkligt och kulturellt centrum, Vreta klosters hembygdsförening, 1956, ISSN 0348-9086
- Erik Lundberg: Vreta kloster - Svenska fornminnesplatser nr 6, Almqvist & Wiksell, Stockholm, 1964
- Gustaf-Adolf Andræ: Klosterbrev från Vreta - Verklighet och fantasi (1975), Noteria tryckeri, Klockrike, 1999, ISBN 91-85694-91-6
- Gustaf-Adolf Andræ: Det hände i klostret - År och människor vid klostret i Vreta, Noteria förlag, Klockrike, 1981, 1998, ISBN 91-85694-12-6
- Dick Harrison: Jarlens sekel, Ordfronts förlag, Stockholm 2002, ISBN 91-7324-999-8
- Föreningen klosterliv i Vreta: Klosterliv i Vreta - Förhistoria, andligt liv, daglig strävan, klostrets byggnader, nunnor och annat folk, LTAB, Linköping, 2003 (2:a uppl.), ISBN 91-630-6927-X
- http://runeberg.org/sqvinnor/0058.html
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Vreta kloster
Wikisource har originalverk relaterade till Vreta kloster
