Carolina Östberg
Från Rilpedia
Carolina Östberg, född 1853, död 1929, var en svensk operasångerska.
Hon var dotter till en fältskär och visade tidigt musikalisk begåvning, som hon utvecklade på Dramatens elevskola 1869-1873. Hon var elev till Signe Hebbe. Hon visade sin talang som konsertsångare innan hon debuterade på Stora Teatern 1873 tillsammans med Louise Pyk med varsin roll i samma pjäs. De gjorde båda succé; Östbergs röst ansågs som en frisk klar och ren timbre, en svag men ren sopran med bra koloraturisk träning, och hon hälsades med jubel av publiken i mansrollen Carlo Broschi i "Hälften var" 1874, varefter hon fick fast anställning; rollen som Carlo Broschi förblev hennes mest populära, och fram till hennes kontrakt utgick 1877 gjorde hon en rad stora roller och utvecklades mer för varje gång.
Då kontraktet gick ut 1877 tänkte hon resa till Ryssland, men äktenskapet med grosshandlaren Horwitz 1878 fick henne att avsluta sin yrkesverksamhet, som det troddes för alltid. Hennes avgång ansågs vara en stor förlust; på kort tid hade hon blivit landets kanske mest populära operasångare.
Då Carolina Östberg-Horwitz oväntat annonserades som gästskådespelare i titelrollen "Boccaccio" på Nya Teatern 1879 drog förställningen fulla hus, och hon hälsades med så stor entusiasm att "jublet aldrig ville ta slut"; hon gjorde en stormande succé, kallades hjältinna och visade talang både i lättsamma operetter och mer allvarlig opera, och pressen uppmanade Operan att anställa henne. Hon turnerade i Köpenhamn 1880 och Tyskland 1882-1883 , Norge 1885 och tillhörde Nya Teatern fram till 1886. Hon använde sitt ursprungliga efternamn kallade sig själv fru Östeberg.
År 1886 anställdes Östberg igen på Operan, vilket sågs som en triumf för publiken; "publiken hade fått sin vilja fram" mot Operan, efter att i flera år krävt att hon skulle anställas där. Hon stannade sedan där, förutom en turné in USA 1892-94. Hon jämfördes med Louise Michaëli. Hon fick Litteris et Artibus in 1891, med briljanter 1900, och invaldes i Musikaliska akademien 1897. 1905 gjorde hon 9 grammofoninspelningar, och 1906 slutade hon sjunga och var sedan sångpedagog.
Bland rollerna fanns Gioconda, Sieglinde i Valkyrian, Alice i Falstaff, Margareta av Valois i Hugenotterna och Aida.
Externa länkar
Referenser
- Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor: föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990. (ISBN 91-87896-03-6)
