Serber i Kroatien

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Kroatienserber
Flag of Serbia 1991-2004.svg
Serbiska minoritetens flagga i Kroatien
Antal totalt

650 000 (ca.)
Antal per land
Mall:Landsdata Kroatien Kroatien - 201 631 (2001)
Mall:Landsdata Serbien Serbien
Mall:Landsdata Bosnien och Hercegovina Bosnien-Hercegovina
Mall:Landsdata Montenegro Montenegro
Språk
Serbiska (och även kroatiska)
Religion
Serbisk-ortodoxa kyrkan
Besläktade folkgrupper
Serber, montenegriner, kroater, bosniaker

Serberna är den största nationella minoriteten i Kroatien. De flestas förfäder emigrerade till det som idag utgör Kroatien för lite över 400 år sen, många som flyktingar från Serbien som då styrdes av det Osmanska riket[1]. Enligt folkräkningen 2001 bor det 201 631 serber i Kroatien, vilket utgör 4,5% av Kroatiens totala befolkning[2]. Förr har de varit betydligt fler, till exempel vid folkräkningen 1971 hade Kroatien 626 789 registrerade serber, vilka utgjorde 14,2% av befolkningen och 379 057 Jugoslaver (endast 176 enligt folkräkningen 2001)[3]. I samband med det kroatiska självständighetskriget på 1990-talet flydde majoriteten av den serbiska befolkningen landet[4] (se Operation Blixt och Operation Storm).

Innehåll

Historia

Majoriteten av serberna i Kroatien härstammar från de serber som massivt flydde Serbien i slutet på 1600-talet, då större delen av Balkan styrdes av det Osmanska riket. Kroatien var en del av det Habsburgska riket och ansågs vara en säker tillflyktsort för de serbiska emigranterna. Denna utflyttning kallas för Den stora serbiska folkvandringen (serb. Velika seoba Srba) och ägde rum 1683-1699. Dessa emigranter var dock inte de första serber att bosätta sig i dessa områden. Redan under tidiga medeltiden levde det serber i vissa delar av dagens Kroatien.

Serbisk-ortodoxa klostret Lepavina, byggt 1550

Medeltiden

Den bysantiske kejsaren Konstantin VII Porfyrogennetos skriver i sitt verk De administrando imperio[5] år 950 att okristna serber levde i Paganien (Narenta), mellan Dubrovnik och Omiš i dagens Kroatien (inklusive städer som Split och Imotski och öarna Hvar, Brač, Vis) Dalmatien. De fanns även i Zahumlje (Zachlumoi) och Konavle, områden som idag tillhör södra Kroatien[6].

Flera serbisk-ortodoxa kloster i Dalmatien som byggdes på medeltiden visar också att serber levt där innan den stora folkvandringen. Det äldsta klostret, Krupa, började byggas år 1317 av Serbiens kung Stefan Uroš II Milutin[7]. Klostret stod färdigt 1346 på Stefan Uroš IV Dušans tid, vars syster Jelena som var gift med kroatiske banen Mladen Šubić, uppförde klostret Krka samma år[8]. Några andra ortodoxa kloster som byggdes innan den stora folkvandringen är Dragović (1395)[9], Lepavina (1550)[10] och Gomirje (1600), som är det västligaste ortodoxa klostret i Europa[11].

I Slavonien ägde serbiska despotar på 1400-talet markområden och fick titeln baron av Kungariket Ungern.

Tidig modern tid

På 1600-talet pågick krig mellan Habsburgska och Osmanska riket i dagens Kroatien. Kroatien utgjorde vid denna tidpunkt det Habsburgska rikets sydligaste utpost och osmanerna initierade ofta militära operationer från vad som idag är Serbien och Bosnien-Hercegovina. Många kroater lämnade därför sina hem, vissa flyttade även ut från Kroatien (exempelvis burgenlandkroaterna)[12]. Där bosatte därefter osmanerna valaker och serber. Valakerna assimilerades senare av serberna.

