Sverkerskapellet
Från Rilpedia
"Sverkerskapellet" är en ruin efter, vad man enligt traditionen antagit vara, ett kapell från 1100-talet. Ruinen är belägen drygt en kilometer från Alvastra klosterruin i direkt anslutning till Vätterns strand. Byggnadens egentliga funktion är okänd och benämningen "Sverkerskapellet" fick byggnaden av arkeologen Otto Frödin efter utgrävningar 1916-1919 och hänvisar till att Sverker den äldre mördades i området 1156.
1916 uppmärksammade Otto Frödin en större hög vid stranden till Vättern som kallades Oxlakullen efter att där växte oxel[1]. Utgrävning av högen avslöjade att denna inte, som man tidigare misstänkt, innehöll en grav. I stället frilades de nedre delarna till en byggnad, uppförd i exakt samma fina stenhuggarteknik som använts av cisterciensermunkarna i Alvastra kloster ca en kilometer nordost om ruinen.
Byggnaden har måtten 16,4 x 9,4 meter med en ingångsdörr i den västra gaveln. Murarna vilar på en grundstenssockel som på grund av terrängens lutning är betydligt högre i det sydvästra hörnet. Som en kuriosadetalj i denna medeltida miljö kan nämnas att ett av blocken bär en vackert uthuggen skeppsbild från en hällristning från bronsåldern. Invid den östra gavelmuren påträffades rester efter fönsteromfattningar i kalksten. Fragmentariska fynd av fönsterglas visar också att byggnaden bör ha haft ett påkostat fönster i öster.
Inne i byggnadens nordöstra hörn påträffades en i det närmaste intakt stenkista (tolkat som sarkofag) som en gång stått på golvet. Kistan var byggd av finhuggna kalkstensplattor. Den täckande hällen var försvunnen och kistan innehöll raseringsmassor från tidpunkten vid rivningen av kapellet. I botten av kistan gjordes dock ett märkligt fynd. En liten blyrulle 27 mm hög och 13 mm bred, visade sig vara en ihoprullad blyplatta med runinskrift, troligen samtida med sarkofagen.
Texten lyder i Otto von Friesens översättning från latinet: "På berget Celion i efesiernas stat där vila de sju heliga sovarna Malkus, Maximianus, Marcianus, Dionysius, Serapion, Konstantinus och Johannes. Så må här vår herre Jesu Kristi tjänarinna Benedikta finna vila från den ohyggliga sjukdom, som hon hemsöktes av. I faderns, sonens och den helige andes namn. Amen."
Erik Brate, som också tolkat skriften med smärre förändringar jämfört med Otto von Friesens översättning, menar att den Benedikta som här omtalas kan vara kung Sverker d. y.s första hustru som avlidit runt 1200.
De övriga fynd som gjorts i ruinen är av ickereligiös karaktär. En alternativ tolkning av byggnaden är att den har ingått som en produktionsenhet tillhörande Alvastra kloster. Munkarna i Alvastra sysslade exempelvis med fiske, boskapsskötsel, tegelbränning och kvarndrift. Mycket talar för att denna byggnad fungerat som ekonomibyggnad under klostret.[2][3]
Källor
- Otto von Friesen: Blyrullen från Alvastra. Fornvännen 1918
- Erik Brate: Alvastrablyet, Ög. 248. Fornvännen 1918
- Otto Frödin: Från det medeltida Alvastra. Undersökningarna år 1916 och 1917. Fornvännen 1918
- Otto Frödin: Från det medeltida Alvastra. Undersökningarna år 1918. Fornvännen 1919
- ↑ http://www.ostgotaleden.se/Default.asp?MenuItemID=5550&CategoryID=5634&ArticleID=201805&startArticleID=201803&stopArticleID=201800
- ↑ http://www.gotarike.se/Article.aspx?a=82046&m=81857
- ↑ http://www.ostergotland.info/Default.aspx?m=29576&a=35268
