Diskusfiskar
Från Rilpedia
?Diskusfiskar | |
---|---|
Symphysodon aequifasciata, variant Pigeon Blood
|
|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
Underklass: | Taggfeniga fiskar Acanthopterygii |
Ordning: | Abborrartade fiskar Perciformes |
Underordning: | Läppfisklika fiskar Labroidei |
Familj: | Ciklider Cichlidae |
Släkte: | Diskusfiskar Symphysodon |
|
|
§Symphysodon Auktor: Heckel, 1840 |
|
|
|
|
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Diskusfiskar (Symphysodon) är ett släkte i fiskfamiljen ciklider. Deras ursprungliga utbredningsområde ligger i Amazonflodens avrinningsområde ungefär från Iquitos i västra Peru till Belém i Brasilien nära Atlantens kustlinje. Släktet består av tre arter med många olika färgvarianter. Generellt skiljer man på den blå, den bruna och den gröna diskusfisken. Korsningar, mutationer, av dessa tre arter kan förekomma i naturen.
Innehåll |
Namn
Populäramnet "diskus" har den fått av sin runda och diskuslika form. Symphysis kommer från grekiskan, liksom odous, som ungefärligen kan översättas med "med tänder endast där käkhalvorna äro förenade". Aequi- (prefix) latin betyder "lika", fasciatus (lat) "bandad" eller "strckad" härleds till den gröna diskusens ränder. De Symphysodon aequifasciatum som har tilläggsnamnet axelrodi är de som populärt benämns som den bruna diskusfisken, namngiven efter Dr. Herbert Axelrodi. Symphysodon aequifasciatum med tillägget haraldi är namngiven efter Harald Schultz och är den blå diskusen. Under 1840-talet beskrev österrikaren Jacob Heckel en art han kallade Symphysodon discus denna fångades i floden Rio Negro i Brasilien. Denna art kallades länge för "Äkta diskus" men nu vet vi att den är en av aequifasciatum-arterna.
Levnadssätt
Diskusfiskar lever parvis i grupper i särskild rena och mineralfattiga vattendrag. Vattnets temperatur är med 29 till 30 °C påfallande högt. Ofta stannar diskusfiskar mellan grenar av nedfallna träd. Ofta är diskussfisken rätt så skygg.
Matfisk, sportfisk och akvariefisk
Diskusfisken är också en populär matfisk bland ursprungsbefolningen i Amazonas regnskog. Man fångar diskus med händerna, med blåsrör eller spjut. Det händer också att man fångar dem i nät, särskillt de som skall exporteras som akvariefisk. Det är svårt att få diskusfisk på kastspö. Med flugspö kan det ibland lyckas.
Diskusfiskar i akvarium
Släktet är mycket omtyckt bland akvaristerna. Ibland hålls diskusfiskar tillsammans med andra fiskarter, att hålla diskus tillsammans med kardinaltetra och olika pansarmalar går alldeles utmärkt. I sällskapsakvariet går det bra att hålla dem tillsammans med andra lugna och litet större eller mindre fiskar, såsom skalar, gurami, tetror och många fler arter. Neontetra och Kardinaltetra kan bli uppätna om de är för små, men större exemplar går oftast bra. Diskusfiskar är litet kräsna när det gäller mat, det är inte självklart att de alltid gillar flingfoder. Mata gärna med mygglarver, vattenloppor och tubifex. Fiskfiléer och räkor i små bitar gillas ibland också. Vissa ger sina diskusar (och andra ciklider) oxhjärta, och det sägs vara bra, ibland sägs det vara mindre lämpligt då det är allt för proteinrikt och inte tillhör fiskarnas naturliga födointag. Diskusfiskarna är vanligtvis känsligare för sjukdomar än vad andra akvariefiskar är. Ett akvarium som innehåller diskusfiskar bör vara någorlunda tätt planterat och eller försett med mangroverötter som fiskarna kan gömma sig bakom. Ett diskusakvarium bör också vara placerat litet i skymundan eftersom fiskarna lätt skräms av förbipasserande personer etc.
Akvariediskus
Som akvariefisk förekommer diskusen i olika korsningar mellan de olika arterna, dessutom i olika färger och teckningar. Diskusexperterna bland akvaristerna vill gärna ha renrasiga fiskar. Viltfångade diskusfiskar finns regelbundet i handeln och betingar höga priser, Diskusen är en av de dyraste sötvattensakvariefiskarna. Även i lokalt odlade fiskar betingar rätt så höga priser, ävensom de är ekonomiskt överkomliga för de flesta akvaristerna. Trots att diskusfisken tillhör de mer svårlekta arterna, så går det ändå att få den i lek. leken linkar mycket skalarens lek. Romen fästs på en lodrät yta, det kan vara ett stort blad, akvarierutan eller annat föremål. Diskusodlare använder ofta upp och nedvända större blomkrukor. Båda föräldardjuren vaktar rommen. När sedan rommen kläckts, gulesäcken är förbrukad och ynglen är frisimmande äter de av det hudslem som föräldrardjuern producerar. Som tidigare nämnts kan de tre olika diskusarterna, eller snarare raserna korsas med varandra, vilket möts med blandade känslor hos akvaristerna. Diskusfiskar som odlats i akvarium i några generationer är oftast mer motståndskraftigare mot sjukdomar, mer lättlekta, och mindre skygga än viltfångade djur och de första generationerna efter dessa.
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
- "Varför heter Akvariefisken så?", Britt-Marie Sundström, Tidskriften Akvariets förlag, Göteborg 1979.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Diskusfiskar
- fishbase: Valid Species of the Genus Symphysodon