Tio i topp
Från Rilpedia
| Programledare | Period |
|---|---|
| Lill Lindfors | 14 oktober 1961- mars 1962 |
| Lars-Gunnar Björklund | mars 1962 |
| Lasse Sarri | mars- juni 1962 |
| Pekka Langer | Sommartoppen 1962-1965 |
| Torbjörn Jonsson | september1962- april 1963 |
| Carl-Eiwar Carlsson | november 1962- juni 1963 |
| Klas Burling | september 1963- juni 1964 |
| Leif H. Andersson | september 1964- maj 1966 |
| Inger Flyckt | september 1965-juni 1966 |
| 11 olika programledare | Sommartoppen 1966 |
| Kersti Adams-Ray | september 1966 |
| Hasse Linder | oktober 1966 |
| Inger Flyckt | november 1966 |
| Rune Hallberg | december 1966 |
| Björn Jonsson | januari 1967 |
| Bo Billtén | februari och december 1967 |
| Inger Flyckt | mars och juli 1967 |
| Kerstin Melinder | april 1967 |
| Leif Aldal | maj och september 1967 |
| Åke Strömmer | juni och november 1967 |
| Hasse Linder | augusti 1967 |
| Kersti Adams-Ray | oktober 1967 |
| Inger Flyckt | januari 1968 |
| Leif Aldal | februari 1968 |
| Lennart Wretlind | mars 1968 |
| Lars Johansson | april 1968 |
| Inger Flyckt | maj 1968 |
| Lars Johansson | juni- juli 1968 |
| Inger Flyckt | augusti- september 1968 |
| Lennart Häggkvist | oktober 1968- augusti 1970 |
| Urban von Rosen | januari- augusti 1970 |
| Kaj Kindvall | 5 september 1970- 29 juni 1974 |
Tio i topp, Sveriges Radios första topplista för musik, sändes mellan 1961 och 1974. Programmet hade premiär den 14 oktober 1961 med Lill Lindfors som programledare. Programmets sista programledare var Kaj Kindvall.
Låtarna som låg på Tio i topp var ofta garanterade en plats på svenska försäljningslistan, Kvällstoppen.
Tio i topp startades som Melodiradions svar på Radio Nords lista Topp 20+10. Där fick lyssnarna brevledes rösta på låtar, men i Tio i topp användes en annan metod. Omröstningen skedde genom besök i olika städer och gick ut i direktsändning på lördagseftermiddagar. Ungdomar fick trycka på s.k. mentometerknappar, och en ljudillustration gick ut i radioapparaterna, ett smattrande ljud som många trodde kom från själva röstknapparna, men ljudet kom från en batteridriven leksakskulspruta. Från början fanns juryn i två städer, där Stockholm var stående juryort.
En timme innan programmet gick ut i radio så fick juryn lyssna på tio nya låtar. Av dessa röstades fem låtar fram vilka sedan utmanade de tio som låg på listan. De 15 låtar som var kvar spelades upp i programmet och publiken fick genom sina mentometerknappar först rösta på vilka låtar som skulle åka ur listan. Till sist spelades de tio låtar som varit mest omtyckta och publiken hade nu att rösta på en enda låt, fast eftersom det inte fanns någon som helst möjlighet att kontrollera så var det säkerligen många som röstade på flera låtar som de gillade.
Under sommaren 1962-1966 ersattes Tio i topp av Sommartoppen, där det bara fanns jury i en stad, men där hade man bara en omröstningsomgång istället för den tredelade som var i huvudprogrammet. I september 1963 så slopades den omständliga röstningsproceduren även i huvudprogrammet, och det var nu istället tillåtet att rösta på tre låtar.
Det fanns en regel som stadgade att varje artist bara fick ha med en låt på listan, en regel som dock inte hindrade Ray Adams att ha med två låtar på de första Tio i topp-listorna, och som inte hindrade The Shadows från att ligga på listan både som soloartister och som kompgrupp till Cliff Richard. Den 4 januari 1964 blev det tillåtet för en artist att ha med två låtar på listan, och anledningen var att The Beatles “I want to hold your hand” helt enkelt måste testas på grund av deras stora popularitet. I december 1964 slopades tvålåtarsregeln helt och det blev nu tillåtet för en artist att ha mer än två låtar på listan, något som Hep Stars gynnades av då de vid ett par tillfällen låg etta, tvåa och fyra på listan.
Hösten 1964 ändrades också urvalsförfarandet till något som kallades Trettio i test, vilket från och med 15 april 1966 också sändes i radio.
Vissa artister gjorde "kupper" mot programmet. Svenska popgrupper med singlar som togs in på försök till listan kunde till exempel spela live i den stad där Tio i topp skulle hållas dagen innan programmet sändes och på det sättet påverka jurymedlemmarna. Detta motverkades genom att antalet juryorter från den 3 september 1966 utökades till tre, dock var Stockholm fortfarande stående juryort. Men efter att gruppen Science Poption hade “kuppat” mot programmet genom att de skickade sina fans till biljettutdelningsplatsen i Stockholm så fråntogs Stockholm sin status som ständig juryort.
Den 1 juni 1968 togs dock mentometerröstningen bort och istället valde Statistiska centralbyrån ut jurymedlemmar som fick lämna sina röster via telefon. Detta system användes fram till nedläggningen.
Den 15 april 1972 utökades Trettio i test till 35 låtar, men den 14 juli 1972 slopades Trettio i test och ersattes med Kanske på Tio i topp, där juryn nu hade 30 låtar att välja bland, varav 10 från den senaste listan. Nackdelen med jurysystemet var att omsättningen av låtar var trög, och den 14 oktober 1972 infördes ett åldersavdrag, vilket i praktiken gjorde det omöjligt för någon låt att ligga mer än tolv veckor på listan.
Tio i topp har fått flera efterföljare, men uppstod ursprungligen som ett sätt att bemöta populariteten från piratradion Radio Nord i början av 1960-talet. De hade omröstningar om populäraste låtarna.
Rekord
De låtar som låg längst på Tio i topp var “Simon Says” med 1910 Fruitgum Company (1968) och “Sleepy Joe” med Herman's Hermits (1968) vilka var med i 18 veckor.
Den låt som låg längst på förstaplats på Tio i topp var “Looking out my back door” med Creedence Clearwater Revival (1970), som låg etta i 10 veckor..
De som hade flest låtar på listan var The Beatles, som hade 35 låtar med, 18 av dem nådde förstaplatsen. Cliff Richard hade näst flest med 21 låtar.
Signatur
Tio i topps signaturmelodi var från början “(Let’s Do) The Hully Gully Twist” med Bill Doggett’s Combo. 1972 byttes den ut mot “Outa-Space” med Billy Preston. Sommartoppens signaturmelodi var “Tequila Twist” med The Champs.
Se också: Lista över ettor på Tio i topp
