Sverigepartiet
Från Rilpedia
Sverigepartiet (SvP) bildades den 16 november 1986 då Framstegspartiets Stockholmavdelning och organisationen Bevara Sverige Svenskt gick samman. Partiledare var Stefan Herrmann och vice partiledare Sven Davidson. Partiet höll ett kansli på Södermalm i Stockholm.
Innehåll |
Politik
Mer än en fjärdedel av partiprogrammet handlade om hur man ska minska antalet invandrare.[källa behövs] Officiellt sades i partiprogrammet att marknadsekonomi är överlägset mot planekonomi men det var ett centralstyrt och reglerat samhälle som eftersträvades. Utländska företag skulle förbjudas, "storfinansens makt" brytas, frihandeln avskaffas och staten ges rätt att begränsa importen av utländska varor, i huvudsak skulle man importera från de nordiska länderna. Regeringen skulle styra löneförhandlingarna.[1]
Aktiviteter
Partiets enda stormöte ägde rum den 6 juni 1987 i Medborgarhuset, där tal hölls bland annat av Sven Davidson. Partiet ställde aldrig upp i val, men fick under 1990-talet enstaka ströröster i riksdagsvalet avgivna på ej partimärkta valsedlar.
Partiets upplösning
Efter interna stridigheter uteslöts Stefan Herrmann, Eva Liverfalk och Pether Pedersen, ledande för Framstegspartiets falang, vid ett möte 27 oktober 1987. Herrmann anklagades i en skrift till pressen för "antinationella" åsikter, emedan han förespråkat fri företagsamhet och velat begränsa fackföreningarnas makt och begränsa skatterna. Han ansågs dessutom inte vara "en god representant" för Sverigepartiets politik "genom vissa privathandlingar och beteenden som vi inte vill gå in på av etiska skäl". Detta har tolkats som syftande på att han var gift med en kinesiska.[källa behövs] Det väckte också ont blod att en utlänning som Pether Pedersen getts ledande uppgifter.[2]
Den 6 februari 1988 omorganiserades partiet till Sverigedemokraterna.[Ifrågasatt uppgift] Efter namnbytet försökte förre SvP-aktivisten Lars Lindh fortsätta med namnet Sverigepartiet men utan framgång. Förutom närradiosändingar hade Lindhs SvP ingen verksamhet.
Referenser
- Leif Ericsson: BSS – ett försök att väcka debatt, Long Beach, Kalifornien, 1990, ss. 228-247.
