Orch
Från Rilpedia
Orcherna eller orkerna (på engelska orc, från ett ord som används för att beskriva odjuret Grendel i Beowulf, eller från den romerska guden Orcus, underjordens gud) är humanoida varelser som först uppträdde i J.R.R. Tolkiens sagovärld Midgård där de är varelser underställda mörkrets furste Melkor (senare Morgoth) och hans efterträdare Sauron.
En legend berättar att när quendi vaknade och togs till Valinor blev en del kvar i Midgård. Några av dessa vilsna alver infångades av Melkor och förvreds, förstördes och avlades till en ny ras. Detta betraktas av valar och eldar som den största av Melkors onda dåd. Det finns även andra versioner och legender om hur orcherna skapades, exempelvis att de avlades av människor, onda andar eller att de skapades ur materia och gavs liv genom Melkors egen kraft på ungefär samma sätt som Sauron senare skapade den stora ringen.
Stavningen ork förekommer i Erik Anderssons översättning Ringarnas herre av The Lord of the Rings. Stavningsvarianten orch kommer från Åke Ohlmarks översättning (Härskarringen) från 1953. Ohlmarks översättning grundar sig antagligen på en vilja att undvika sammanblandning med det svenska ordet ork.
Orcherna utgör stommen i Morgoths och Saurons härar, jämte troll och andra vidunder, med syfte att erövra de fria länderna i Midgård.
Innehåll |
Orchernas språk
Enligt Tolkien har orcherna inget enhetligt språk. De talar många olika dialekter som uppfattas som förvrängningar av andra språk. Sauron skapade svartspråket utifrån dessa dialekter, men det fick ingen genomslagskraft, kanske för att orkerna var vana vid att använda väströna. I fantasyrollspel brukar orcherna tala svartiska, ett språk baserat på det man känner till om svartspråket.
Orchiska raser i Ringarnas herre
- Orcher (vättar, snaga). "Skapades" av Morgoth, troligen från alver (men det finns brev av Tolkien själv som motsäger detta). Finns spridda över hela Midgård, Dimmiga bergen, Gundabad, Angmar, Dol Guldur och Mordor.
- Uruk-Hai. Sauron avlade fram uruk-hai ungefär 600 år före Ringens krig som livvakter, men de spridde sig och blev elitsoldater i Saurons arméer.
- Halvorcher. Saruman avlade halvorcher genom att korsa orcher eller uruk-hai med Dunlänningar (människor) i slutet av tredje åldern. Dessa var alltifrån väldigt orchlika till människor med glåmig hy och mörka ögon.
Ord för 'orch' på Tolkiens olika språk
- Sindarin: orch, pluralis yrch, kollektivt plural orchoth; som art även glamhoth 'skränande skara' varur glam 'orcher', glamog 'orch'
- Quenya: urco, pluralis urqui; i Midgård även orco, pluralis orcor eller orqui
- Khuzdul: rukhs, pluralis rakhâz
- Svartspråket: uruk; mindre raser även snaga (ordagrant slav)
- Adûnaiska: urku eller urkhu
- Wose-språk: (pluralis?) gorgûn
Individuella orcher i Tolkiens mytologi
- Gorbag är en av orcherna från Minas Morgul i Konungens återkomst.
- Grishnak är en av orcherna som tillfångatar Merry och Pippin i De två tornen.
- Shagrat är en av orcherna i Cirith Ungol i Konungens återkomst.
- Snaga är titeln eller möjligen öknamnet på en orch som Frodo och Sam tjuvlyssnar på i Mordor i Konungens återkomst.
- Ugluk är en uruk-hai i De två tornen. Det är han som leder gruppen som tillfångatar Merry och Pippin. Han blir senare dödad av Eomer.
Individuella orcher i filmen Härskarringen
- Lürtz är ledare för Sarumans uruk-hai i filmen Härskarringen.
Orcher utanför Tolkiens värld
Orcher förekommer även i många andra fantasyverk såsom rollspelet Drakar och Demoner, figurslagspelet Warhammer och datorspelet Warcraft. I de senare två spelen har de fått grön hud, ett gigantiskt underbett och vildsvinsbetar. Orker är även vanliga på många fantasylajv - se även svartblod. Svenska fantasylajvare använder ofta det läsuttalet "årtj", pga av översättningen av "orc" till "orch" i den svenska översättningen av Sagan om Ringen; i den nya översättningen "Ringarnas Herre" stavas de "ork" och uttalas "Årk".
Ett fåtal författare har skrivit böcker där svartbloden är huvudpersoner och där berättarperspekivet utgår från deras världssyn. Exempel på sådana böcker är ORCS Firstblood-serien av Stan Nicholls, Grunts av Mary Gentle och Svartblodsserien av Pierre Fröberg.
Nichols vänder på hela fantasykonceptet och gör orcherna till de moraliskt goda. Gentle gör orcherna till mer korkade och humoristiska typer. Fröberg försöker ge en realistisk bild, med beskrivning av orchernas livstil och förmågor.
