Theodor Herzl
Från Rilpedia
Theodor Herzl, född 2 maj 1860 i Budapest, Ungern, död 3 juli 1904 i Edlach, Niederösterreich, Österrike; österrikisk-judisk journalist som blev grundaren av den moderna politiska sionismen.
En av de många judar som hade assimilerats i det europeiska samhället hette Theodor Herzl. Han föddes i Ungern men blev senare journalist för en tidning i Wien. Som korrespondent i Paris under fyra år mellan 1891-1895 fick han tillfälle i akt att bevaka den mycket omtalade rättegången mot den fransk-judiske officeren Alfred Dreyfus.
Rättegången visade sig vara ihopsatt av en grupp personer med antisemitiska åsikter och var ämnad att sätta Dreyfus i fängelse för ett brott som han överhuvudtaget inte hade begått. Denna orättvisa påverkade Herzl. För honom var det uppenbart att Dreyfus ställdes inför rätta bara på grund av sin judiska bakgrund.
Efter Dreyfusaffären bestämde Herzl sig för att använda sina kunskaper och sin respekterade ställning, som framstående journalist, åt att hjälpa det judiska folket. 1896 publicerade Herzl boken Judestaten. Där argumenterade Herzl för att judar måste skapa en egen stat. Att den skulle ligga i Palestina var inte självklart för Herzl. Han angav även Argentina som en möjlighet, på grund av landets rika natur och stora yta. Vid sionistkongressen 1903 föreslog han att kongressen skulle anta Storbritanniens erbjudande att öppna Västafrika för sionistisk immigration, men kongressen beslöt att förespråka Palestina som den lämpligaste platsen för en judisk stat.
Före utgivningen av Herzls Judestaten, fanns sedan 1860 och 1870-talet personer som hävdade att det inte längre fanns något alternativ för judarna annat än att skapa sin egen stat. Men det var Herzl som i praktiken gjorde det omöjliga möjligt. Grundidén var att med hjälp av en eller fler stormakter bygga upp judestaten. Därför kan man säga att skillnaden mellan Herzls sionism och tidigare sionistiskt influerade idéer är att Herzls idéer, den politiska sionismen, var i praktiken mycket mer genomtänkt och mer praktiskt genomförbar.
Tanken att det judiska folket skulle flytta till Palestina och bilda Israel i smyg var otänkbart, enligt Herzl.
Eftersom de östeuropeiska judarna, speciellt de ryska, drabbades av pogromer så var det omöjligt att leva kvar i Östeuropa. En stor massutvandring startade, främst till USA, men också till Västeuropa.
Detta oroade de rika judarna som lyckats assmilera sig i den nationella bourgeoisin. Många, däribland även Herzl, ansåg att de fattiga östeuropeiska judarna tog antisemitismen med sig. Dit de fattiga judarna kom, dit kom också antisemitismen, och om invandringen till Västeuropa blev för stor skulle alltså de själva ta skada, resonerade de.
På så sätt blev också den tänkta judestaten en åtgärd för att se till att de fattiga, östeuropeiska judarna, flyttade någon annan stans än till Västeuropa.
"Den statsbildande rörelse, som jag föreslår, torde emellertid lika litet skada de israelitiska fransmännen som 'assimilerade' i andra länder. Tvärtom, den skulle gagna dem! Ty, för att använda Darwins ord, de skulle inte längre bli störda i sin 'kromatiska funktion'. De skulle lugnt kunna assimilera sig, emedan den nuvarande antisemitismen för alltid skulle bringas till tystnad. Man kommer också att lita på att de är assimilerade ända in i själen, när den nya judestaten med sina bättre institutioner har blivit verklighet, och de ändå stannar kvar där de är. De 'assimilerade' kommer att ha ännu större fördel än de kristna medborgarna av att de stamtrogna judarna försvinner. Ty de assimilerade kommer att slippa den oroande, oberäkneliga och ofrånkomliga konkurrensen från det judiska proletariatet, som på grund av politiskt tryck och ekonomisk nöd kastas från ort till ort, från land till land."
Theodor Herzl, Judestaten. Renè Coeckelberghs Partisanförlag 1971.
Målet var också att det var de fattiga judarna som skulle vara de allra första som åkte till judestaten och byggde upp det nya landet. Därefter skulle fler och fler välbeställda att anlända.
När Herzl avled den 3 juli 1904 på grund av sviktande hälsa, kunde man tro att hela idén om en judisk stat skulle överges. Men arbetet fortsatte och förhandlingarna sköttes av den framstående judisk-brittiske professorn i kemi Chaim Weizmann.
Herzls idéer om judiska en judisk stat lade grunden till att Israel sedermera bildades. Herzl kom dock inte ensam fram till dessa slutsatser, utan det låg i tiden. Herzl var förnuftig nog att inte heller anse nåt annat, utan byggde vidare på dessa idéer om det judiska folket. I sin bok Judestaten skriver han att han inte har hittat en definitiv lösning till problemet, men en början till en lösning. Undermedvetet så visade han sionismens anhängare vägen, och den vägen var mot självständighet.
Eftersom många judar inte höll med Herzl, speciellt de liksom Herzl assimilerade judarna, om vissa frågor så skrev Herzl i sin bok Judestaten "Men först måste det ljusna i sinnena" . 1948, 52 år efter publiceringen av Judestaten, bildades staten Israel.