Karta över Militärgränsen

I områdena som gränsade till Bosnien och Serbien, dvs till Osmanska riket, upprättade Habsburgska riket Militärgränsen (Vojna Krajina). Den österrikiska kronan lät serber från osmanskkontrollerade områden bosätta sig där på villkor att de skulle skydda gränsen från osmanska anfall. Serberna fick först tjäna en tid i habsburgska armén, därefter fick de mark. Serberna fortsatte befolka området ända in på 1800-talet, flyendes från osmanerna som inte gav dem tillräckliga rättigheter och pressade dem att konvertera till islam[13][14]. Militärgränsen utgjorde en båge runt Bosnien och in i dagens Vojvodina och fungerade som en politisk enhet separat från Kungariket Kroatien, som var en administrativ enhet inom Habsburg, ända till 1881 då området införlivades i det "civila Kroatien" [15]. Större delen av detta område kallas senare Krajina, vilket på sydslaviska språk kan översättas till gränsland. Serberna utgjorde vidare en stor majoritet i Krajina ända till Jugoslaviens kollaps på 1990-talet.

Fil:Ustasaguard.jpg
En Ustaša-vakt fotograferad bland liken efter mördade interner i Jasenovac

Andra världskriget

Under andra världskriget ockuperade axelmakterna Jugoslavien och fascistiska Oberoende staten Kroatien etablerades. Serberna diskriminerades och dödades i koncentrationsläger tillsammans med judar och romer. Det största koncentrationslägret var Jasenovac. Serbiska och judiska källor talar om att 300 000-500 000 människor dödades i lägret, medan kroatiska oftast uppger betydligt lägre siffror[16][17][18]. Enligt United States Holocaust Memorial Museum dödades mellan 45 000 och 52 000 serber enbart i Jasenovac och mellan 330,000 och 390,000 i Kroatien och Bosnien.[19].

En del serber organiserade sig i Četnikrörelsen som bekämpade tyskarna och de kroatiska nazisterna men även utförde krigsförbrytelser mot civila kroater[20] [21].

Minnesplats för de stupade försvararna av Vukovar

Kroatiska självständighetskriget

När Kroatien förklarade sig självständigt från Jugoslavien på 1990-talet följde det Kroatiska självständighetskriget. Serberna tog kontroll över Krajina och etablerade Serbiska republiken Krajina med hjälp av den jugoslaviska armén, JNA, som varade till 1995. Serberna utförde etnisk rensning och den kroatiska och ickeserbiska befolkningen fördrevs[22] [23]. Uppskattningsvis 80 000 - 150 000 kroater och ickeserber fördrevs av de serbiska rebellerna [källa behövs]. De flesta kroater flydde till regeringskontrollerade områden. Stridigheterna var dock inte begränsade till Krajina. Serberna angrep även städer utanför Krajina som hade en kroatisk befolkningsmajoritet. Bland annat angreps civila mål i huvudstaden Zagreb med raketer vid två tillfällen med flera dödoffer som följd[24]. Likaså angreps Dubrovnik i sydligaste Kroatien. Historiska och kulturella mål bombandes och attackerna krävde åtskilliga civila offer[25]. Striderna var som värst i staden Vukovar vid gränsen till Serbien där hundratals civila kroater mördades. Den 12 mars 2009 dömde en serbisk domstol 13 serber för krigsförbrytelser i samband med massakern i Ovčara utanför Vukovar då serbiska styrkor torterade och mördade drygt 200 kroater[26]. Sedan parterna misslyckats med att uppnå fred genomförde Kroatien under 1995 militära operationer för att återta Krajina. En stor del av den serbiska befolkningen flydde under Operation Blixt och Operation Storm, då Kroatien övertog det serbhållna området. Uppskattningsvis flydde 250 000 till Serbien, Republika Srpska och andra delar av världen[27]. År 1991 levde det enligt folkräkningen 580 000[28] serber i Kroatien, vilket kan jämföras med dagens drygt 200 000.

Flera kroatiska generaler, däribland Ante Gotovina, har ställts inför rätta av den Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien, anklagade för att ha planerat och utfört etnisk rensning under kriget. De kroatienserbiska ledarna Milan Martić och Milan Babić dömdes av krigsförbrytartribunalen för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

Politik

Serbiska republiken Krajinas flagga.

Politisk representation

I det senaste parlamentariska valet som hölls den 25 november 2007 fick den serbiska minoriteten tre platser i parlamentet och en ministerpost. Serberna tillhör därmed den mest representerade minoriteten i det kroatiska parlamentet (Sabor) och den enda minoriteten som innehar en ministerpost. Övriga minoriteter (21 stycken) delar på totalt fyra representanter[29].

