Tobinskatt
Från Rilpedia
Tobinskatt är en föreslagen skatt på internationella valutatransaktioner. Meningen är att det ska lägga band på den kortsiktiga spekulationen i utländska valutor och på så sätt stabilisera valutavärdet. Den föreslagna skattenivån är mellan 0,05 och 1,0 procent.
Namnet kommer från den amerikanska ekonomen James Tobin. Det var 1972 strax efter att efter att den amerikanska presidenten Nixons administration bestämde att USA skulle ge upp det gamla valutakurssystemet, det så kallade Bretton Woodssystemet, som Tobin föreslog ett nytt system för att säkerställa internationell valutastabilitet. Han föreslog att i ett sådant system skulle det ingå en skatt på valutaväxling till utländska valutor. Professor Tobin mottog senare Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1981, och hans namn är förknippat med idén. Tobin har senare kommit att förklara att han är emot införandet av en Tobinskatt.[källa behövs]
Som svar på kritik mot det ursprungliga förslaget och svårigheterna att genomföra det, då det krävs att så många länders valutor deltar, presenterade James Tobin 1995, en ny version av sitt förslag. I den nya versionen är det länderna framför allt EU, som belägger alla utlån av sin valutor till utländska finansinstitut och bankfilialer med en skatt på cirka 0,04 procent. Denna skatt har ingen negativ verkan på långsiktiga investeringar, men skulle ha en hämmande verkan på de spekulativa flödet, vilket är cirka 50 gånger större än handelsutbytet. Om så endast en stor valuta t.ex. Euron genomför den får det betydande verkningar för den spekulativa ekonomin världen över menade Tobin.
Medlemmar av antiglobaliseringsrörelsen började i slutet av 1990-talet diskutera Tobinskatten. Fokus i diskussionen låg dock inte på Tobins ursprungliga idé om att minska svängningarna i valutavärdet utan på möjligheterna att använda skatteintäkterna för projekt i tredje världen. I det tyska magasinet Der Spiegel 2001 tog Tobin själv avstånd från antiglobaliseringsrörelsen, men han fortsatte alltjämt att fastslå giltigheten i sitt förslag.[1]
Kritik
En Tobinskatt skulle kunna försämra effektiviteten i ekonomin; höjda transaktionskostnader kan ge "tröskeleffekter", som faktiskt ger svängningar. Tobinskatten riskerar också att eliminera den vardagliga valutahandeln med små marginaler; däremot lär den inte kunna stoppa stora spekulationsvågor, när valutahandlarnas väntade vinster är långt större än skatten.[2]
Se även
Källor
3. (James Tobin, ”A proposal for International Monetary Reform”, Eastern Economic Journal, 3-4 Juli_oktober 1978)
