Tottenham Hotspur FC

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Tottenham Hotspurs FC)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Tottenham Hotspur FC
White Hart Lane Jan 2008 2.jpg
Fullt namn Tottenham Hotspur Football Club
Smeknamn Spurs, Lilywhites
Grundad 1882
Hemmaarena White Hart Lane
Kapacitet 36 310
Ordförande Mall:Landsdata England Daniel Levy
Tränare Mall:Landsdata England Harry Redknapp
Serie Premier League
Team colours
Kit body thinsidesonwhite.png
Team colours
Kit right arm borderonwhite.png
Team colours
Team colours
Team colours
Hemmaställ
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Bortaställ
Kit left arm shoulder stripes white stripes half.png
Team colours
Kit body oldgoldsides.png
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Tredjeställ
Meriter
Engelska mästare 2 (1950/51, 1960/61)
Southern Football League Premier Division 1 (1899/00)
Western Football League 1 (1903/04)
FA-cupen 8 (1901, 1921, 1961, 1962, 1967, 1981, 1982, 1991)
Engelska ligacupen 4 (1970-71, 1972-73, 1998-99, 2007-08)
Community Shield 7 (1920/21, 1951/52, 1961/62, 1962/63, 1967/68, 1981/82, 1991/92)
UEFA-cupen 2 (1971-72, 1983-84)
Cupvinnarcupen i fotboll 1 (1962/63)
Anglo-italienska ligacupen 1 (1970/71)

Tottenham Hotspur F.C. (även kända som Tottenham och Spurs), är en fotbollsklubb från Tottenham i norra London, England som spelar i Premier League, den högsta divisionen i engelsk fotboll.

Klubben var den första på 1900-talet att vinna "The Double", det vill säga att vinna den högsta serien i England och FA-cupen samma år, 1961. Tottenham var också det första laget från Storbritannien som tog hem en stor Europeisk cuptitel, Cupvinnarcupen 1963. 1972 vann Tottenham, som första lag, UEFA-cupen.1983 blev Tottenham den första klubben i världen som introducerades på börsen.

Sedan 1950-talets början har Tottenhams ledstjärna och tradition varit att inte bara spela fotboll, utan att spela en underhållande och offensiv fotboll. Denna inställning reflekteras även i klubbens motto Audere est Facere (Att våga är att göra). Klubbens emblem består av en Tupp stående på en fotboll. Klubben har haft en långvarig rivalitet med andra londonklubben Arsenal FC, Derbyt är känd som The North London Derby.

Innehåll

Historia

Hotspur: 1882-1901

Sensommaren 1882 bildas klubben under namnet Hotspur FC av några grabbar från The Hotspur Cricket Club. Medlemmarna kom från de lokala skolorna Tottenham Grammar och St John's Middle Class. Skolpojkarna brukade ha sina möten under en gaslykta på Park Lane i närheten av där White Hart Lane ligger idag. Namnet Hotspur härstammar från den engelske 1300-talskrigaren och Shakespearekaraktären Harry Hotspur vars rykte som orädd hjälte och hetsporre skulle symbolisera klubbens anda.

Den 30 september 1882 spelar laget sin första fotbollsmatch mot den lokala klubben Radicals. Matchen slutar med förlust, 0-2. 1884 ändras namnet till Tottenham Hotspur Football and Athletic Club för att inte blandas ihop med London Hotspur. Den första tävlingsmatchen spelas 1885 i London Association Cup där Tottenham besegrar St Albans med 5-2. Den 19 november 1887 möter Tottenham Royal Arsenal för första gången. Spurs leder med 2-1 när Arsenal lyckas övertala domaren att blåsa av matchen när 15 minuter återstår. Tottenham spelar till en början vid Tottenham Marshes, men flyttar 1888 till Northumberland Park och tar sedan över ett fält vid sidan av puben White Hart vid Tottenham High Road. Klubbens nya hemvist får namnet White Hart Lane.

