Albert Speer
Från Rilpedia
- Den här artikeln handlar om arkitekten och politikern Albert Speer, 1905 - 1981. För arkitekten Albert Speer, född 1934, se Albert Speer Jr
Albert Speer, fullständigt namn Berthold Konrad Hermann Albert Speer, född 19 mars 1905 i Mannheim, Baden, Tyskland, död 1 september 1981 i London, England, var en tysk arkitekt, politiker och författare.
Under åren 1942-1945 var Speer högste ansvarig för Nazitysklands hela krigsindustri under andra världskriget. Vid Nürnbergprocessen 1945-1946 rannsakades och dömdes han som krigsförbrytare till 20 års fängelse.
Innehåll |
Karriär i Tredje riket
Albert Speer hade enligt egen utsago en olycklig barndom, trots att hemmet var välbärgat och familjen klarade sig bättre än de flesta under åren efter första världskriget. Speer var mycket intresserad av matematik, men efter påtryckningar från fadern började han 1923 studera arkitektur vid Universität Karlsruhe (TH) i Karlsruhe. Han bytte 1924 studieort till München.
1931 blev Speer medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet efter att ha hört ett av Hitlers tal. Han anlitades under de närmast följande åren av partiet för ett antal mindre ombyggnadsuppdrag och blev efter nazisternas maktövertagande 1933 uppmärksammad av Hitler personligen. Speers nära kontakter med Hitler gav honom flera prestigefyllda uppdrag. 1935 fick han ansvaret att organisera partidagarna i Nürnberg och två år senare fick han i uppdrag att planera ombyggnaden av Berlin och projektera den nya tyska huvudstaden Germania, som skulle stå färdig 1950. Speer vann också internationell uppmärksamhet för sitt bidrag till den tyska paviljongen på världsutställningen i Paris 1937.
Efter andra världskrigets utbrott den 1 september 1939 blev Speer alltmer involverad i Tredje rikets politiska affärer. 1941 invaldes Speer i den tyska riksdagen och utnämndes till chef för den tyska arbetsfrontens avdelning Kraft durch Freude. I början av februari 1942 omkom riksministern för vapen och ammunition, Fritz Todt, i en flygolycka. Speer utsågs till dennes efterträdare och chef för Organisation Todt. Därtill utnämndes Speer i september 1943 till Tysklands rustningsminister. Det har spekulerats i att Speer genom sina mycket effektiva insatser i dessa roller hjälpte till att förlänga kriget avsevärt. Det skedde delvis med hjälp av ett mer eller mindre hänsynslöst utnyttjande av tvångsrekryterade arbetare från de ockuperade områdena i öst. Arbetsledaren Fritz Sauckel, underordnad Speer, ansvarade för rekryteringen av arbetskraft från de av Nazityskland ockuperade länderna. De arbetare, som Sauckel tillhandahöll, utnyttjades skoningslöst av Speer i den tyska rustningsindustrin.
I slutet av andra världskriget, när även Hitler började tvivla på tysk seger, beordrade han att alla viktiga tyska industrier och fabriker skulle förstöras i en "brända jorden"-taktik för att tysk krigsmateriel och teknologi inte skulle falla i de allierades händer. Speer var dock ytterst skeptisk gentemot denna order och obstruerade den med ansenlig personlig risk.
Ministären Schwerin von Krosigk var Nazitysklands sista regering där blev Speer utnämnd till ekonomiminister. Speer arresterades av allierade soldater i Flensburg den 23 maj 1945.
Nürnbergprocessen
Vid Nürnbergprocessen 1945-1946 anklagades Speer enligt samtliga fyra åtalspunkter. Han hade under kriget varit ansvarig för utnyttjandet av utländsk arbetskraft i Tredje riket. Det kunde bevisas att han hade haft full kännedom om arbetarnas usla förhållanden, men inte att han skulle ha beordrat brutal behandling. Speers försvarsadvokat, dr Hans Flächsner, sökte påvisa förmildrande omständigheter i sin klients agerande under kriget. Speer hade låtit upprätta så kallade spärrade industrier; istället för att deportera utländska arbetare från ockuperade områden till det tyska riket utnyttjade man arbetskraften på platsen. Speer förnekade att han skulle ha haft något ansvar för arbetarnas förhållanden och sköt över skulden på Sauckel, SS och de enskilda fabriksägarna.
När tribunalens fyra huvuddomare skulle överlägga om sitt utslag i målet mot Speer uppstod problem. Den franske och den brittiske huvuddomaren förordade fängelsestraff, medan den ryske och den amerikanske ville döma Speer till döden. Initialt var läget således låst, men den amerikanske huvuddomaren ändrade dock inställning och förordade fängelsestraff. Den 1 oktober 1946 dömde tribunalen Speer till 20 års fängelse för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Straffet skulle avtjänas i Spandaufängelset i Berlin. Domen var kontroversiell; många ansåg att Speer borde ha dömts till döden, eftersom en av hans närmast underordnade, Sauckel, erhöll det straffet.
Under sin tid i Spandaufängelset började Speer arbeta på ett verk om sin inblandning i Nazitysklands politiska liv. Eftersom det var förbjudet för fångarna att behålla några anteckningar (allt samlades in och förstördes) var han tvungen att smuggla ut det han skrev med hjälp av fängelsepersonalen. Dessutom fick han hjälp av sina gamla medarbetare som renskrev och bevarade hans anteckningar till dess han blev frigiven.
I frihet
Efter sin frigivning den 1 oktober 1966 drog Speer sig undan det mesta av all den publicitet och uppmärksamhet han fick och koncentrerade sig på sitt skrivarbete. Resultatet blev bland annat den mycket uppmärksammade Tredje riket inifrån (1969), som byggde på de anteckningar han gjort i Spandaufängelset. Speer förnekade under hela sitt återstående liv att han vetat något om naziregimens systematiska folkmord på judar, romer, personer med andra sexuella läggningar än heterosexualitet, personer med funktionshinder och andra "oönskade individer". Denna skuldfråga har också varit föremål för livlig diskussion, både i Tyskland och övriga världen. Efter Speers död har det kommit fram brev, där Speer skrivit till vänner att han kände till Förintelsen.
Albert Speers son Albert Speer Jr. har fört arkitekttraditionen vidare och är fjärde generationen arkitekter i familjen Speer, då även Albert Speers far, Albert Friedrich Speer, och farfar var arkitekter.
Källor
- Davidson, Eugene, The Trial of the Germans: an account of the twenty-two defendants before the International Military Tribunal at Nuremberg. New York: Macmillan 1966.
- Smith, Bradley F., Reaching Judgment at Nuremberg. London: Deutsch 1977. ISBN 0-233-96858-X (Författaren belyser bland annat problematiken kring domen mot Speer.)
Bibliografi
- Speer, Albert, Albert Speers memoarer : Tredje riket inifrån. Stockholm: Bonnier 2003. ISBN 91-0-058148-8
- Speer, Albert, Dagbok från Spandau. Göteborg: Staka 2000. ISBN 91-973204-1-2
- Speer, Albert, Slavstaten: SS makt i Tredje riket. Stockholm: Bonnier 1982. ISBN 91-0-045635-7
Fördjupningslitteratur
- Sereny, Gitta, Albert Speer och sanningen. Stockholm: Bonnier Alba 1997. ISBN 91-34-51792-8
- Stenius, Yrsa, Jag älskar mig: gåtan Albert Speer. Stockholm: Författarförlaget 1981. ISBN 91-7054-363-1
- Stenius, Yrsa, Mannen i mitt liv. Stockholm: Bromberg 1998. ISBN 91-7608-745-X
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Albert Speer
