Skiftesverk

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Bostadshus på mitten av Öland uppfört i skiftesverk.

Strandbod i Kovik på Gotland uppförd i skiftesverksteknik, d.v.s ett bulhus.

Skiftesverk i Dalarna från förra hälften av 1900-talet, byggt av återanvändna timmerväggar.

Skiftesverk är namnet på en träbyggnadsteknik som mest använts för uthus och enklare byggnader från vikingatiden och framåt. Väggar i skiftesverk består av liggande, grova plankor som är infällda i stolpar med spår. Denna teknik möjliggör användande av relativt korta plankor, vilket är en fördel i områden som saknar högväxt barrskog.

I Sverige

Skiftesverk förekommer i Sverige i södra och västra Götaland liksom på Gotland och Öland. I Skåne, på Gotland och på Öland byggdes även boningshus i skiftesverk. Planken eller bålarna var då grövre än på uthus och hade dessutom långdrag. Mer korrekt benämns tekniken till boningshus för att "timra på stolpe" i motsats till att "timra på knut" .

På Gotland kallas ett hus i skiftesverk ofta för bulhus.

I början av 1900-talet slog en slags skiftesverksteknik igenom i traditionellt knuttimmerdominerade områden, t.ex Dalarna. Detta var ett alternativ till att bygga med laxknutar, när man ville undvika de vid denna tid omoderna utstickande knutskallarna. Ofta infogade man hela, redan ihopdymlade timmerväggar, från de knuttimrade hus man ersatte.

Speciella hustyper byggda i skiftesverk är Sydgötiskt hus och Högsulelada.

I Sydtyskland

Tiondebod byggd i skiftesverk i Fronreute, Kreis Ravensburg, Baden-Württemberg i södra Tyskland

Konstruktionstypen är välkänd i Sydtyskland, Österrike och Schweiz, där den kan kallas: "Ständerbau mit Bohlenfüllung" eller "Bohlen-Ständerbau". ^[1] En del tyska forskare menar att de sydtyska korsvirkesbyggnaderna, med stora avstånd mellan stolparna, är en vidareutveckling av ett tidigare mer utbrett byggnadssätt med skiftesverk. Man kan alltså se på detta sydtyska korsvirke (Mittelalterliche Ständerbauweise), med utfyllnad av lerklinat flätverk, som en materialbesparande variant av skiftesverket.

I Norge

I Norge har skiftesverk använts i mycket begränsad utsträckning, men tekniken finns representerad i Sørvestlandet under namnet "lavegg". Annars är bruket av liggande plankor eller korta stockar infällda i spår eller not i anslutande väggar känt under namnet "sleppevegg". En sleppevegg spänner vanligvis mellan två knuttimrade väggar, men kan också hållas fast av en stolpe på en eller två sidor.

Den norska tekniken "reisverk" är inte identisk med, och får inte förväxlas med skiftesverk. "Reisverk" har alltid utfyllnad av stående stockar eller plankor, därav namnet

Referenser

1. ↑ Thinius-Hüser, Klaus: Historische Holzkonstruktionen, Karlsruhe 1998, s. 131, avbildning s. 133 och s. 137.

Litteratur

• Henriksson, Gunnar: Skiftesverk på Öland, Riksantikvarieämbetet, Uddevalla 1989, ISBN 91-7192-780-8
• Henriksson, Gunnar: Skiftesverk - Ett tusenårigt byggnadssätt, Byggfortskningsrådet, Stockholm 1996, ISBN 91-540-5759-0
• Henriksson, Gunnar: Bålehus- Om skånskt skiftesverk, Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur, Uppsala 2000, ISBN 91-85352-41-1

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Skiftesverk
  Bilder & media