Kondition
Från Rilpedia
Med kondition brukar man mena kroppens förmåga att utföra ett långvarigt, submaximalt arbete. Det kallas även aerob uthållighet eller syreupptagningsförmåga eftersom konditionen är ett mått på hur väl man kan tillgodogöra sig det syre man andas in. Syreupptagningsförmåga, mäts vanligtvis i enheten ml / (kg×min ), det vill säga den maximala volymen syre i milliliter som kan tillföras varje kilogram kroppsvävnad per minut. Bland män är medelvärdet 45 ml/(kg×min), bland vältränade idrottsmän inom uthållighetsidrott är värden uppemot 85-90 ej sällsynta. Kondition är en viktig indikator på hur väl hjärta och kärl fungerar.
Aerob uthållighet begränsas av hjärtats förmåga att pumpa ut blod, av kärlens förmåga att sprida blodet i kroppen och av antalet mitokondrier i muskelcellerna. Hjärtats förmåga begränsas, i sin tur, av den maximala pulsen, hjärtats slagvolym och hjärtats ejektionsfraktion.
Konditionsträning ökar alla dessa komponenter utom maxpuls som främst styrs av gener och ålder. Det ökar förekomsten av kapillärer och kollateralkärl och det ökar antalet mitokondrier i de muskelceller som används. Att lungornas kapacitet inte utgör en begränsande faktor kan du testa. Du kommer att upptäcka att det går att öka sin andningsfrekvens trots att man är otroligt andfådd.
Energi kan också frigöras utan att syre är tillgängligt och det kallar man anaeroba processer. När hjärta och kärl inte längre förmår sprida nog med syre till musklerna, så tar de anaeroba processerna över. Vid anaerobt arbete är mjölksyra en biprodukt. Den arbetseffekt där mjölksyran ackumuleras i stället för att transporteras bort brukar kallas mjölksyratröskeln. Ackumuleringen av mjölksyra är sannolikt den faktor som gör att du upplever att din kondition inte räcker längre.
