Från Rilpedia

Slagruta är ett redskap som används i syfte att hitta till exempel vattenkällor, ädelstenar och malmer, försvunna personer, eller fornlämningar. Redskapet, vars effekt är omdebatterad, består oftast av en böjlig träklyka eller två L-formade handtag (eller ibland en pendel), sveps över ett område jord och påstås reagera när användaren närmar sig ett fynd. Slagrutor har testats under kontrollerade förhållanden vid flera tillfällen, men då har resultatet endast blivit lika bra som slumpen.^[1][2]

Innehåll 1 Påstådda förmågor 2 Slagrutans historia 3 Typer av slagrutor 4 Olika förklaringar 5 Vetenskapliga studier 5.1 Sydney 5.2 München 5.3 Kassel 6 Populärkultur 7 Referenser 8 Externa länkar 8.1 Slagruteorganisationer 8.2 Skeptiker

Påstådda förmågor

De flesta som använder slagruta letar efter saker under jordytan och påstår att de kan hitta, till exempel, vattendrag. Några menar att de kan hitta stillastående vatten, olja, ädelmetaller, mineraler eller försvunna föremål. Användare anser ofta att de hittar rätt i över 90% av fallen, men ingen har någonsin presterat bättre än slumpen under kontrollerade tester.^[1][2]

Vissa påstår sig också kunna hitta vatten eller mineraler genom att utföra proceduren på en karta. Liksom användning av slagruta i naturen, har denna sort inget stöd i vetenskapen, vilket gör att de flesta klassificerar användandet som pseudovetenskap. Vissa slagruteanvändare påstår att det rör sig om ESP (utomsinnlig varseblivning). Illusionisten Uri Geller påstår att han har använt slagruta på uppdrag av flera olje- och gruvbolag.

Även om fynd av vatten är det vanligaste målet för slagruteanvändare, är det även vanligt, till exempel i Storbritannien, att leta efter "magiska" linjer som kallas Leylinjer som ska förbinda keltiska monument, såsom Stonehenge. I Tyskland förekommer det också att man letar efter jordstrålning som sägs komma från jordens inre. Att befinna sig på en s.k. Hartmannlinje sägs innebära många negativa effekter, från svårighet att sova, till utveckling av cancer.

Slagrutans historia

Typer av slagrutor

• Y-klykan består av en grenklyka, gärna från ett fuktkrävande träslag så som al, gran eller björk. Detta är den traditionellt vanligaste slagrutan vid sökande efter vattenkällor eller ådror. ^{[källa behövs]}
• Vinkelpekare görs av metalltråd. De har en 90 graders böj vid ungefär en fjärdedel av sin längd, den kortare delen hålls i handen. Används för att hitta vattenådror eller magnetfält/jordstrålningslinjer samt fysiologiskt liknande fält kring kroppar så som aura eller liknande.^{[källa behövs]}
• Rak järntråd har används som indikation för dräktighet hos främst nötboskap, i dag en mer eller mindre bortglömd metod som liknar pendeln.^{[källa behövs]}

Olika förklaringar

Skeptiker, och många troende också, menar att slagrutorna inte har några särskilda egenskaper, utan att de bara förstärker små rörelser i handen som annars inte normalt kan observeras. Den förstärkningen kallas ideomotoreffekten. Skillnaden mellan skeptiker och troende är att skeptiker förklarar de små rörelserna med slagruteanvändarnas förväntningar, medan de troende förklarar dem med att användarna har en subliminal sensitivitet för omgivningen.

Enligt vissa skeptiker är slagruteanvändning mer en paranormal trossats än pseudovetenskap eftersom pseudovetenskap försöker använda vetenskapligt språk; slagruteanvändarna gör oftast inga försök på att förklara hur det går till, annat än genom att nämna magnetfält och auror. De tror att de kan hitta saker med slagruta, vilket gör det mer till en religion än en vetenskap. Trots att alla som har testats har misslyckats helt^[1][2], fortsätter de att tro på sina förmågor.

I viss mån kan antagas att slagrutan är en i modern tid bortglömd kunskap då många gamla byggnationer följer jordstrålningslinjer, exempelvis soldattorp och kyrkor. Inom detta finns olika läror och teorier, currylinjer etc.^{[källa behövs]} En del lycksökare slår mynt av att mäta upp dessa och "neutralisera" dem på olika mer eller mindre sofistikerade sätt.^{[källa behövs]} Vissa andra studier som gjorts tyder på att dessa linjer och kryss faktiskt kan ha negativ inverkan på hälsotillståndet men skepsisen är stor.^{[källa behövs]}

Vetenskapliga studier

Sydney

München

Kassel

Populärkultur

Professor Kalkyl i Hergés serier om Tintin ses ofta med en slagrutependel.

Referenser

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2} Positiva slagruteundersökningar, Jesper Jerkert, Folkvett nr 1 2003
2. ↑ ^{2,0 2,1 2,2} Slagrutan i folktro och forskning (pdf), Jesper Jerkert, Från: Jesper Jerkert och Sven Ove Hansson (red): Vetenskap eller villfarelse, Leopard förlag, Stockholm 2005, sid. 11-37, 309-312. ISBN 91-7343-085-4. 

Externa länkar

Slagruteorganisationer

• SSF - Svenska slagruteförbundet
• ISD - International Society of Dowsing Research
• ISD - Digital - Dowsers Discussion <active>
• ASD - American Society of Dowsers
• BSD - British Society of Dowsers
• CSD - Canadian Society of Dowsers
• Toronto Dowsers
• Specialarbete Slagrutan

Skeptiker

• James Randi on Dowsing
• Australian Skeptics Divining Test
• The Skeptics Dictionary - Innehåller beskrivningar av olika tester..
• CSICOP - Misslyckandet av München-experimentet.