Från Rilpedia

Tadeusz Bór-Komorowski, född 1 juni 1895 i Lwów, död 24 augusti 1966 i London, var en polsk militär ledare, general, greve, motståndskämpe under andra världskriget.

Tadeusz Bór-Komorowski föddes i Lvov som då tillhörde Österrike-Ungern. Under första världskriget var han officer i den österrikiska armén. Efter Polens självständighet blev han officer i den polska armén, i kavalleriet.

Bór-Komorowski stred mot tyskarna i andra världskrigets inledningsskede. Efter Polens fall var han med och organiserade det underjordiska motståndet. Han använde kodnamnet general Bór för att inte avslöja sin identitet. Tadeusz Bór-Komorowski utsågs 1943 till befälhavare för den polska hemmaarmén (Armia Krajowa).

När Röda armén närmade sig Warszawa sommaren 1944 önskade den polska exilregeringen att staden skulle befrias av polska trupper hellre än sovjetiska. General Bór-Komorowski beordrades att förbereda ett uppror. Den 1 augusti 1944 ledde han upproret i Warszawa mot den tyska ockupationsmakten. De sovjetiska trupperna stod kvar på östra sidan av Wisła utan att ingripa. Efter två månaders aggressivt motstånd tvingades polackerna att kapitulera inför de tyska styrkorna, ledda av SS-generalen Erich von dem Bach-Zelewski. Bór-Komorowski tillbringade resten av kriget i tysk fångenskap.

Efter kriget var han premiärminister i den polska exilregeringen i London 1947-1949.