Från Rilpedia

Mutism innebär oförmåga att tala - stumhet - och kan orsakas av psykologiska, psykiatriska eller neurologiska störningar/sjukdomstillstånd.

Mutism förekommer hos döva personer, som inte fått möjlighet att lära sig tala på grund av sitt funktionshinder.

Selektiv mutism kallas en störning hos barn, vilka har förmåga att tala, men som misslyckas med att tala i vissa situationer, antingen ofrivilligt eller av vilja. Selektiv mutism anses ha samband med hög ångestnivå.

Kataton mutism förekommer vid katatoni, det vill säga allvarliga störningar i muskelspänning och rörelsemönster. Kataton mutism vid psykos kan tillfälligt avta i samband med injektion av lugnande medicin såsom barbiturat i en ven. Metoden används för att särskilja psykiatriska orsaker till mutismen från neurologiska.

Akinetisk mutism är vanlig vid många svåra neurologiska sjukdomstillstånd. Akinesi betyder oförmåga att påbörja rörelser beroende på hjärnskador. Akinetisk mutism förekommer bland annat vid demenstillstånd, efter hjärnblödning alternativt blodpropp i hjärnan, hjärntumör och förgiftning med kolmonoxid.