De tre serbiska representanterna i det kroatiska parlamentet kommer alla från SDSS, Samostalna demokratska srpska stranka (Serbiska självständiga demokratiska partiet).

Minister:

  • Slobodan Uzelac, vice premiärminister och minister för departementet för regional utveckling, rekonstruktion och flyktingåtervändande[30].

Parlamentsledamöter:

Befolkning

Serberna bor framförallt i regionerna Banija, Lika, Kordun, Slavonien, Baranja, västra Srijem samt norra Dalmatien. 2001 fanns det 16 kommuner i Kroatien med serbisk majoritet: Dvor, Gvozd (Vrginmost), Krnjak, Donji Lapac, Vrhovine, Erdut, Jagodnjak, Šodolovci, Biskupija, Civljane, Ervenik, Kistanje, Borovo, Markušica, Negoslavci och Trpinja.

I fyra av Kroatiens län bestod befolkningen till minst 10% av serber: Vukovar-Srijem, Sisak-Moslavina, Karlovac samt Lika-Senj.

Serbbefolkade områden i Kroatien enligt folkräkningen 1981

Enligt folkräkningen 2001 bor det 201 631 serber i Kroatien, vilket motsvarar 4,5% av landets totala befolkning [33].

Befolkningshistorik

Enligt folkräkningen 1991 levde det 581 663 serber i Kroatien, vilket motsvarade 12,2% av befolkningen. Vid folkräkningen 1971 hade Kroatien 626 789 registrerade serber, vilka utgjorde 14,2% av befolkningen [34].

Flyktingsituationen

Spänningarna mellan kroater och serber minskar allt mer men vissa problem kvarstår. De två största problemen är att det händer att serberna utsätts för diskriminerng, både på lokal och myndighetsnivå, samt att tusentals återvändande flyktingar inte har blivit kompenserade för deras förluster i kriget[35]. Nya lagar införs för att eliminera diskrimineringen men det tar tid att genomföra dem i praktiken. På senare tid visar även vissa domstulsbeslut att det går framåt med att hjälpa återvändande flyktingar. Restaureringsfonder för serberna har även inrättats. Dessa framsteg är dock ändå små i jämförelse med problemens storlek [36][37]. Serberna stöter på diskriminering på arbetsmarknaden och när de försöker åstadkomma sina sociala rättigheter och det rapporteras fortfarande om att de utsätts för våldsbrott [38].

På grund av situationen väljer fortfarande en del serber i exil att inte återvända. I Serbien finns det år 2005 140 000 registrerade flyktingar från Kroatien med olöst status. Dessutom finns det 13 000 anmälningar om husåteruppbyggnader som ligger olösta hos de kroatiska myndigheterna [39]. Problemet bottnar i att det i många hus flyttat in kroater som i sin tur fått fly från sina hem i Bosnien-Hercegovina, och den kroatiska lagen understödjer hellre dem än serberna [40].

År 2006 hade en tredjedel av de fördrivna serberna återvänt medan majoriteten fortfarande lever i andra länder [41]. De flesta som som återvänt är äldre personer från mindre byar. Endast en liten del har återvänt till de större städerna [42].

Över 200 serbiska byar som drabbades i kriget har fortfarande inte elektricitet [43].

Språk

Serbisk-ortodox kyrka i centrala Zagreb

En majoritet av de som tillhör den serbiska folkgruppen i Kroatien talar neo-štokavisk dialekt av serbiska/kroatiska med ijekaviskt uttal, med undantag för östra Slavonien, Baranja och Srijem där det ekaviska uttalet är dominerande. Genom avtalet i Erdut fick serbiska skolbarn i östra Kroatien rätt till undervisning på serbiska och med kyrillisk skrift[44].

Religion

Se även: Serbisk-ortodoxa kyrkan

Den dominerande religionen är serbisk-ortodox kristendom. Förutom de medeltida ortodoxa klostren finns det i Kroatien också en större mängd ortodoxa kyrkor. Många kyrkor skadades under kriget och långt ifrån alla är återställda.

Det finns också en mindre andel ateister[källa behövs].

Kända personer

Nikola Tesla, kroatienserbisk vetenskapsman föddes i byn Smiljan i Lika.