Den 4 september 1899 spelas den första matchen på White Hart Lane. Motståndarna, Notts County, förlorar med 3-1 inför omkring 5000 åskådare. Notts County tar ledningen men efter halvtid tar Spurs över och David Copeland kvitterar. Copeland gör Tottenhams två andra mål och fullbordar ett Hat-trick. Tottenhams startuppställning mot Notts County: Clawley-Erentz, Tait, Jones, McNaught, Morris, Smith, Pratt, Copeland, Cameron, Kirwan. Innan jul 1895 blir klubben professionell. 1896 är man ett av lagen i Southern League. Tottenham spelade först i blåa tröjor. Sedan varierade klubbens färger från ljusblå tröjor till vita shorts till röda tröjor och blåa shorts till chokladbruna tröjor och guldaktiga shorts. 1899-1900 ändrades färgerna till dagens liljevita tröjor och marinblå shorts.

År 1900 vinner Tottenham Southern League. Året efter tar man hem segern i, numera klassiska, FA-Cupen; som första lag utanför den högsta divisionen. Finalen spelas den 20 april 1901 i London mot Sheffield United där åskådarskaran är sanslösa 114.815 personer. Matchen slutar 2-2 och det blir omspel den 27 april på Burnden Park i Bolton. Tottenham vinner med 3-1 inför "beskedliga" 20.740 pers.

Mot den högsta serien: 1901-1919

Tottenhams publik uppträder oacceptabelt den följande säsongen och Southern League skickar en lista på krav för att klubben skulle ha potensial att garantera säkerheten. 1908 tar sig Spurs till den andra divisonen. I första matchen vinner man mot Wolverhampton med 3-0. I den 6:e minuten gör John Woodward det första målet. Wolves fixar nästa mål, men det döms bort för offside. Men Woodward hittar målet igen; 3-0 är vackert när Tom Morris skjuter upp bollen i krysset från 30 meter. Tottenham vinner andra divisionen redan under sin första säsong och flyttas därmed upp till den högsta serien.

I division 1 går det sämre, och tiden fram till första världskrigets utbrott 1914 blir jobbig för klubben. Tottenham kämpar för att undvika nedflyttning. 1914/1915 ligger Spurs på sista plats.

Tragedi och rivalitet: 1915-1921

När första världskriget rasar tar klubben paus och både spelare, klubbar och åskådare får nöja sig med spel i olika regionala ligor. Elva Tottenhamspelare dödas under militärtjänsten i kriget.

1919/1920 är det dags för riktig ligafotboll igen. Tottenham hade slutat på sista plats i första divisionen i den senare upplagan av serien innan kriget och åkt ur. Men eftersom den högsta serien skulle utökas från 20 till 22 lag hoppades, och trodde man, att klubben skulle få stanna kvar. Att Derby County (1:a i division 2) och Preston (2:a i division 2) skulle flyttas upp, så mycket var klart. Men ligans ordförande, John McKenna från Liverpool som var nära vän Arsenals ordförande, affärsmannen Sir Harry Norris, argumenterade för att de båda sist placerade lagen i första divisionen, Chelsea (19:e) och Tottenham (20:e), inte automatiskt skulle få stanna kvar. Efter viss diskussion kommer man överens om att Chelsea ska få stanna kvar och att en omröstning ska avgöra vilken klubb som ska ta hand om den sista lediga platsen: Tottenham (20:e i första divisionen), Wolverhampton Wanderers FC(4:a i andra divisionen), Arsenal (6:a i andra divisionen) eller betydligt lägre placerade trion Nottingham Forest-Birmingham City-Hull. Resten är historia. Harry Norris Arsenal får 18 röster, Tottenham 8. Hur detta går till är fortfarande ett mysterium. Samma dag dör även papegojan som Tottenham tagit med sig som maskot från en turné i Sydamerika 1909. Är detta också en slump? Rivaliteten föds.

Följande säsong, i andra divisionen, tar Tottenham revansch och vinner serien. 1920/1921 kommer man på en sjätteplats i högsta ligan och vinner FA-cupen för andra gången i historien. I finalen, som spelades på Stamford Bridge i London den 23 April 1921, slår Tottenham Wolverhampton med 1-0.

