Från Rilpedia

Sjöslaget vid Kolberger Heide
Del av Torstenssonskriget
Den sårade Kung Kristian IV på sitt flaggskepp Trefoldigheden
Datum 1 juli 1644 Plats Kolberger Heide, Kielfjorden Utfall Oavgjort
Stridande
Sverige	Danmark
Befälhavare
Klas Fleming Klas Bjelkenstjerna Åke Ulfsparre	Jörgen Wind† Christian IV Kön Jochum Grabow
Styrka
34 skepp 7 brännare	40 skepp
Förluster
0 skepp 32 döda 69 sårade	0 skepp 37 döda 170 sårade

Sjöslaget vid Kolberger Heide var ett sjöslag under Torstenssonskriget där Sverige och Danmark ställdes mot varandra. Christian IV sårades under slaget. Den danska flottan utgjordes av 40 skepp med cirka 927 kanoner och den svenska flottan bestod av 34 skepp med cirka 1018 kanoner samt 7 brännare.

Den ställning kung Kristian IV intog i sin flotta är inte tydlig: han förde 3:e eskadern, under det att riksamiralen Jörgen Wind förde, såsom generalamiral, l:a eskadern, avantgardet. Det var första gången sedan Nordiska sjuårskriget och efter lång tid av danskt välde i Östersjön som de två rikenas flottor skulle mäta sina krafter i en större drabbning, l juli låg svenska flottan (efter Femerns intagande) till ankars utanför och något öster om Femerns norra udde, då danska flottan, kommande från Sundet och styrande för god vind, blev synlig klockan 9 på morgonen. Fleming gick nu till segels, men höll sig fortfarande norr om Femern i avvaktan på, vad danska flottan skulle göra. Då denna vid 12-tiden var nära, satte Klas Fleming kurs västvart. Efter hand som flottan kommit förbi Femerns norra udde, lade han upp bidevind för babords halsar och pressade sig; härigenom mellan Femern och ett väster om ön liggande sandgrund. Danska flottan, som följde efter, vågade inte styra så nära land, utan gick i lä om (utanför) grundet. Genom denna djärva manöver kom Fleming i lovart om danska flottan. Härav drog han fördel och höll av till ett första anfall. Skickligt begagnande vinden, som småningom drog sig över syd till västlig, behöll han hela dagen loven av fienden och förde härunder sin flotta ännu 3 gånger till anfall, men vid 4:e anfallet upphörde stridigheter, eftersom mörkret föll på.

Under natten ankrade danska flottan öster om Femern för att reparera sina skepp. Fleming sökte följande dag förgäves fienden, där striden stått, för att återigen erbjuda batalj; därefter gick han till Kielfjorden för att reparera. I jämförelse med sjöstriderna under Nordiska sjuårskrigct, vilka avgjordes genom blodiga äntringar, var förlusterna i detta slag obetydliga: omkring 200 man i döda och sårade vid danska flottan, ungefär hälften så många vid den svenska flottan; inget fartyg erövrades, och inga fångar togs.

Kristian IV som befann sig på sitt flagskepp Trefoldigheden, blev under striden träffad av en granatskärva varefter han blödande föll omkull och man trodde ham var död. Han reste sig dock strax och uppmanade till fortsatt kamp, men han hade förlorat synen på sitt högra öga. Jörgen Wind (chefen för avantgardet) blev dock dödligt sårad. Striden försiggick uteslutande medelst en primitiv artillerield: ammunitionsutredningen var (på svenska flottan) endast 30 skott per kanon. Denna omständighet och fartygschefernas brist på övning förklarar de ringa förlusterna, och slaget blev oavgjort. Men inte desto mindre är denna sjöstrid den första i Norden, där befälhavarna på båda sidor - Fleming och Wind - ledde sina flottors rörelser inte endast till den första sammandrabbningen, utan även under stridens fortgång. I taktiskt hänseende är därför slaget l juli 1644 banbrytande. Den danska folksången Kong Christian stod ved hoien mas hänför sig till denna strid. Kungens uppträdande i slaget var trots allt av underordnad betydelse.

Inget avgörande hade kommit till stånd, men den danska flottan lyckades att spärra in den svenska flottan i Kielfjorden. Inspärrningen varade en hel månad, men den 1 augusti lyckades svenskarna, under amiral Carl Gustaf Wrangel, smita ut i Östersjön. Den danske amiralen Peder Galt fick bära skulden till detta och blev dömd till döden. Det danska riksrådet lät dock benåda honom, men kungen ville inte låta han slippa undan och han blev därför slutligen avrättad.

Deltagande skepp:

Danmark

Första eskadern:
Patientia 48 (1. eskaderns flaggskepp)
Oldenborg 42
Stormar 32
Fides 28
Svan 26
Prinds Christian (handelsfartyg)
Lam 16
Havhest 14
Jomfrusvend 6
Ørn 4
Andra eskadern:
Tre Løver 46
Lindorm 38
Kronet Fisk 20
Emanuel (handelsfartyg)
Forgyldte Stokfisk (handelsfartyg)
S. Jacob (handelsfartyg)
S. Peter (handelsfartyg)
Hvide Björn 14
Sorte Björn 14
Postillion 14
Tredje eskadern:
Trefoldighed 48 (3. eskaderns flaggskepp)
Pelican 36
Graa Ulv 30
Norske Løve 30
Neptunus 28
Sorte Rytter 24
Tvende Løver 22
Josua (merchantman)
Hollandske Fregat 12
Højenhald 8
Fjärde eskadern:
St Sophia 40 (4. eskaderns flaggskepp)
Tre Kroner 30
Delmenhorst 28
Nelleblad 24
Røte Gans (handelsfartyg)
Unge Ulv (handelsfartyg)
Markat 16
Gak Med 12
Samsons Gallej 9
Flyvende Hjort 8
De danska handelsfartyg var i snitt beväpnade med 20 kanoner var.

Sverige

Avantgarde:
Scepter 58 (Avantgardets flaggskepp)
Drake 40
Göteborg 36
Leopard 36
Rafael 36
Jupiter 34
Regina 34 (Abraham Duquesne)
Smålands Lejon 32
Katta 22
Tiger 18
Måne 16
2 brännare
Center:
Krona 68 (Centerns flaggskepp)
Nyckel 34
Stockholm 34
Samson 32
Apollo 26
Merkurius 26
Salvator 26
Vestervik 26
Vestgöta Lejon 26
Rekompens 22
Svan 22
St Jakob 12
2 brännare
Arriärgarde:
Göta Ark 72 (Arriärgardets flaggskepp)
Svärd 32
Mars 30
Andromeda 26
Jägare 26
Vesterviks Fortuna 24
Akilles 22
Enhorn 18
Falk 18
Gamla Fortuna 18
Papegoja 12
3 brännare
Deltagande brännare: Meerman, Caritas, Meerweib, Bona, Jungru, St Mikael samt en ytterligare.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).