Reklamavbrott
Från Rilpedia
Reklamavbrott, paus i sändning av ett TV- eller radioprogram fylld med reklammeddelanden. För kanalen är reklamavbrottets huvudsyfte att generera intäkter, medan huvudsyftet för annonsören är att exponera sin produkt för maximalt antal individer inom relevanta målgrupper.
Vanligtvis avslutas reklamavbrottet med en eller flera trailrar för kommande program på samma TV-kanal.
Innehåll |
Historia
Reklamavbrottet som sådant startade i USA. Fenomenet fick störst spridning bland de TV-serier som sändes på dagtid med hemmafruar som primär målgrupp och som ofta innehöll reklam för tvål och såpa. Därav termen soap opera, på svenska tvålopera (såpa).
Snart etablerades ett system där TV-programmens manus skrevs med tanke på reklamavbrotten, och varje akt avslutades med en cliffhanger. Det systemet tillämpas fortfarande i USA, även om antalet reklamavbrott har varierat under åren. Det vanligaste systemet är att en timmes slot har fem eller sex akter och fyra eller fem reklamavbrott, plus ett före och ett efter programmet. En halvtimmes-slot har oftast tre akter.
Reklamavbrott i Sverige
I Sverige är reklamavbrott i TV och radio en relativt ny företeelse. Reklam har visats på biografer i Sverige sedan 1930-talet och 1940-talet, men bara innan filmen börjar. Då TV:n kom till Sverige under 1950-talet tog Sveriges regering beslutet att den statliga TV:n skulle vara reklamfri. I slutet av 1980-talet började TV-reklam riktad till tittare i Sverige sändas från andra stater, där reklam var tillåtet. I Sverige var reklamavbrott förbjudet, men 1991 [källa behövs] luckrades detta förbud upp.
Även kommersiell radio har ökat i popularitet i Sverige, med stationer som Mix Megapol och RIX FM.
Begränsningar i de svenska reglerna för reklamsändning innebar bland annat att man inte fick sända alkoholreklam eller reklam riktad till barn, att mängden tillåten reklam var begränsad och, framförallt, att program inte fick avbrytas för reklam.
Med hjälp av satellitsändningar fanns det dock en möjlighet att kringgå dessa striktare regler. Om sändningarna utgick från ett land med mer liberala reklamregler, såsom Storbritannien eller Luxemburg, kunde de svenska reglerna kringgås och man fick möjlighet att avbryta program för reklam, sända barn- och alkoholreklam och sända mer reklam.
I Sverige etablerades under 1990-talet flera kommersiella kanaler med reklam som huvudsaklig inkomstkälla. TV4 sände från Sverige och i det svenska marknätet och kunde därför inte avbryta program för reklam, medan exempelvis TV3 och Kanal 5 sände från Storbritannien och kunde utnyttja de friare reklamreglerna (Kanal 5 sändes ursprungligen från Luxemburg).
För att kringgå förbudet mot att avbryta program för reklam började dock TV4 lägga in småprogram i avbrotten. Dessa korta program var tämligen meningslösa men gav TV4 möjlighet att helt lagligt sända reklam både före och efter småprogrammet. Något förbud mot att dela upp ett program i flera delar och sända dem vid olika tidpunkter fanns nämligen inte.
Genom ökad tillgång på kabelnät, satellit-tv och marksänd digital-tv blev den distributionsfördel som TV4 haft allt mindre och i takt med detta upplevdes de olika spelreglerna som allt mer orättvisa. Detta slutade den 1 april 2002 med att Radio- och TV-lagen ändrades så att även TV4 skulle få möjlighet att bryta program för reklam.
Reglerna för svensk tv-reklam var dock fortfarande striktare än de brittiska. I svenska kanaler fick maximalt tio procent av den sammanlagda programtiden bestå av reklam, vilket innebär i snitt sex minuter per timme. Det finns även regler om hur många avbrott som kan läggas i ett program och hur långt avstånd det ska vara mellan dem. Begränsningen av mängden reklam bestod också. Kanaler som sänder från svensk mark måste även markera början och slutet av ett reklamblock med en särskilt vinjett.
I februari 2007 meddelade Sveriges kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att Sveriges regering hade för avsikt att EU-anpassa reklamreglerna så att TV4 skulle kunna sända lika mycket reklam som TV3 och Kanal 5 [1].
I en utdragen rättegång stämde Claes Eriksson och Vilgot Sjöman TV4 för att de lagt in reklam i deras filmer. Tingsrätten gav upphovsrättsinnehavarna rätt men TV4 överklagade till hovrätten. Hovrätten gav de båda, Vilgot Sjöman postumt, rätt i ett domslut den 12 april 2006. TV4 har aviserat att de ämnar överklaga.
Sveriges Television får inte sända reklam över huvudtaget. De får dock sända sponsorskyltar i samband med sportsändningar och större evenemang som sänds inom Eurovisionen, något som ibland skapat debatt.
Reklamreglerna har i praktiken inneburit att ett halvtimmeslångt program har ett reklamavbrott och sänds i två akter. Ett program i en entimmesslot har två reklamavbrott, det vill säga tre akter.
Se även
- TV-serie (för en noggrannare beskrivning av slot)
