Lösning (kemi)
Från Rilpedia
En lösning är en homogen blandning av två eller flera ämnen. I sådana blandningar kan man inte urskilja beståndsdelarna (grekiska: homos, samma; genos, slag, art).
Det ämne som återfinns i störst mängd benämns lösningsmedel. Vanligt kända exempel på lösningar är när fasta ämnen löses i vätskor (såsom natriumklorid (koksalt) i vatten), även om också flytande ämnen och gaser kan lösas i vätskor. Det senare är bland annat vattenlevande organismer beroende av, eftersom de behöver tillgång på bland annat syre och koldioxid. Även fasta ämnen och gasformiga ämnen kan vara lösningsmedel. Legeringar, homogena blandningar av metaller, exemplifierar fasta lösningar. Jordens atmosfär exemplifierar en lösning av gaser.
I lösningar binds ämnena till varandra, och liknande ämnen löser sig bra i varandra. Den kända lösningsregeln är "lika löser lika". Polära lösningsmedel (såsom vatten och alkoholer) löser exempelvis ofta andra polära ämnen och jonföreningar bra. När exempelvis natriumklorid löser sig i vatten uppstår jon–dipol-bindningar mellan saltets joner och de polära vattenmolekylerna. Jonerna omges av lösningsmedlets molekyler, och sägs vara hydratiserade.
Även om ämnena är perfekt sammanblandade och lösta i varandra är de fortfarande samma ämnen som tidigare. En lösning eller homogen blandning är alltså inte detsamma som en kemisk förening. För att två eller flera ämnen ska bilda en eller flera kemiska föreningar krävs att de reagerar med varandra, en så kallad kemisk reaktion.
