Tore Frängsmyr
Från Rilpedia
Tore Lennart Frängsmyr, född 8 juli 1938 i Skellefteå, professor i vetenskapshistoria vid Uppsala universitet, och tidigare innehavare av Hans Rausing-professuren i vetenskapshistoria.
Tore Frängsmyr är son till Johan Edvard Karlsson (1906-1987) från Sjöbotten, Bureå, och Alma Linnea Lindberg (1908-1989) från Lövånger; namnet Frängsmyr antogs år 1954 efter Frängsmyren intill Sjöbotten. Tore Frängsmyr doktorerade 1969 med avhandlingen Geologi och skapelsetro : föreställningar om jordens historia från Hiärne till Bergman. Sedan dess har han huvudsakligen inriktat sig på upplysningen och den epokens stora vetenskapsmän, däribland Carl von Linné, geologins historia och Uppsala universitet. 2001 publicerade han ett verk om kunskapsorganisation, The structure of knowledge : classifications of science and learning since the Renaissance.
I Sökandet efter Upplysningen (1993), försöker Frängsmyr spåra upplysningens idéer i 1700-talets Sverige. Hans tes är att det inte fanns någon "upplysning" att tala om i Sverige. Hans definition av upplysning är enkelt framställt de idéer som härstammar från upplysningstänkarna kring den franska Encyklopedien.
1982 utnämndes han till en forskningsrådsprofessur i vetenskapshistoria, placerad vid Institutionen för idé- och lärdomshistoria vid Uppsala Universitet; tjänsten överfördes 1994 till universitetet. År 2001 utsågs han till förste innehavare av Hans Rausing-professuren i vetenskapshistoria, en lärostol tillkommen efter en donation av Lisbet Rausing. Den 31 juli 2007 gick han i pension, och efterträddes då som Hans Rausing-professor av den tyske forskaren H. Otto Sibum.
Tore Frängsmyr har författat flera betydande översiktsverk, t ex Svensk idéhistoria: bildning och vetenskap under tusen år I-II (2000). Han har varit föreståndare vid Vetenskapsakademiens Centrum för vetenskapshistoria från starten 1988 till 2006, redaktör för Nobelpriskommitténs årsbok Les Prix Nobel, och ordförande i Alf Henrikson-sällskapet. Frängsmyr är ledamot i Vetenskapsakademien sedan 1984, och av Vitterhetsakademien sedan 1997.
Innehåll |
Bibliografi
- Geologi och skapelsetro (1969)
- Wolffianismens genombrott i Uppsala (1972)
- Ostindiska kompaniet (1976)
- Upptäckten av istiden (1976)
- Svärmaren i vetenskapens hus (1977)
- Vägröjare i kulturdebatten (1977)
- Framsteg eller förfall (1980)
- Liten handbok för avhandlings- och uppsatsskrivare (1983)
- Vetenskapsmannen som hjälte (1984)
- Jordens figur (1986)
- Carl Wilhelm Scheele (1987)
- Gubben som gräver (1989)
- Observatoriemuseet (1992)
- Sökandet efter upplysningen (1993)
- Historien om Pekingmänniskan (1996)
- Den gudomliga ekonomin (1997)
- Idéer och lärdom (1997)
- Svensk idéhistoria (2000)
- Om vetenskapshistoria (2003)
- Avdelningen för vetenskapshistoria 1982-2002 (2003)
- Sökandet efter upplysningen (Utökad och uppdaterad) (2006)
- Pekingmänniskan - en historia utan slut (2006)
Priser och utmärkelser
Externa länkar
- Tore Frängsmyr - avdelningen för vetenskapshistoria
- CV på Nobelprize.org
Referenser
| Företrädare: Stig Strömholm |
Inspektor vid Norrlands Nation i Uppsala 2003– |
Efterträdare: Innehar fortfarande posten |
