Från Rilpedia

Thomas Arnold, präst, en av Englands mest betydande skolmän, föddes på ön Wight 1795, studerade i Oxford 1811–18, ägnade sig de följande nio åren – under vilka han även företog flera utländska resor – åt djupgående studier i teologi, klassiska språk och historia, på samma gång som han sysselsatte sig med att förbereda ynglingar för universitetet och därigenom lade grunden till sin följande pedagogiska verksamhet. År 1827 kallades han till rektor för Rugby School och verkade med utomordentlig framgång på denna plats till 1841, då han utnämndes till professor i historia i Oxford. Han bortrycktes av en tidig död 1842.

Arnold har kallats den engelska lärdomsskolans Sokrates, betydande icke så mycket genom sina skrifter som genom sin ädla, kraftfulla och genombildade personlighet och genom den pedagogiska tradition han efterlämnade. Hans huvudförtjänst har ansetts ligga däri, att han framställde det engelska skolväsendets egendomlighet liksom i en förklarad dager och därigenom ådrog detsamma en välförtjänt uppmärksamhet. Arnold hävdade och förverkligade på ett lysande sätt den djupa sanning, som ligger till grund för den engelska uppfattningen av uppfostrans och skolans ändamål, nämligen att ynglingar bör framför allt fostras till män, till upplysta, kraftiga, om sig själva och sitt levnadsmål medvetna karaktärer.

Vördande det hävdvunna och nationella, skattade han högt den anda av solidaritet och kamratskap, som sedan gammalt utbildat sig i den engelska skolan, och stävjade med varsamhet de missbruk, som i sammanhang därmed inrotat sig. Gentleman i ordets ädlaste bemärkelse, liberal i sin uppfattning och behandling av ungdomen, tagande livlig del i de ungas sorger och fröjder, till och med i deras lekar, fryntlig och mild, men också allvarlig och sträng, vann han över sina lärjungar ett underbart inflytande, som förhöjdes och stärktes av det starka intryck han förstod att giva de unga av den varma och levande kristendom, som utgjorde grundtonen i hans eget väsende. All formalism och bokstavskunskap var honom främmande, och religionen ville han framför allt se förverkligad i en förhöjd och renad känsla för sanning och rätt.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).