1920- och 1930-talet

1921/1922 slutar Tottenham tvåa i högsta divisionen, efter Liverpool FC. Men sedan går det trögare för klubben och laget backar sakta och säkert i tabellen innan man återigen får ta steget ner till division 2 efter att ha slutat på en 21:a plats 1927/1928. Slutsegraren Everton åker dock på en rejäl smäll på Goodison Park när man tar emot Tottenham den 11 februari 1928. Spurs vinner, 5-2.

Det är inte lika lätt att ta sig upp denna gång efter nedflyttningen. Tottenham tillbringar fem säsonger i division 2 innan man lyckas gå upp igen. 1932/1933 vinner Spurs serien överlägset och sprutar in mål. George Hunt, Willie Evans och Taffy O' Callaghan är de stora målgörarna.

I comebacken 1933/1934 slutar Tottenham på en överraskande tredjeplats. Säsongens största bortaseger tar man den 6 januari 1934 mot Aston Villa, 5-1. Men redan 1935 åker klubben ur högsta serien. FA-cupen är inte heller någon framgångssaga åren 1935-1938 men tre kvartsfinaler blir det. I mars 1938 kom hela 75.038 personer och ser matchen mot Sunderland i FA-cupen. Matchen slutar 0-1.

Den 3 september 1939, när Neville Chamberlain förklarar krig mot Tyskland, ligger Spurs på sjunde plats i division 2.

Push-and-Run: 1939-1957

Andra världskriget sätter stopp för fotbollen i England under några år. 1949 blir Arthurt Rowe manager i Tottenham. Han inför den legendariska taktiken push-and-run, ett spelsätt där spelaren ska passa bollen till medspelaren och springa genom motförsvaret för att få en tillbakapassning. 1949/1950 vinner man andra divisionen och som nykomlingar vinner Tottenham sin första ligatitel säsongen 1950/1951. Spurs är den första klubben i England att vinna ligan som nykomlingar. Stora stjärnor vid den här tiden är Alf Ramsey, Ronnie Burgess, Ted Ditchburn, Len Duquemin, Sonny Walters och Bill Nicholson. Publiken får se Spurs utklassa lag som Stoke City 6-1, Portsmouth FC 5-1, Newcastle United 7-0.

1951/1952 kommer man på andra plats, sedan går luften ur Tottenham på nytt. 1955 ersätts Arthur Rowe av Jimmy Andersson. 1957 parkerar Tottenham på en andra plats i tabellen. 1958 tar Bill Nicholson tog över. Nicholsons första match som manager för Tottenham, den 11 oktober 1958, börjar bra. Man vinner hemma på White Hart Lane mot Everton. Slutresultat: 10-4.

Glory Glory: 1958-1973

Bill Nicholson skulle, var det tänkt, bygga vidare på den andra och tredje plats som Andersson avslutat med. Nicholson gjorde det genom att parkera Tottenham på 18:e plats under sin första säsong som manager, men får ändå fortsatt förtroende. Efter det blickar Nicholson aldrig bakåt. En 3:e plats i ligan 1959/1960 följs 1961 upp med att man, som första klubb, vinner både ligan och FA-cupen samma år - "The Double". Klubbens 3:e seger i FA-cupen tar man mot Leicester City, 2-0.

Säsongen 1961/1962 kommer man på en fin 3:e plats och går till semifinal i Europacupen, förlust mot SL Benfica med sammanlagt 4-3. Laget vinner på nytt FA-cupen efter seger mot Burnley med 3-1. 1962/1963 vinner man som första klubb från Storbritannien en europeisk cuptitel genom att ta hem Cupvinnarcupen efter finalvinst mot Atletico Madrid, 5-1.

Sen går det trögare för klubben i ligan och man får rikta in sig på framgångar i cupspelet. Efter 1964 värvar Nicholson flera namn som Alan Gilzean, Mike England, Tery Venables, Joe Kinnear, Allan Mullery, Cyril Knowles. Dessutom värvas den unge målvakten Pat Jennings 1964.

1967 vinner Tottenham FA-cupen för femte gången efter finalvinst mot Chelsea med 2-1. Laget slutar trea i ligan. 1971 tar man hem Ligacupen för första gången då man besegrar Aston Villa med 2-0.

