Sophie Hus

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Marie-Sophie-Gabrielle Hus, född Buguet i Toulon 1758, död 182?, också känd under sitt artistnamn Soulier, var en fransk skådespelare och dansare. Hon var verksam i Sverige under den gustavianska tiden och senare i Ryssland.

Hus föddes i Toulon i Frankrike. Hus gifte sig i Lyon 1781 med balettmästaren Pierre-Louis Stapleton, känd som Eugène Hus, som var dansmästare vid hovet i Turin och senare vid italienska teatern i Paris, men de separerade senare samma år.

Innehåll

Tiden i Sverige

Sophie Hus kom till Sverige 1784 som medlem i Gustav III:s franska teatertrupp, som spelade på de kungliga slotten närhelst de befalldes, och offentligt på Stora Bollhuset två gånger i veckan under vintrarna mellan 1781-1792. Hon ska ha engagerats för att skaffa trupens ledare, Jacques Marie Boutet de Monvel "en värdig motspelerska". Hon var då känd både för artistskap och för sina förhållanden; hon sades då haft "det glada besväret" att ruinera flera personer, bla hertigen av Zweibrücken. Hon anlände till Stockholm med sin mor, Madame Soulier, och var ivrigt efterlängtad.

Hus tillhörde de mer uppmärksammade medlemmarna av truppen och nämns ofta i historieböckerna. Vid hennes debut i Stockholm skrev Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburg: " Man skulle kunna tro, att m:me Hus är världens underverk", alla var förtjusta, och "grefvinnan Sophie så hänryckt, att man lätt kunde föreställa sig, att det ej fanns något jämförligt med den skådespelerskan." Applåderna slutade inte ens efter att Hus steg ned från scenen i orkestern efter att ha avslutat sin roll för att se efterpjäsen. Hennes succé var enstämmig, hon hade väckte "allmän admiration".

Hon beskrivs som kort, vacker, med ett pikant ansikte och ögon som beröms för sin utrycksfullhet på scenen och utanför den. Hon avmålades av Breda i Sverige 1786. Hon benämns som tragedienne i sitt rollfack som aktör. Hon spelade Tancréde och Adelaide de Guesclin av Voltaire inom tragedi och subrettroller inom komedi, kärlekskomedier av Marivaux och Sedaine och Beaumarchais. Hon spelade häftigt och beröms för sitt distinkta uttal. Monvel ska ha visat henne en särskild tillgivenhet, enligt Hedvig Elisabet Charlotta. Hon bodde hos traktören De Land tre trappor upp i Daevelska huset vid Norrmalmstorg, där hon, enligt fransk sed, sålde biljetter till sina pjäser.

Hon väckte uppseende i Stockholm genom sitt förhållande med den ryske ambassadören Panin, vars misslyckade försök att hjälpa henne att rymma från sitt svenska kontrakt till Ryssland blev till en pjäs av Hallman och en berömd essä av Levertin. Hon kom så småningom till Sankt Petersburg i Ryssland, där hon engagerades.

Flyktförsöket

Sophie Hus ville 1786 lämna Sverige, då hennes ryske älskare skulle återvända till Ryssland. Den 23 juli 1786 var hennes flykt den stora nyheten i Stockholm. Gjörwell skrev: "Sedan Markoff blivit befordrad till Ledamot af Geh. Stats-Conseljen i Petersburg, finner m:me Hus vårt klimat så odrägligt, att hon natten till i går och i dag anställde, jag kan icke säga, en luft-land- eller sjöresa härifrån, till icke ringa bestörtning för högre och lägre i Theaterdirectionen."

På drottningens namnsdag Magdalenadagen hade Den inbillade sjuke uppförts på Drottningholm, där hus troligen spelade Toinette. Liljensparre, som spionerat på Markoff, såg att han lämnade sitt hus och att Sophie Hus var försvunnen. Han satte genast polisen på saken. Markoff och hans sekreterare hade stämt möte med Sophie Hus, utklädd till man, och hennes kammarjungfru Therese Charles vid Nygatan; de mötte en major Aminoff i Stockholm och gick till fots till Södermalmstorg, där Hus och Charles skjutsades av Aminoff genom Södertull. Liljensparre arresterade Hus' mor och sände polisen efter dem "så långt som Sveriges Rikes landamären räckte", förföljde dem till Nyköping och arresterade dem 24 juli, satte Hus i arrest i Stockholm, hotade att ta ifrån henne hennes kammarjungfru (vilket hon förhindrade genom att låtsas vara sjuk) och förde dem sedan till Drottningholm. Hon krävde ett löfte att bli avskedad nästa påsk, vilket efter moderns och Armfelts medling lyckades. Hon misstänkte sedan att Markoff "så tillstält hennes resa, at hon skulle gripas, och han så medelst få en plausible pretext at blifva henne qvitt."

Att skådespelare rymde från sina kontrakt till en anställning utomlands var vanligt på 1700-talet; Caroline Müller hade 1780 rymt från Danmark till Sverige. Skådespelarna i Gustav III:s franska trupp trivdes ofta inte i Stockholm, som för dem verkade alldeles för litet och kallt. De flesta av dem stannade inte i Sverige längre än Sophie Hus och förnyade sällan sina kontrakt. Monsieur Cressant försökte rymma 1783 och sattes i högvakten, där han tröstades av sin kollega Mademoiselle Feuchére, som för sin del inte förnyade sitt svenska kontrakt, "beklagligen för oss östgötar", som man sade när hon for; och 1786 lämnade direktör Monvel själv Sverige och kom inte tillbaka. Vissa kom dock att stanna och få stor betydelse i Sverige. Andra kända och på den tiden omtalade kvinnliga medlemmar av den franska truppen var Mlle Baron, som var hertig Karls mätress, och Anne Marie Milan Desguillons, som blev rektor i Dramatens elevskola.

Senare karriär

Hon tvingades spela ännu vintern 1786-1787 i Sverige. Armfelt skrev: " Ändtligen har Markoff rest och lämnat m:me Hus i djup sorg. Då hon igår spelade eugenie, trode man sig märka, att hon brast i gråt, när hon betracktade hans loge, men elakheten, som ej respekterar de mest oskyldigaste tårar, påstår att det blott beror på Rasumoffsky att torka hennes gråt." Men Hus inledde inte något förhållande med Markoffs efterträdare. Vid påsk 1787 reste Hus till Ryssland "på enständig begäran afskedad" och mindes länge i Sverige; 1788 skrevs " Fru Hus har lämnat efter sig ett rum, som ännu icke blifvit uppfyldt", och varje ny fransk skådespelerska i Stockholm jämfördes sedan länge med henne.

1786 trycktes komedin Le Desertice eller Rymmerskan, en fars i 12 scener, anonymt, tillskriven både Hallman och Gustav III, där Sophie Hus kallades "M.me Superlative".

Referenser

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Sophie_Hus"
Personliga verktyg