Sydjemen
Från Rilpedia
| Demokratiska folkrepubliken Jemen (Sydjemen) |
|||||||
|
|||||||
|
|||||||
|
|||||||
 |
|||||||
| Huvudstad | Aden |
||||||
| Språk | arabiska | ||||||
| Statsskick Sista president Sista premiärminister |
Socialistisk enpartistat Haidar al-Attas Yasin Said Numan |
||||||
|
|||||||
|
|||||||
| Yta • Totalt • Vatten |
332 970 km² - |
||||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
(1990) 2 585 484 7,8 inv/km² |
||||||
| Valuta | Sydjemenitisk dinar | ||||||
| Landskod | ISO 3166-1:YDISO 3166-3: YDYE |
||||||
| Landsnummer | +961 | ||||||
.svg.png){kind=small}
Sydjemen var en självständig arabisk stat från 1967 till 1990 då det förenades med Nordjemen och bildade dagens Jemen. Huvudstaden var Aden.
Innehåll |
Före självständigheten
Sydjemen bildades som en koloni av Storbritannien, som erövrat Aden under 1800-talet. Inför självständigheten förenades hamnstaden, som byggts upp under direkt brittiskt styre, med de sydarabiska emirat som sträckte sig mot gränsen till Oman, där Storbritannien utövat en mer indirekt kontroll.
Politiskt system
Den väpnade självständighetskampen inleddes i Aden 1962 av Nationella befrielsefronten (NBF), en vänsterinriktad gerillarörelse, och snart anslöt sig också Fronten för befrielse av det ockuperade södra Jemen (FLOSY), en rörelse stödd av Egypten. Inför Storbritanniens uttåg 1967 krossades FLOSY av NLF, som därefter tog över makten. 1970 tog en marxistisk-leninistisk fraktion över styret inom NBF, och Sydjemen inrättades som arabvärldens enda kommunistiska stat, med nära relationer till Sovjetunionen, vars ekonomiska och militära stöd var oumbärligt för den fattiga staten. NBF ombildades senare tillsammans med några mindre vänster- och nationalistpartier som Jemenitiska socialistpartiet, JSP, men förblev Sydjemens enda lagliga och styrande parti.
Utrikespolitik
Sydjemens radikala politik förde landet in i konflikt med Nordjemen, och med de konservativa väst-orienterade staterna Saudiarabien och Oman. Från och med 1960-talet stödde Sydjemen gruppen PFLOAG, som drev ett väpnat uppror i västra Omans Dhofar-provins, och relationerna mellan Syd- och Nordjemen var ofta mycket spända, med gränsstridigheter och ömsesidigt stöd av väpnade oppositionsgrupper. Samtidigt var regeringarna i båda länderna officiellt överens om att länderna borde förenas, som ett steg mot arabisk enighet.
Enandet med Nordjemen
1986 utkämpades ett kortvarigt inbördeskrig i Aden, efter oenigheter i JSP:s politbyrå, och ett stort antal ledande politiker omkom eller drevs i exil. Detta försvagade regeringen, och när Sovjetunionens stöd försvann vid kommunismens upphörande 1989-1991, hotades landet av bankrutt. JSP beslutade om ett sammangående med Nordjemen, med Sana som huvudstad, vilket skedde 1990-1991. Detta var dock inte oproblematiskt, och JSP fanns sig snart marginaliserade av det befolkningsmässigt större Nordjemen, vars ledare Ali Abdullah Saleh fungerade som det förenade landets president. 1994 gjorde JSP-ledningen ett nytt försök att bryta sig ur det förenade Jemen, vilket emellertid krossades av nordjemenitiska styrkor. JSP har numera lämnat kommunismen och fungerar som representant för sydjemenitiska grupper, och oroligheter och separatistiska protester har från tid till annan blossat upp.