1972 vinner Tottenham, som första lag, den nystartade turneringen UEFA-cupen. I semin besegrar man AC Milan efter vinst hemma med 2-1 och 1-1 borta. Finalen är en ren engelsk affär då man möter Wolverhampton och vinner med 2-1 borta och 1-1 hemma.

1973 vinner man på nytt Ligacupen efter seger mot Norwich City i finalen med 1-0. 1974 tar man sig till Uefa-cup final igen men förlorar mot Feyenoord efter 2-2 hemma och 0-2 borta.

Hoddles magiska fötter: 1974-1984

Fyra raka förluster i ligan gör att Nicholson får lämna Spurs under 1974/1975. Detta är en för evigt dyster dag i Tottenham historia. Terry Neil tog över men får lämna efter 2 säsonger och Keith Burkinshaw tar över. Burkinshaws första säsong 1976/1977 blir ingen succé. Spurs ramlar ur högsta divisionen, trots det får Burkinshaw fortsatt förtroende. Dessutom säljs stormålvakten Pat Jennings till ärkerivalen Arsenal efter att Spurs påstått att han är slut. Spurs behöver en nytändning och med en ung Glenn Hoddle som spelfördelare på mittfältet lyckas man ta sig tillbaka. Den 22 oktober 1977 vinner man en hemmamatch mot Bristol Rovers med 9-0.

1978, som nykomlingar, värvar man de nyblivna världsmästarna Ricardo Villa och Osvaldo Ardiles från Argentina. 1981 värvas den rutinerade målvakten Ray Clemence från Liverpool. Med måltjuven Steve Archibald och Garth Crooks på topp och duon Villa-Ardiles som stöd åt det spelfördelade geniet Glenn Hoddle vinner Tottenham FA-cupen 1981, efter två underhållande matcher på Wembley. Manchester City står för motståndet i den 100:e FA-cupfinalen i historien. I första matchen tar City ledningen genom Tommy Hutchinson i den 30:e minuten. Med endast nio minuter kvar av full tid ändrar samme Hutchinson riktning på Glenn Hoddles frispark och Citys målvakt John Corrigan är chanslös. Då hade Burkinshaw i ett tidigare skede bytt ut Ricardo Villa mot 20-årige Gary Brooke, som 1980 hade varit med att föra upp GAIS till Allsvenskan. Ricardo Villa finns med i laguppställningen i omspelsmatchen och blir matchhjälte. Villa ger Spurs ledningen efter åtta minuter men Steve McKenzie kvitterar för City. I den andra halvleken gör Kevin Reeves 2-1 till City. Sedan sätter Garth Crooks det viktiga 2-2-målet. Och i den 77:e minuten avgör Ricardo Villa matchen, 3-2, genom ett solomål med en dribblingsuppvisning.

1982 vinner man på nytt FA-cupen när man möter Queens Park Rangers. Den första matchen slutar 1-1 efter mål av Gelnn Hoddle. Det blir omspel för andra året i rad. Tottenham står som segrare i nästa match efter mål igen av Glenn Hoddle i den 10:e minuten. 1982 går man också till Ligacupfinal. Tottenham är bara två minuter från seger men Liverpool vänder och vinner. 1982 gick man också till semifinal i Cupvinnarcupen där FC Barcelona blir för svåra.

1984 vinner Tottenham UEFA-cupen för andra gången i historien. I tredje omgången slår man ut Bayern München. Förlust borta med 0-1 men en fin 2-0 seger hemma på White Hart Lane. I finalen möter man Anderlecht. Båda matcherna slutar 1-1 och avgörs på straffar. Tottenham vinner och stor hjälte blir reservmålvakten Tony Parks.

I oktober 1983 blir Tottenham den första fotbollsklubben i världen som börsnoteras.

