Föreningen för upplysning om kommunismen
Från Rilpedia
Upplysning om kommunismen (UOK) är en partipolitiskt oberoende svensk förening, bildad 2006, med det uttalade syftet att "sprida grundläggande kunskaper om kommunismen, dess bakgrund, ideologi och verkningar samt bidra till vaksamhet inför totalitära och antidemokratiska rörelser".[1] Föreningen bedriver upplysnings- och informationsarbete, bland annat genom utgivning av rapporter och läromedel, deltagande i debatter samt genom anordnande av manifestationer.[1]
UOK samarbetar även internationellt med organisationer i sju länder.
Grundare av föreningen är Camilla Andersson och Anders Hjemdahl. I styrelsen ingår, förutom Camilla Andersson och Anders Hjemdahl: Tommy Adamsson (ordförande), Maria Rankka (författare och VD för tankesmedjan Timbro) och Erik Zsiga (författare och medarbetare vid Timbro).[2] UOK finansieras enligt egen utsago, förutom genom medlemsavgifter och donationer, främst av Stiftelsen Fritt Näringsliv och PR-byrån Hypnosis (som drivs av Anders Hjemdahl och Camilla Andersson).[2]
UOK driver bland annat webbsidan Om kommunismen. Föreningen har även publicerat en uppmärksammad Demoskoprapport om svenska skolungdomars kunskaper om kommunism (se Externa länkar).
Bland föreningens hedersmedlemmar och medarbetare på webbsidan Om kommunismen finns bland andra Estlands före detta premiärminister Mart Laar, Lettlands före detta EU-kommissionär Sandra Kalniete, Sveriges före detta statsminister och nuvarande utrikesminister Carl Bildt, EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark, professorn i historia Kristian Gerner, professorn i öststatsforskning Stefan Hedlund, professorn i historia Klas-Göran Karlsson, författaren och journalisten Staffan Skott, samt författaren och journalisten Kaa Eneberg.[1]
Innehåll |
Bakgrund
Grundarna av föreningen menade att brott mot folk-, människo- och medborgarrätten inom länder som styrdes av regeringar som, enligt egen uppgift, anslöt sig till den kommunistiska ideologin, hade fått mycket mindre uppmärksamhet jämfört med till exempel nazismens brott, och att detta var orimligt, då de kommunistiska länderna beskylls för att ha dödat och skadat fler människor.
I oktober 1998 lämnades en propå att utforma en liknande informationskampanj som Levande historia i fråga om de sovjetiska människorättsliga brotten. Förslaget avvisades av vice statsministern Lena Hjelm-Wallén med motivet att kommunismen till skillnad från nazismen inte längre är livskraftig.[3] Hjelm-Wallén menade dessutom att nazism och kommunism inte går att jämföra eftersom de nazistiska morden var resultatet av beslut om att förinta, medan de sovjetiska brotten var indirekt resultatet av en misslyckad politik. Under senare tid har dock Levande historia uppmärksammat även Sovjetunionens brott.
UOK har kritiserats från vänsterhåll. Kritiken har dels riktats mot föreningens koppling till Svenskt Näringsliv och dels mot den uppmärksammade Demoskopundersökningen om skolungdomars kunskaper om kommunismen.[4]
Se även
Externa länkar
- Föreningen för upplysning om kommunismen
- Om kommunismen
- Att tro men inte veta – en undersökning om svenska skolungdomars kunskaper och värderingar om kommunismen, nutidshistorien och vårt närområde kring Östersjön(Demoskop 2007, UOK 2007)
Referenser
- Klas-Göran Karlsson, Terror och tystnad, Atlantis 2003, 2005
- Konstitutionsutskottets betänkande 1999/2000:KU02. Avslag av motionerna gällande information om kommunismen (se avsnittet "Information om kommunismen")
- Motion från vänsterpartiet: Avveckla "Forum för levande historia" som myndighet
Fotnoter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 www.upplysningomkommunismen.se/?page=om
- ↑ 2,0 2,1 www.upplysningomkommunismen.se/?page=styrelse
- ↑ Riksdagens protokoll 1998/1999:6 15 oktober
- ↑ Lita inte på Mauricio Rojas, Aftonbladet, 2007-05-23, Åsa Linderborg
