Från Rilpedia

Victor Arendorff född 1878 i Stockholm, författare, journalist, poet.

Arendorff var trots sin borgerliga bakgrund anarkist och syndikalist. Han startade sin bana som skribent i den högerorienterade tidningen Stockholms Dagblad 1896. Men han tröttnade så småningom på att arbeta för en borgerlig tidning och sa sedermera upp sig efter fyra år. Han började istället skriva förfackföreningstidningar, anarkistiska och socialistiska tidskrifter, bland annat i tidningen Brand. När den syndikalistiska tidningen Arbetaren startade var han flitigt medverkande som skribent och fick en del av sina dikter publicerade. Arendorff var en av de första bohemerna i Klara-stadsdelen och blev en centralgestalt med författare som Helmer Grundström, Emil Hagström och Nils Ferlin runt sig. Nils Ferlin var förutom en av Arendorffs närmasta vänner även en stor beundrare, vilket bland annat gör sig påmint i en av Nils Ferlins dikter "På Arendorffs tid".

Arendorff var under långa perioder hemlös och övernattade under långa perioder i Hagaparken. Arendorff var dessutom skuldsatt på flera ölhak där Klarabohemerna var aktiva vilket, ledde till att han vid ett tillfälle lyckades sälja nyheten om sin "bortgång" till Dagens Nyheter, inklusive dödsannons. Men bara några dagar senare sålde han nyheten om att han var vid liv till tidningen Arbetaren.

I sina böcker skildrar Arendorff arbetarklassen och trasproletariatet.

De sista åren i sitt liv tillbringade Arendorff på Stureby vårdhem fram till sin bortgång 1958. Han ligger begravd på Skogskyrkogården i Enskede. Victor Arendorff var den första, och också den sista av Klarabohemerna.