Från Rilpedia

Sten Svantesson Bielke, legat och evangeliska förbundets direktör. Son till friherre Svante Bielke och Elisabet Leijonhufvud.

Hemkommen från flera års utländska resor, under vilka han även besökte många heliga orter i Palestina, utnämndes Sten Bielke 1625 till kammarherre, 1631 till legat och två år senare till generalguvernör i Pommern. Samma år upphöjd till riksråd, utnämndes han 1636 till generallegat i Tyskland och direktor för evangeliska förbundet därstädes.

Av sin samtid omtalas han som en lärd och vältalig herre. Att han varit en man av utmärkta egenskaper, framgår tydligt av det stora förtroende Gustav II Adolf satte till hans redbarhet och skicklighet, även konungens yttrande att om Axel Oxenstierna avgick, Sten Bielke vore den enda som skulle kunna fylla hans plats. Död ogift i Stettin den 6 april 1638.

Se även

• Bielkeätten

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.