Samuel Barck
Från Rilpedia
Samuel Barck, född 8 september 1662, död 8 mars 1743, var en svensk politiker under tidigt 1700-tal. [1] [2] Barck blev hovråd 1704, adlad 1705, statssekreterare och friherre 1719, riksråd 1727 och greve 1731.
Levnad
Barck föddes den 8 september 1662 i Söderbärke prästgård i Dalarna, som son till Laurentius Petri Ferneboenis och Anna Blackstadia. Han studerade i Uppsala, varefter han företog ett antal resor till utlandet. Därefter påbörjade han sin politiska bana. Han gifte sig år 1700 med Anna Elisabet Göthe och de fick barnen Ulrik Barck (1718-1772) och Nils Barck (1713-1782).
1704 blev han hovråd hos Hedvig Eleonora, som då var änkedrottning. Påföljande år adlades Barck, sedermera blev han friherre (1719) och greve (1731). I början av 1700-talet köpte Barck Sparreska palatset på Riddarholmen i Stockholm. Barck var överpostdirektör åren 1713-1715 och tjänade under Ulrika Eleonora som riksråd i många år.
Som riksråd anslöt han sig till Arvid Horn, och när hattarna gick segrande ur konflikten blev Barck i mars 1739 avsatt ur rådet. Han avled 8 mars 1743.
| Företrädare: Johan Schmedeman |
Överpostdirektör 1713-1715 |
Efterträdare: Henrik Bunge |
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
