Slaget om Saipan
Från Rilpedia
Slaget vid Saipan | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av andra världskriget | |||||||
Amerikanska soldater under strider i en brinnande by vid Saipan |
|||||||
|
|||||||
Stridande | |||||||
USA |
Japan |
||||||
Befälhavare | |||||||
Richmond K. Turner Holland Smith |
Yoshitsugu Saito † Chuichi Nagumo † |
||||||
Styrka | |||||||
71,000 | 31,000 | ||||||
Förluster | |||||||
2,949 döda 10,364 sårade |
24,000 dödade i strid 5,000 begick självmord 921 tillfångatagna |
Slaget vid Saipan var ett stort slag under andra världskriget mellan amerikanska och japanska styrkor. Slaget som ägde rum 15 juni till 9 juli 1944 stod på ön Saipan belägen i Marianerna, Stilla havet.
Slaget och efterverkningarna
Efter de mycket stora japanska framgångarna i inledningen av Stilla havskriget hade ett jämviktsläge inträtt under hösten 1942 och som varade fram till våren 1943 då initiativet övergick till de allierade som till största delen utgjordes av amerikanska styrkor. Under hösten 1943 fram till försommaren 1943 återerövrade amerikanerna efter hårda och mycket blodiga strider Salomonöarna (slaget om Guadalcanal), Gilbertöarna, Marshallöarna, samt sydöstra hörnet av Nya Guinea.
Det militära läget började nu bli bekymmersamt för Japan. Nästa stora ögrupp som stod i vägen för de allierade var Marianerna med huvudöarna Saipan och Guam. Ögruppen var mycket viktig för de allierade att återerövra. Med Marianerna i allierade händer skulle en fortsatt offensiv mot Filippinerna vara kraftigt underlättad. För det andra skulle de japanska huvudöarna vara inom räckhåll för amerikanskt bombflyg.
Den japanska garnisonen på Saipan som omfattade ca 31 000 man leddes av generallötjant Yoshitsugu Saito. USA satte in över 70 000 man i slaget som leddes av generallöjtnat Holland Smith. Redan 13 juni, två dagar före landstigningen inledde amerikanska slagskepp ett våldsamt bombardemang av ön, totalt avfyrades 165 000 tunga granater innan själva landstigningen inleddes på morgonen 15 juni. Den japanska flottan som fortfarande utgjorde ett stort hot mot de allierade sjöstridskrafterna ingrep nu för att undsätta öns försvarare. Det följande slaget vid Filippinska sjön slutade emellertid med amerikansk seger och stora förluster för japanerna.
Försvararna på Saipan hade därmed inga möjligheter att få förstärkningar och slaget var dämed i praktiken avgjort men då den japanska moraluppfattningen förbjöd kapitulation blev striderna mycket hårda och blodiga. Amerikanarna fick kämpa för varje kvadratmeter av ön där den bergiga terrängen underlättade för försvarna. Först den 9 juli var slaget över.
Av den drygt 30 000 man starka japanska garnisionen överlevde inte ens 1000. 21 000 dödades i strid och ytterligare 8000 begick självmord hellre än att ge sig som fångar. Bland dem som begick självmord fanns Yoshitsugu Saito själv. Även hundratals civila japaner begick självmord. USA förlorade 3500 man stupade soldater och 13 160 sårade.
Efter Saipans erövring föll snart resterande öar i Marianerna och i slutet av oktober 1944 inleddes invasionen av Filippinerna. Med Saipan, Guam och Tinian som huvudbaser inledde USA på hösten 1944 en våldsam bomboffensiv mot Japans huvudöar som i intensitet var i paritet med de allierades bomboffensiv mot Tyskland. I Japan avgick premiärministern Hideki Tojo efter Saipans fall.
Se även
- Wikimedia Commons har media som rör Slaget om Saipan