Från Rilpedia

Carl Benedict Mesterton, sonsons son till Carl Mesterton, läkare, akademisk lärare, född 30 april 1826 i Åbo, död 7 april 1889 i Uppsala, kom 1843 till Sverige och blev samma år student i Uppsala. 1854 blev han med.lic., 1855 med.dr., sedan han disputerat över avhandlingen "Om medfödt hjernbråck", och 1856 kirurgie magister.

Samma år förordnades Mesterton till docent i kirurgi vid Uppsala universitet, upprätthöll läsåret 1856-1857 undervisningen i kirurgi och obstetrik därstädes samt utnämndes våren 1857, sedan han utgivit ännu en akademisk avhandling, "Studier i bråckläran", till innehavare av professuren i nämnda ämnen. Vid sidan av sitt lärarkall och sin därmed förenade befattning som överkirurg vid Akademiska sjukhuset och länslasarettet i Uppsala, vilkas gemensamma, år 1867 fullbordade byggnad uppfördes under hans särskilda övervakande, vann Mesterton stort anseende som enskild praktiserande läkare. Kirurgiska polikliniken och barnbördsanstalten i Uppsala inrättades 1859 på hans initiativ. Som ledamot av den samma år tillsatta kommittén för ordnande av den medicinska undervisningen i Sverige uppträdde Mesterton med styrka mot förslaget om denna undervisnings centraliserande i Stockholm samt utgav 1860 och 1863 två broschyrer i frågan.

Uppsala universitets årsskrift för 1870 innehåller av Mesterton uppsatsen "Om Nosocomium academicum och den kliniska undervisningen i Upsala" och årgången 1877 jubelfestskriften titt kejsarsnitt. Mesterton var ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala sedan 1860.

Företrädare: Wilhelm Erik Svedelius

Uppsala universitets rektor 1869-1870

Efterträdare: Anders Jonas Ångström

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).