Från Rilpedia

Våttemperatur eller kylgränstemperatur är den lägsta temperatur som kan nås genom direkt evaporativ kylning (avdunstningskylning). Våttemperaturen kan mätas med en termometer vars känselkropp är inbäddad i en våt duk eller dylikt. Den inbäddade känselkroppen skall utsättas för forcerad ventilation (drag) och skyddas mot strålningsutbyte från omgivningen. Termometern kyls då av vätskan (vattnet) som avdunstar. I princip kan också en annan vätska än vatten komma ifråga, men oftast är det underförstått att färskvatten avses.

Våttemperaturen är alltid lägre än den lufttemperatur som man mäter med en torr termometer, såvida inte den relativa luftfuktigheten är 100 procent. Ju lägre den relativa luftfuktigheten är, desto större blir kyleffekten och därmed skillnaden mellan de båda temperaturerna. Skillnaden varierar också något med lufttrycket. Dygnsvariationen hos våttemperaturen är normalt betydligt mindre än dygnsvariationen hos lufttemperaturen.

Om andra ämnen, t.ex. salter, är lösta i vattnet, så blir våttemperaturen högre. En saltlösning från vilken vatten får avdunsta till atmosfären kan nå den saltkoncentration vid vilken saltlösningens våttemperatur blir lika med lufttemperaturen, mätt med en torr termometer.