VM i snooker
Från Rilpedia
 Snooker- turneringar |
| Rankingturneringar |
| Världsmästerskapen |
| UK Championship |
| Grand Prix |
| Welsh Open |
| China Open |
| Shanghai Masters |
| Inbjudningsturneringar |
| Masters |
| Premier League |
| Championship League |
| World Series of Snooker |
| Jiangsu Classic |
| Tidigare turneringar |
| Rankingturneringar |
| Inbjudningsturneringar |
- För det senaste världsmästerskapet, se VM i snooker 2009
VM i snooker, världsmästerskapet i biljardformen snooker, har avgjorts, med vissa undantag, varje år sedan 1927, och spelas numera varje år i april-maj i The Crucible Theatre i Sheffield, England. I turneringen deltar numera 32 spelare, varav de 16 högst rankade är direktkvalificerade. De övriga spelarna får spela kvalificeringsmatcher för att få delta i huvudturneringen.
Innehåll |
Historia
De tidiga åren
VM avgjordes första gången 1927, och den blivande vinnaren och tidiga 1900-talets gigant, engelsmannen Joe Davis, var med och arrangerade tävlingen. VM hölls inte (som idag) i en enda arena, utan spreds ut på flera olika orter. I den första turneringen deltog sammanlagt 10 spelare. Förstapriset var 6,50 brittiska pund.
Under de följande åren, fram till 1940, då man gjorde uppehåll för andra världskriget, hölls VM i flera olika orter, men Joe Davis vann samtliga dessa turneringar, ett rekord som knappast kommer att slås. Davis var den totalt dominerande spelaren i världen under denna tidsperiod, och hade inte någon större konkurrens.
År 1946, då VM-turneringarna återupptogs, vann Davis sin 15:e och sista titel. Han deltog därefter aldrig mer i VM, och förlorade alltså aldrig någon VM-match. En av de dominerande spelarna i tomrummet efter Joe Davis var hans lillebror Fred Davis, som hade förlorat finalen mot storebrodern 1940, och nu själv fick vinna några VM-turneringar under 1940- och 1950-talet. Fred Davis gick för övrigt till semifinal i VM så sent som 1978, vid 64 års ålder.
VM fick från och med 1952 konkurrens av World Matchplay, som lockade fler av de bästa spelarna. Endast två spelare deltog i VM 1952, och detta fick till följd att VM tillfälligt lades ned från och med 1953, och fram till 1963. Även World Matchplay lades ned efter 1957 års turnering, och det fåtal professionella spelare som nu fanns i världen kunde i princip bara tjäna pengar på uppvisningsmatcher. VM återinstiftades dock 1964, men nu i ett nytt format med utmanarmatcher. Precis som inom boxningen utsågs nu världsmästare genom att en spelare utmanade den regerande världsmästaren. I den första utmanarmatchen om VM besegrade engelsmannen John Pulman Fred Davis med 19 frames mot 16. Pulman fortsatte att dominera snookern under 1960-talet, med sammanlagt sju vunna titelmatcher, den sista år 1968 mot australiensaren Eddie Charlton.
Den moderna eran
År 1969 inleddes den "moderna eran", då VM återgick till sitt tidigare format som utslagsturnering, i början med åtta deltagare. Den första utslagsturneringen vanns av engelsmannen John Spencer. Vid denna tid tog matcherna mycket lång tid och spelades över flera dagar, redan kvartsfinalerna spelades i bäst av 49 frames, och finalen i bäst av 73 frames. År 1970 vann walesaren Ray Reardon sin första av sammanlagt sex titlar under 1970-talet. Han slog Pulman i finalen med 37-33. Reardon dominerade under 1970-talet snookern med Spencer och den unge nordirländaren Alex Higgins som främsta utmanare.
Snooker-VM sponsrades 1976 för första gången av tobaksbolaget Embassy, ett sponsoravtal som fortsatte ända till år 2005, då tobaksreklam förbjöds i Storbritannien. Snooker-VM blev under denna tid mer eller mindre synonymt med ordet Embassy. Året därpå, 1977, spelades snooker-VM för första gången i The Crucible Theatre i Sheffield, och har fortsatt att spelas där sedan dess. Tidigare under 1970-talet hade VM anordnats på olika ställen, bland annat i Australien, och ibland under mycket lång tidsperiod. I och med flytten till The Crucible Theatre började också BBC sända mer regelbundet från VM, vilket hjälpte till att göra snookern så stor som den är idag.
Ray Reardon, John Spencer och Alex Higgins, som alla hade vunnit VM före flytten till Sheffield, fick också vinna i The Crucible, men det var engelsmannen Steve Davis (ej släkt med Joe och Fred Davis) som blev den förste giganten i den nya arenan, med sina 6 titlar på 1980-talet. Han deltog även i den mest berömda finalen 1985, då han förlorade mot nordirländaren Dennis Taylor i det sista och avgörande framet. Snookern hade nu blivit en enormt populär TV-sport. 1982 spelades VM för första gången med 32 spelare, ett format som fortfarande används. Även matchernas längd hade nu i princip blivit samma som de är idag, med en final som spelas i bäst av 35 frames.
Davis' sex segrar i The Crucible slogs på 1990-talet av skotten Stephen Hendry, som lyckades vinna sju gånger. Därefter har ingen spelare dominerat spelet på samma sätt; under 2000-talet har sex olika spelare vunnit VM, som sedan 2009 sponsras av spelbolaget Betfred.com, som tog över som sponsor efter att ett annat spelbolag, 888.com, sponsrat tävlingen under tre år. Prispengarna har också ökat rejält sedan 1960-talet, då de nästan helt saknades; numera får segraren över 200 000 pund. Därtill finns ett pris på 147 000 pund till den som gör ett maximumbreak.
Tidigare segrare
Flest segrar
1 Pulmans World Matchplay-titel är ej medräknad
2 Davis' fem World Matchplay-titlar är ej medräknade
|
|||||||||||||||||||||||