Underhållning, målkungen Clive Allen och Gary Mabbutts knä: 1984-1987

I slutet av maj 1984 avgår Keith Burkinshaw med orden "There used to be a football club there". Han anser att Tottenham håller på att bli en klubb som tänker mer på pengar än fotboll. Ny manager blir Tottenhams assisterande tränare Peter Shreeves. Shreeves leder Tottenham till en fin tredjeplats i ligan och en kvartsfinal i UEFA-cupen. I maj 1985 inträffar katastrofen på Heysel Stadium i Belgien vilket leder till att alla engelska klubbar blir avstängda från Europacupspel i fem år, ett hårt slag för Tottenham.

1986 blir ett magert år för Tottenham med en tiondeplats i ligan och Shreeves får sparken efter säsongen.

David Pleat utses till ny manager. 1986/1987 blir en succésäsong och Tottenham bjuder på fantasifull och underhållande fotboll. Pleat, som var imponerad av Belgiens sätt att spela fotboll i VM 1986, inför en liknande modell i Tottenham med 4-5-1 där Glenn Hoddle och Chris Waddle är kreatörer på mittfältet och Clive Allen ensam forward. Under säsongen gör Clive Allen 33 ligamål och 16 mål i Ligacupen och FA-cupen, 49 mål totalt. En kall onsdag den 2 februari 1987 tar man emot West Ham. I den sjätte minuten gör Belgaren Nico Claesen 1-0. I den 71:a minuten pangar Glenn Hoddle in bollen i mål från 25 meter. Under de sista tio minuterna gör Clive Allen tre mål i denna klassiska match. Man slutar på tredje plats i ligan och går till FA-cupfinal mot Coventry City. Tottenham förlorar med 3-2 efter förlängning - ett självmål avgör matchen när bollen tar på Gary Mabbutts knä och går in i mål. Detta är Tottenhams första och hittills enda finalförlust i FA-cupen. Man går också till semifinal i Ligacupen där man förlorar mot ärkefienden Arsenal. Clive Allen utses till "player of the year" i ligan.

Skandal, konkurshot - och framgång: 1987-1992

I oktober 1987 avgår David Pleat efter att en skandal i hans privatliv rullats upp i den engelska tabloidpressen. Det är kris i klubben. Terry Venables får uppdraget att ersätta David Pleat. Under hans första säsong slutar Tottenham på en 13:e plats. Inför säsongen 1988/89 värvar Tottenham spelare som Paul Gascoigne och Paul Stewart. Det resulterar i en 6:e plats och laget är på uppgång. 1989/1990 lyckas man, efter att ha värvat Gary Lineker, komma på en fin tredjeplats i tabellen.

Tottenham skapar fler rubriker vid denna tid. Klubben håller på att gå under ekonomiskt efter att ha investerat stora pengar i att renovera White Hart Lane under 1980-talet. Detta hindrar inte Spurs från att vinna FA-cupen 1991, vilket också innebär att det akuta konkurshotet kan avvärjas en tid. I semifinalen i FA-cupen slår man Arsenal med 3-1 i en minnesvärd match på Wembley. Gary Lineker gör två mål och Paul Gascoigne sätter en vacker frispark från 30 meter. Den 18 maj är det dags för FA-cupfinal mot Nottingham Forest. Finalen blev dramatisk och avgörs först efter förlängning. Paul Gascoigne råkar skada sig själv svårt tidigt i finalen efter att ha foulat Gary Charles. Nottingham tar ledningen efter en kvart genom Stuart Pearce, som överlistade Erik Thorstvedt i Spurs mål med en frispark. En kvart senare får Gary Lineker ett mål bortdömt för offside. Och strax före halvtid blir Lineker nerdragen av Nottinghams målvakt Mark Crossley. Lineker missar straffen och blir den andre finalspelaren i FA-cuphistorien som missar en straff. Tottenham kvitterar nio minuter in på andra halvleken genom Paul Stewart. Fyra minuter in i förlängningen avgörs matchen då Nottinghams back Des Walker, efter en hörna, nickar in bollen i eget mål. Året efter säljs Gascoigne till SS Lazio. Gary Lineker avslutar sin karriär i den japanska ligan.

Sommaren 1991 räddar Sir Alan Sugar Tottenham från konkurs. Sugar hade gjort sig rik på datorer i egna företaget Amstrad.

