Västra leden
Från Rilpedia
Västra leden | |
---|---|
Den gamla toppstugan på Kebnekaises sydsluttning |
|
Längd | 9 kilometer |
Plats | Lappland i norra Sverige |
Ändpunkter | Kebnekaise fjällstation, Kebnekaises sydtopp |
Höjdskillnad | 1413 meter[1] |
Användnings- områden |
fjällvandring |
Högsta punkt | Sydtoppen (2103 meter ö.h.) |
Lägsta punkt | Ladtjovagge (? meter ö.h.) |
Sevärdheter | Kebnekaise |
Västra leden är en vandringsled i Kebnekaisemassivet i Lappland i norra Sverige. Leden börjar vid Kebnekaise fjällstation och slutar på Kebnekaises sydtopp och är rösad med jämna mellanrum med rödmarkerade stenar. Västra leden är en av de mest trafikerade lederna upp mot Sydtoppen, främst på grund av att den inte kräver specialkunskaper i klättring eller glaciärvandring, utan endast god kondition och någorlunda fjällvana. Bland annat på grund av de branta stigningarna, är Västra leden bäst lämpad för vandring under barmarksperioden.
Västra leden är den väg som Johan Alfred Björling och Axel Otto Hultman tog mot Kebnekaises topp den 9 juli 1889.[2]
Innehåll |
Sträckning
Västra ledens första kilometrar går västerut genom dalgången Ladtjovagge och har till en början samma sträckning som Östra leden. Den börjar vid Kebnekaise fjällstation, passerar nedanför Kaipak och går vidare genom dalen med Kebnekaisemassivet i blickfånget. Efter att leden korsat ett antal jokkar delar den sig och Östra leden viker av upp längs Kebnetjåkkas sluttningar, medan Västra leden fortsätter västerut. Den följer Kittelbäcken upp mot Kitteldalen mellan Tuolpagorni, Vierramvare och Kebnetjåkka. Leden korsar sedan Kittelbäcken, vilket kan vara svårt under snösmältningen på våren, och påbörjar stigningen uppför Vierramvares steniga sluttningar i väster. Ungefär halvvägs upp planar sluttningen ut och bildar en liten dal mellan Vierramvare och Tuolpagorni. Leden fortsätter sedan uppför Vierramvares branta sydsluttningar. Väl uppe på toppen, fortsätter leden ned i Kaffedalen, vilket gör att man förlorar omkring 200 höjdmeter. Durlings led sammanfaller med Västra leden och därefter börjar stigningen uppför Kebnekaises sluttningar. Vid omkring 1800 meters höjd över havet når leden fram till den nya och sedan den gamla toppstugan. Vid hårt väder kan man söka skydd i stugorna som är utrustade med sitt- och liggplatser samt några filtar. Leden fortsätter sedan genom ett relativt flackt landskap innan man når fram till toppglaciären söderifrån. Vägen upp mot toppen kan vara hal och isig. På vänster sida stupar toppen brant ned mot Rabots glaciär och på höger sluttar den ned mot Björlings glaciär.
För att komma ned till fjällstationen igen, kan man välja att följa samma väg tillbaka. På vägen ned från dalen mellan Vierramvare och Tuolpagorni är det vanligt att folk väljer att glida ned i Kitteldalen via en större snölega som ligger längs med sluttningarna. Snölegan upphör dock tvärt i de nedre delarna av sluttningarna, med stora ansamlingar av stenblock nedanför, och allvarliga olyckor kan inträffa om man inte hunnit stanna innan man når fram.
Referenser
Noter
- ↑ 2103 meter minus 690 meter = 1413 meter
- ↑ Abrahamsson, Tore (1987) s. 114
Tryckta källor
- Abrahamsson, Tore: Detta är Kebnekaise, Albert Bonniers förlag, 1987. ISBN 91 34 50910 0.
|