Slaget vid diket
Från Rilpedia
 |
Denna artikel eller avsnitt har källhänvisningar eller externa länkar men källan är fortfarande oklar eftersom dessa inte markeras med fotnoter i texten. Förklara på diskussionssidan vilka påståenden som behöver fotnotas eller märk ut dem med mallen {{källa behövs}}. |
Slaget vid diket (arabiska: غزوة الخندق) var en två veckor lång belägring av Medina (som då hette Yathrib) som inleddes 31 mars 627.
Bakgrund
Då samfundet i Medina började ta form som religiös-politisk stat riktade dess ledare, Muhammed, sin uppmärksamhet mot Arabiens religiösa, politiska, ekonomiska och intellektuella centrum, Mecka. I nya uppenbarelser hade Muhammed fått Mecka utpekat som mål för böneriktningen (qibla) och den muslimska vallfärden (hajj). Mot Muhammeds muslimer stod Meckas mäktiga stammar som brännmärkt muslimerna som förrädare och separatister. Muhammed började nu göra räder (razzior) mot karavaner på väg till Mecka för att störa den meckanska ekonomin. Flera strider utkämpades mellan Mecka och det Muhammedledda Medinasamfundet.
I slaget vid Badr 624 vann Muhammed en seger över sina till antalet överlägsna meckanska fiender. Glädjen över segern vid Badr blev inte särskilt långvarig då muslimerna besegrades av meckanerna i slaget vid Uhud 625, där Muhammed själv sårades. Meckanerna bestämde sig för att göra slut på Muhammed och hans anhängare en gång för alla och Qurayshstammens militäre ledare Abu Sufyan rörde sig mot Medina med en 10 000 man stark armé.
Belägringen
I Medina stod Muhammed klart underlägsen med 3000 man. Han bestämde sig här för att försöka sig på en i Arabien tidigare ej beprövad krigslist, att gräva ett dike vid de platser omkring Medina där staden låg öppen för anfall från kavalleri. Grävandet av diket kom att ge upphov till drabbningens namn, "slaget vid diket".
Meckanerna blev hejdade av diket och inledde en två veckor lång belägring av Medina. Till sin hjälp hade meckanarna beduinska legoknektar samtidigt som man försökt få Medinas judiska befolkning att resa sig i ett uppror mot Muhammed.
Då de anfallande meckanarna inte kunde utnyttja sitt kavalleri lyckades Muhammed hålla stånd och angriparna drog sig snart tillbaka. Medinas judiska befolkning stämplades som förrädare och en stor del av de judiska männen, med undantag för dem som konverterade till islam, halshöggs medan kvinnorna gjordes till slavar.
Källor
- Esposito, John.L, Fasching, Darrell.J, Lewis, Todd World Religions Today, Oxford University Press New York 2006
- Esposito, John.L Islam Den Raka Vägen, Studentlitteratur Lund 2001
- Hjärpe, Jan 99 Frågor Om Islam, Leopold Förlag Stockholm 2004
|
|||||||||||||||||||