Osvaldo Ardiles Tottingham: 1992-1995

I den första Premier League säsongen 1992/93 slutar Tottenham på 8:e plats. Tottenhams nyförvärv Teddy Sheringham vinner skytteligan på 22 mål (1 mål gjorde han för Nottingham Forest). Dessutom kom talangen Sol Campbell fram vid denna tid. Spurs leddes av Doug Livermore och Ray Clemence. Terry Venables fick sparken som klubbdirektör av ordföranden Alan Sugar efter tvivelaktiga ekonomiska affärer.

Sommaren 1993 blev den gamle Spursspelaren Osvaldo Ardiles ny manager från West Bromwich. Ardiles uttalade Tottenham som Tottingham. Ardiles gjorde inte samma succé som han gjorde som spelare. Som manager Säsongen 1993/1994 kommer Tottenham på en 15:e plats i ligan.

Efter USA-VM chockvärvar Tottenham tyske världsmästaren Jürgen Klinsmann och även rumänerna Gheorghe Popescu och Ilie Dumitrescu. Sheringham och Klinsmann bildar en giftig anfallsduo. Tottenham får en stark berömd femma: Klinsmann och Sheringham som forwards, Nick Barmby precis bakom, Darren Anderton till höger och Dumitrscu åt vänster. Spurs spelar en fin anfallsinriktad fotboll men blir hårt kritiserade för sin defensiv. Resultaten blir inte som man väntat sig och Spurs kämpar i botten av tabellen. Ardiles får sparken i oktober 1994. Gerry Francis, som hämtas från Queens Park Rangers FC, lyckas avstyra en degradering och för upp klubben till en fin 7:e plats istället. Klinsmann blomstrar (21 ligamål) och Sheringham och Spurs går till semifinal i FA-cupen, men förlorar mot slutsegrarna Everton med 4-1.

Efter säsongen säljs Nick Barmby till Middlesbrough FC, Popescu till FC Barcelona och lagets bäste målskytt Jürgen Klinsmann till Bayern München.

Frustration och desperation: 1995-1999

1995/1996 slutar laget 8:a i tabellen. 1996/1997 slutar man på tionde plats. En frusterad Teddy Sheringham säljs sommaren 1997 till Manchester United efter att tidigare kontrtaktsförhandlingar hade lagts ner. Les Ferdinand köps in från Newcastle United för att ersätta honom. kommande Säsongen börjar dåligt och Gerry Francis sparkas i november 1997 då laget ligger nästsist och oro om nedflyttning börjar komma vid. Francis efterträdare blev den okände schweizaren Christian Gross som hämtades från Grasshoppers. Gross skule utstå en tuff nio-månaders period med Tottenham i nedflyttning zonen. Dessutom hade han ytterligare fler bekymmer, hans mest betrodda medhjälpare, den schweiziska fystränaren Fritz Schmid, som varit en integrerad del av Gross "utbildning i Grashoppers", nekades arbetstillstånd av den brittiska regeringen och därför kunde han inte ta upp denna roll i Tottenham. Trots detta var reultaten goda, även om det började trevande: en 2-0 vinst i Gross första match som ansvarig följdes snabbt upp med en 1-6 förlust i gross första hemmamatch mot Chelsea vilket var Tottenhams största hemmaförlust på 61 år. Men trots deta sker en gradvis förbättring. I december lånar man gamle hjälten Jurgen Klinsmann från Sampdoria från Italien för att rädda kvar Spurs. Tottenham avslutar säsongen med att bara förlora en av säsongens nio sista matcher. All fustration går över när man i säsongens näst sista match vinner mot Wimbledon med 6-2 efter fyra mål från Klinsman. Men Gross hade gjort sig impopulär bland fansen efter bråk med Klinsmann och märkliga taktiska disponeringar av laget. Laget slutar på 14:e plats.

