Från Rilpedia

Tagelharpa eller som det i dag också kan heta, stråkharpa, är ett musikinstrument som har funnits långt tillbaka i tiden. Fynd av instrumentet har främst gjorts i Norden, bland annat på Ormsö.

Instrumentet kan liknas vid en lyra, alltså ett instrument med samma funktion som en harpa. Man har en resonanslåda, ett stall och strängar över stallet. Knäpper man på strängarna får man fram olika toner. Det som skiljer "tagelharpan" från den vanliga lyran är att tagelharpan spelas med stråke. Musikern låser tagelharpan mellan knäna och drar stråken över strängarna samtidigt som melodin intoneras på strängarna med hjälp av fingrar eller naglar.

Ingen vet egentligen hur långt tillbaka i tiden instrumentet har funnits, men man vet att det fanns lyror på vikingatiden; om dessa spelades med stråke eller ej är oklart. Däremot finns det i Nidarosdomen (Norge) en bild på en stråkharpespelare och av detta kan man döma att instrumentet i alla fall funnits sedan 1300-talet.

Stråkharpan är ett instrument som har haft svårt att hänga med fram till nutid, den har varit på väg att glömmas bort.

Några personer som verkat för dess återupplivande är bland annat Otto Andersson som skrev en hel bok om instrumentet på 1920-talet. Styrbjörn Bergelt, en musiker som lärde sig bygga instrumentet samt traktera det. Han har gjort en del inspelningar med tagelharpa, men den mest kända är lp:n "Tagelharpa och videflöjt". De båda tidigare nämnda är nu döda men två musiker som i dag trakterar instrumentet väl är Per Runberg samt Anders Norudde. Professionella tagelharpsbyggare är få, men en av dem är instrumentbyggare Leif Eriksson från Insjön.