Från Rilpedia

Gustaf af Klint, född 1771 död 1840, var en svensk sjömilitär (viceamiral 1837) och kartograf. Han var son till Erik af Klint.

Under senare delen av hans liv ägnade han sig så ofta som det gavs möjlighet till att utarbeta det storartade verket Sveriges sjöatlas som är en samling sjökartor över rikets egna farvatten och kuster samt över de farvatten, som besöks av svenska sjöfarande från Kattegatt till norra delen af Svarta havet. Verket, som består av drygt femtio plåtar, av vilka Klint själv utarbetade och delvis även graverade, omfattar "allmänna kartor" (i skalan l: 3 000 000), "passkartor" (i skalan l: 1 000 000), "kustkartor" (i skalan 1: 200 000) samt "beskrivningar över Östersjön och dess vikar, Kattegatt och Norges kust". På eget ansvar och nästan uteslutande på egen bekostnad (efter 1818 tilldelades honom dock ett offentligt årligt understöd av 1 000 rdr till verkets kompletterande) utförde Klint detta verk, sedan det på statens bekostnad påbörjade sjökarteverket över Östersjön av brist på medel i slutet av 1790-talet måste inställas.

Han var ledamot av Örlogsmannasällskapet (1797), Vetenskapsakademien, Krigsvetenskapsakademien och Lantbruksakademien.

Vetenskapsakademin lät 1884 prägla en minnespenning över honom.

Källor

• Nordisk familjebok, andra upplagan