Gross, som trots att ha avslutat den senaste säsongen på ett imponerande sätt, blev avskedad efter bara tre matcher i följande säsong (två förluster) och valet som ersättare blir kontroversiellt. Jobbet tillfaller förre Arsenal-spelaren och managern George Graham. Graham inför en defensiv spelstil och laget spelade fler långbollar än förut. Anfallsspelet håller ingen jätteklass och trots att David Ginola glänser i flera matcher så slutar Tottenham bara på en mittenplacering. David Ginola, som spelade sitt livs fotboll under säsongen, fick priset årets spelare i Premier League 1998/1999. Han blev den förste Tottenham-spelaren att få priset sedan Pat Jennings 1976. Ligaspelet var ingen stor framgång men Tottenham kniper Ligacupen efter seger mot Leicester City med 1-0. Finalen såg först förlorad ut när Justin Edinburgh blir utvisad efter att ha reagerat på Robbie Savages tackling klappat till denne i ansiktet. Leicester verkade vara nöjda med att få spela förlängning men då slår Tottenham till i den 93:e minuten då dansken Allan Nielsen språngnickar in bollen i mål. Laget i finalen: Walker, Carr, Edinburgh, Freund, Vega, Campbell, Nielsen, Ginola (Sinton), Anderton, Iversen, Ferdinand.

Krossade drömmar: 1999-2004

Säsongen 1999/2000 blir inte heller någon succé och laget slutar på 10:e plats. Dessutom åker laget åkte ur FA-cupen, Ligacupen, och UEFA-cupen inom en och samma månad. I februari 2001 tar bolaget ENIC, med Daniel Levy i spetsen, över som ny majoritetsägare i klubben. I april 2001 får Graham sparken och ersätts av gamle storspelaren Glenn Hoddle som då ligger på trettonde plats. Hoddles första match är semifinalen i FA-cupen mot värsta konkurrenten Arsenal FC, som slutade i förlusy.

På sommaren 2001 hade mittbacken Sol Campbell tankar på att lämna Tottenham efter att hans kontrakt löpt ut vilket betydde att han var registrerad som Bosman. Men Tottenham kämpar för att hålla Campbell kvar; man erbjuder honom 100.000 pund i veckan i lön som skulle ha gjort honom till klubbens högst betalda spelare någonsin, men efter månader av förhandlingar och flera offentliga försäkringar om att han skulle stanna i Spurs, men Campbell ville spela i ett lag som vinner titlar och spelar i Champions League. Så kommer nyheten. Flera topp-europeiska klubbar jagade honom, men han valde Arsenal. Campbell hade tidigare sagt i en intervju med Spurs Monthly att han aldrig skulle spela för Arsenal. Sedan dess har han märkts som "Judas" av Spurs supportrar, som anklagade honom prioritera personlig vinning över klubbens lojalitet; Campbell har alltid sagt att han älskade Tottenham, och att hans beslut var helt professionell. Det faktum att han lämnade på en Bosman-övergång som fick ytterligare Tottenham fans att rasa.

2001/2002 är Hoddles första riktiga säsong som manager i Tottenham. Hoddle vände sig till mer erfarna spelare i form av Teddy Sheringham (comeback i Tottenham efter sejouren i Man Utd), Gus Poyet och Christian Ziege , och Spurs spelat hyfsat bra fotboll i de inledande månaderna av säsongen. När Totenham tog emot Manchester United på hemmaplan lyckades man göra en sanslös bedrift. I första halvleken spelade man ut gästerna och ledde med 3-0, för att sedan bli lika utspelade i den andra och förlora med 5-3. Säsongen 2001-02 slutade med en nionde plats, och även en Ligacupfinal. Inför finalen var man favoriter, särskilt efter deras 5-1 seger mot Chelsea i semifinalen. Men det slutade med förlust mot Blackburn Rovers.

Klubben anade optimism inför kommande säsong och inledde med fin form, men sedan blev utvecklingen negativ och flera skador på spelare kom i hast. Under säsongen värvades tuffe irländaren Robbie Keane från Leeds. Hoddle får nu mycket kritik och sex matcher in på säsongen 2003/2004 får Hoddle sparken efter en urusel start. Nygamle David Pleat tar över som manager för resten av säsongen. Tottenham slutar på en 14:e plats i ligan.

