Vällingbyhöjden
Från Rilpedia
Vällingbyhöjden är ett villa- och radhusområde inom stadsdelen Vällingby i Västerort inom Stockholms kommun och ingår i Hässelby-Vällingby stadsdelsområde. Vällingbyhöjden ligger inom Vällingbys kärnområde vilket innebär att husen ligger ca 500-800 meter från Vällingby Centrum och tunnelbanan.
Innehåll |
Avgränsning
Till Vällingbyhöjden brukar gatorna Arbrågatan, Bollnäsbacken, Burträskgatan, Hasselagränd, Järvsögränd, Lövångersgatan, Timrågatan, Tornedalsgatan och Ulvögatan räknas. Även kvarteret Aurora på Vällingbyvägen brukar räknas in då det faller in i stilen med övriga områden.
Arkitekturen
Vällingbyhöjden är ett sammanhållet och välbehållet villa- och radhusområde från 1950-talet. Det kännetecknas av en sammanhållen asymmetri och ett samspel mellan hus och det omgivande landskapet. Så gott som alla hus är ritade av mer eller mindre kända arkitekter, många var unga och fick göra sina första uppdrag. Trädgårdar och parker är utformade av landskapsarkitekter. Exempelvis har Jon Höijer, Ragnar Uppman och Jöran Curman ritat mycket i området. Med radhusbyn Omega på Bollnäsbackens krön blev Uppman uppmärksammad då hans uttrycksfulla och radikala modernism strävade efter att lugnt och vackert smälta in i den omgivande naturen. Området Omega skulle med viss välvilja kunna betraktas som ett exempel på arkitekturstilen International style, framförallt på grund av den markant synliga bärande betongbalken i husens fasad. Kontrasten med Atlantis då moderna folkhemsstil gör arkitekturen än mer dynamisk i området. Husen i dessa två områden är mycket lika i planlösning, volym och funktion - trots detta är gestaltningen markant annorlunda.
För detaljplanearbetet var arkitekterna Jon Höijer och Sture Ljungqvist ansvariga. De var underställda Sven Markelius som hade huvudansvaret för byggandet av Vällingby. Området byggdes som en trädgårdsstad efter idéal från Ebenezer Howards bok "Garden Cities of Tomorrow".
Radhusen
Något som fick stor uppmärksamhet var Vällingbyhöjdens radhus. Mest känt är Jon Höijers och Sture Ljungqvists då moderna Atlantis (Lövångersgatan), Ragnar Uppmans radikala Omega (Bollnäsbacken) och Eddie Lunds Aurora (Vällingbygatan). Men även Jan Ericson, Torgny Gynnerstedt och Bengt Ågrens Kv Avslutet på nedre Bollnäsbacken är uppskattade. Många av arkitekterna bosatte sig i sina byggen och bland annat Höijer och Ericson bor kvar än idag. De som har ritat flest radhus i området är Backström och Reinius som dominerar hela Ulvögatan, Hasselagränd och krönet på Timrågatan. Följt av Jöran Curman som ritat området på östra Timrågatan.
Radhusen på Vällingbyhöjden brukar ofta få exemplifiera 50-talets folkhemsbyggande. Radhus var omtvistade på 50-talet, många liknade dem vid den gamla tidens statarlängor. Det var troligtvis därför de fick sitt genomslag i den mer experimenterande intellektuella medelklassen.
Spår av 1950-talets tidsanda syns påtagligt i radhusbebyggelsen. Det kanske tydligaste exemplet är Brf Ateljen på Tornedalsgatan (Höijer, Ljungqvist och Ridderstolpe) husen var förberedda för att byggas på med ateljévåningar. Tanken var att attrahera konstnärer från Klarakvarteren som då hade börjat rivas. Men resultatet blev tunt, endast ett fåtal lockades att flytta, kanske beroende på att radhusboendet blev relativt kostsamt.
Villorna
På främst Arbrågatan finns generöst tilltagna villor uppförda. Inget hus är de andra likt men stilen är genomgående asymmetrisk. På den sydöstra sluttningen har utsikt över Vällingby. Även Timrågatan och Järvsögränd har många villor, men Arbrågatan är den mest utpräglade villagatan i området.
Villorna är inte lika bra dokumenterade som radhusen.
Nutiden
I augusti 2004 inledde Stadsbyggnadsnämnden i Stockholm ett planarbete för att projektera åtta sjuvåningshus Vällingbyhöjdens sydsluttning mot Skattegårdsvägen. I samband med detta bildades Intresseföreningen Vällingbyhöjden för att stoppa planerna. Föreningen hävdade att naturmarken förstörs vid ett bygge samt att omfattande trafik-, buller- samt parkeringsproblem kommer att uppstå. Att området är klassat sem riksintresse för kulturmiljövården har använts som argument. I dagsläget är ursprungsplanerna skrinlagda men planer på lägre bebyggelse diskuteras inom Stadsbyggnadsnämnden.
Intresset för området har ökat på senare tid då 1950-talsarkitekturen tycks tilltala de generationer som nu bildar familj. Bland annat så uppmärksammades ett av husen på Arbrågatan i heminredningstidningen Sköna hem i november 2006. Enligt boende i området är många av de som nu flyttar in i husen måna om att bevara och i många fall återställa husen i 50-talsstil.
Kuriosa
Olof Palme var bosatt området Atlantisunder början av sin första statsministerperiod. Delar av familjen Palme bor fortfarande kvar i området.
Källor
- Lindvall, Jöran red. The Swedish Art of Building, 1992 (ISBN 91-520-0287-X)
- Sax, Ulrika: Vällingby : ett Levande Drama, 1998 (ISBN 91-7031-077-7)
- Wiese, Martin: Radhus i Vällingby - Råcksta, Stockholms Stadsbyggnadskontor, 1996
- Sköna hem, Nr 11/06, Bonnier Tidskrifter, Stockholm, 2006
