Tore Lindmark

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Tore Gustaf Emanuel Lindmark, född 26 oktober 1872 i Stockholm, död 10 november 1956, svensk ingenjör, rektor för Kungliga Tekniska högskolan (KTH) 1927-1931. Lindmark tog studentexamen 1890, blev civilingenjör i maskinteknik från KTH 1894, tjänstgjorde 1894–1897 vid DeLavals experimentverkstad, 1897–1911 som konstruktör och 1911-1914 som överingenjör vid Aktiebolaget DeLavals Ångturbin, var 1914-1915 chef för handelshuset Ångturbin Laval i Petersburg och 1915-1917 överingenjör vid AB Vaporackumulator. Han blev 1917 professor i ångteknik (alternativt ångmaskinlära) vid KTH, vilket idag närmast motsvarar energiteknik eller teknisk termodynamik. Han blev KTH:s prorektor 1922. Han var KTH:s rektor 1927-1931, och stannade därefter som professor till 1938, då han avgick med pension.

Lindmark ägnade sig även åt konsultarbete inom ångteknik. Lindmark var 1913-1917 ledamot av styrelsen för AB DeLavals Ångturbin och blev 1919 ledamot av styrelsen för Statens Provningsanstalt. Han publicerade flera uppsatser inom sitt område och skrev flera artiklar om ångteknik i Nordisk familjebok under signaturen "T. L-k". Han var vice ordförande i Svenska teknologföreningen och blev 1919 ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin.

Lindmark valdes in som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1930 och blev teknologie hedersdoktor vid KTH 1944.[1]

Tore Lindmark är brorson till ingenjören Knut Lindmark.

Källor

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Lindmark, Tore Gustaf Emanuel, 1904–1926 (Not).

Nationalencyklopedin, band 12 (1993), uppslagsordet Lindmark, Tore

  • Sveriges Dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund
  1. KTH: Hedersdoktorer 1944-2008, läst 12 april 2009
Personliga verktyg