Det finns en hel del kända serber från dagens Kroatien. Några av dem är:

Se även

Referenser

  1. ↑ FACTBOX - Brief history of Croatia's rebel Serb Krajina region | World | Reuters
  2. ↑ Census 2001
  3. ↑ Vojska.net
  4. ↑ FACTBOX - Brief history of Croatia's rebel Serb Krajina region | World | Reuters
  5. ↑ Slider.com
  6. ↑ Slider.com
  7. ↑ http://www.eparhija-dalmatinska.hr/Manastiri-Krupa-E.htm
  8. ↑ http://www.eparhija-dalmatinska.hr/Manastiri-Krka-E.htm
  9. ↑ http://www.eparhija-dalmatinska.hr/Manastiri-Dragovic-E.htm
  10. ↑ http://manastir-lepavina.org/ISTORIJA_MANASTIRA/istorija_manastira_english.htm
  11. ↑ http://www.coe.int/t/dg4/cultureheritage/regional/see/IRPPSAAH/PTA/PTA_Croatia_Gomirje_APP.pdf
  12. ↑ The New Encyclopedia Britannica, Edition 1986 Reference: EB, Edition 1986, Macropedia, Vol 29, page 1061 Entry: Yugoslavia, Croatia, History
  13. ↑ Anders Björnsson (2004). Osmanernas rike - ett försummat europeiskt arv. Stockholm: SNS förlag
  14. ↑ Stevan K Pavlowitch (2001). Serbia, the history behind the name. London: Hurst, sid. 22. ISBN 1-85065-476-X
  15. ↑ The New Encyclopedia Britannica, Edition 1986 Reference: EB, Edition 1986, Macropedia, Vol 29, page 1061 Entry: Yugoslavia, Croatia, History
  16. ↑ http://www1.yadvashem.org/odot_pdf/Microsoft%20Word%20-%205930.pdf
  17. ↑ https://cp13.heritagewebdesign.com/~lituchy/whatwasjasenovac.php
  18. ↑ http://www.setimes.com/cocoon/setimes/xhtml/en_GB/features/setimes/articles/2007/01/08/reportage-01
  19. ↑ http://www.ushmm.org/wlc/article.php?lang=en&ModuleId=10005449
  20. ↑ Hrvatska matica iseljenika, Hrvatski informativni centar (1996). SOUTHEASTERN EUROPE 1918-1995 - An International Symposium. ISBN 953-6525-05-4
  21. ↑ Julia Gorin
  22. ↑ Summary of judgement - Milan Martić Haagtribunalen ICTY
  23. ↑ Sentencing judgement - Milan Babić Förenta Nationerna FN
  24. ↑ Voice of America
  25. ↑ FN-rapport om slaget om Dubrovnik
  26. ↑ emportal.com
  27. ↑ Gotovina - Indictment Haagtribunalen ICTY
  28. ↑ http://www.vojska.net/eng/armed-forces/croatia/about/population/
  29. ↑ [1] Sabor, kroatiska parlamentet
  30. ↑ [2] Kroatiska regeringen – Slobodan Uzelac
  31. ↑ [3] Sabor, kroatiska parlamentet
  32. ↑ [4] Sabor, kroatiska parlamentet
  33. ↑ Census 2001
  34. ↑ http://www.vojska.net/eng/armed-forces/croatia/about/population/
  35. ↑ http://www.osce.org/documents/mc/2004/04/2783_en.pdf
  36. ↑ Human Rights Watch World Report: Croatia 2001-2003.
  37. ↑ MAR | Data | Assessment for Serbs in Croatia
  38. ↑ Croatia: European Court of Human Rights to consider important case for refugee returns
  39. ↑ Daily Survey
  40. ↑ http://www.amnestyusa.org/document.php?lang=e&id=ENGEUR640032005
  41. ↑ ”Integration av återvändande serber”. B92. 2006. http://www.b92.net/eng/news/in_focus.php?id=111. 
  42. ↑ http://www.sdf.hr/korisni_sadrzaj/manjinski_povratak.pdf
  43. ↑ http://www.sdf.hr/index.php?option=com_content&task=view&id=99&Itemid=9
  44. ↑ http://www.usip.org/library/pa/croatia/croatia_erdut_11121995.html
  45. ↑ http://www.soccerphile.com/soccerphile/news/balkans-soccer/dado-prso.html

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Serber_i_Kroatien"
Personliga verktyg