Från Rilpedia

Voluntarism (av latinets voluntas, "vilja") är en lära som betonar viljan, särskilt framför förnuftet (jämför rationalism, intellektualism). Voluntarismens motsats är realism eller opportunism.

Voluntarism finns både som psykologisk, etisk, metafysisk och teologisk lära. Den psykologiska voluntarismen hävdar att det grundläggande i människan är viljan. Förnuftet är därmed underordnat viljan; viljan är "ett blint begär", en idé som finns hos Schopenhauer.

Etisk voluntarism hävdar att något endast är moraliskt gott, om det är föremål för en mänsklig vilja, det vill säga ifall till exempel en händelse stämmer överens med de inblandade personernas vilja (vilket är skilt från till exempel en hedonistisk etik, där detta avgörs ifall de inblandade upplevde lycka eller njutning).

Denna form av voluntarism gränsar till en metafysisk värdeteori i den form där den mer specifikt hävdar att viljan är det som skapar värde; viljan är den existentiella grunden för värden i stort (se Nietzsche). Metafysisk voluntarism innebär i sig alltså att det egentligt verkliga, tillvarons grund, är viljan (se Schopenhauer).

Den teologiska voluntarismen, slutligen, företrädd av till exempel Wilhelm av Ockham, betonar den abrahamitiska monoteistiska Guds vilja framför förnuftet, förnuftet hos både människan och Gud.

Se även

• Preferentialism
• Pantelism
• Fri vilja
• Eudaimonism
• Hedonism

Källor

• Poul Lübcke (red.), Jan Hartman (övers.) och Jan Bengtsson (komplett.) Filosofilexikonet, Forum 1988, ISBN 91-37-09488-2