Gudfadern: 2004-2007

Mot slutet av 2003/2004 börjar bitarna falla på plats för Levys nya, än mer professionella och fokuserade Tottenham. Dansken Frank Arnesen installeras som ny sportchef och den före detta franske förbundskaptenen Jacques Santini blir ny coach. Som Santinis assistent utses holländaren Martin Jol. Några nyförvärv är Paul Robinson, Michael Carrick, Erik Edman och Jermain Defoe. I november 2004, efter bara 13 matcher, avgår plötsligt Santini. Martin Jol, som snart skulle få smeknamn som Tony Soprano och The Godfather, tar över och får snabbt fason på lagets spel. Tottenham slutar på en 9:e plats. Några höjdpunkter är en 5-2 seger hemma mot Everton och Erik Edmans drömmål mot Liverpool på Anfield. Strax efter ligaavslutningen lockas Sportchefen Frank Arnesen över till Chelsea under stort rabalder. Fransmannen Damien Comolli anställs som ny sportchef i Tottenham i september 2005.

Säsongen 2005/2006 kom att bli Tottenhams bästa på väldigt länge. Man värvar bland annat Jermaine Jenas, Young-Pyo Lee, Paul Stalteri. Men den mest omskrivna nyförvärvet är "Pitbullen" Edgar Davids.

Tottenham startar med en seger borta mot Portsmouth. Sedan skulle framgångarna fortsätta. Laget håller hela tiden till i toppen av tabellen. I hela sex månader ligger man på fjärde plats, en placering som ger kvalspel till Champions League. Båda derbyna mot Arsenal slutar 1-1. I den sista omgången den 7 maj ligger Tottenham fortfarande på en fjärdeplats och Arsenal femma. På natten, inför den sista omgången, insjuknar dock stora delar av laget i vinterkräksjuka (först trodde man att en buffé på hotellet laget bodde på inför matchen, The Mariott, var smittkällan. Men det visade sig senare var felaktigt). Utmattade förlorar Tottenham mot West Ham, 1-2. Samtidigt vinner Arsenal sin match mot Wigan och går förbi ärkerivalen och kniper fjärdeplatsen. Den 9 maj skriver Tottenham ett brev till FA och kräver omspel eftersom man tvingats spela med sjuka spelare. Men klubben får nobben.

Meriter

Spelare

Aktuell Spelartrupp

Per den 3 september 2008:

Nr Land Pos Namn
1 Mall:Landsdata Brasilien MV Heurelho Gomes
2 Mall:Landsdata Frankrike F Pascal Chimbonda
3 Mall:Landsdata Wales F Gareth Bale
4 Mall:Landsdata Elfenbenskusten MF Didier Zokora
5 Mall:Landsdata England MF David Bentley
6 Mall:Landsdata England MF Tom Huddlestone
7 Mall:Landsdata England MF Aaron Lennon
8 Mall:Landsdata England MF Jermaine Jenas (vicekapten)
9 Mall:Landsdata Ryssland A Roman Pavljutjenko
10 Mall:Landsdata England A Darren Bent
11 Mall:Landsdata Brasilien F Gilberto
14 Mall:Landsdata Kroatien MF Luka Modrić
Nr Pos Namn
15 Mall:Landsdata Irland A Robbie Keane (kapten)
16 Mall:Landsdata Wales F Chris Gunter
17 Mall:Landsdata Mexico A Giovani dos Santos
18 Mall:Landsdata England A Fraizer Campbell (på lån från Manchester United)
20 Mall:Landsdata England F Michael Dawson
21 Mall:Landsdata Spanien MV César Sánchez
22 Mall:Landsdata Kroatien F Vedran Ćorluka
24 Mall:Landsdata England MF Jamie O'Hara
26 Mall:Landsdata England F Ledley King
32 Mall:Landsdata Kamerun F Benoît Assou-Ekotto
39 Mall:Landsdata England F Jonathan Woodgate
Mall:Landsdata Portugal F Ricardo Rocha
25 Mall:Landsdata England F Jermain Defoe
23 Mall:Landsdata Italien MV Carlo Cudicini

Spursprofiler

Svenska spelare

Tränare

Externa länkar


Personliga verktyg