Från Rilpedia

Sven Bunge, född i Stockholm 5 november 1731, död 1 februari 1801 i Stockholm, svenskt riksråd, greve, hovkansler.

Efter avslutade studier i Uppsala började Bunge 1748 tjänstgöra vid Svea hovrätt. Han sändes som kommissionssekreterare till Paris 1750 och besörjde under Ulrik Scheffers frånvaro vid 1755-56 års riksdag de ministeriella göromålen såsom chargé d'affaires. Han befordrades vidare 1762 till kansliråd och 1769 till hovkansler. 1773 invaldes han som ledamot nummer 195 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Under tiden hade han även deltagit i riksdagarna, där han slöt sig till Hattarna, vilka 1760, 1769 och 1772 insatte honom i sekreta utskottet. Bunge gjorde sig känd som en anhängare av en friare handels- och näringslagstiftning. Gustav III utnämnde 1773 Sven Bunge till riksråd och 1782 upphöjdes han även i grevligt stånd. Vid riksrådets avskaffande efter Gustav III:s statsvälvning 1789 återgick Bunge till privatlivet och avled i Stockholm den 1 februari 1801.

Familj

Son till statssekreteraren friherre Henrik Bunge och Catharina Christina Caméensköld. Gift 1761 med friherrinnan Elsa Beata Wrede, dotter till riksrådet Fabian Wrede.

Källa

Delar av denna artikel är baserade på artikeln Bunge, Sven  ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.

(Fel text i mallen. Hela artikeln är baserad på SBH 4 aug 2008.)