Seppo Isotalo

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Seppo Johannes Isotalo (född 23 januari 1936 i Åbo, Finland, bosatt i Älvsjö) är en pensionerad affärsman, journalist, akademiker och socialdemokratisk fritidspolitiker. Isotalo är mest känd i Sverige under för sin aktiva medverkan i ett antal nyheter som gällde svensk-ryska förhållanden och en förtalsprocess mot överbefälhavaren för svenska försvaret.

Innehåll

Uppväxt och utbildning

Seppo Isotalo spelade i Turun Pallo Seura, en framstående idrottsklubb, var med i juniorlandslaget i fotboll och ägnade sig åt bordtennis. Isotalo tog aldrig studenten, men efter att gått ut Tekniska läroverket i Tammerfors 1958 tog han studentexamen vid Tekniska högskolan i Helsingfors. Han blev civilingenjör på två år och nio månader.[1] Två och ett halvt år senare blev han slutförde han en teknisk licentiatexamen där han utarbetade ett nytt byggnadskostnadsindex för Finland.[2]

1965 flyttade Isotalo till Stockholm för att doktorera. Miljonprogrammet för bostäder pågick och det behövdes ett lånetak som hindrade byggarna att höja priserna när bostadsbyggandet fick utökade resurser. I sin doktorsavhandling utarbetade Isotalo ett vetenskapligt underlag för lånetaket. [3] Han disputerade i juni 1968 på Kungl. Tekniska Högskolan. Avhandling godkändes först i december samma år efter en omfattande akademisk diskussion. [4] Lånetaket användes fram till 1992.[5]

På sjuttiotalet var Isotalo ekonomisk expert vid Stadsbyggnadskontoret i Stockholm. Stockholms City var under ombyggnad när Isotalo fick uppdraget att beräkna vad ombyggnade skulle kosta. [6] Utrikesministeriet i Finland erbjöd Isotalo 1974 att bli högskolerektor i Vilmarstrand, men utnämningen stoppades av regeringen, eftersom Isotalo var svensk medborgare. Nyheten avslöjades i finska pressen. [7] Publiceringen innebar att det inte blev något rektorskap för Isotalo. Däremot arbetade han som chefssekreterare för Kommittén för reformering av den tekniska gymnasieutbildningen i Finland. Under vistelsen i Finland försökte Isotalo bli professor i byggnadsekonomi vid olika tekniska högskolor, men utan framgång. Han ändrade inriktning och blev docent i socialpolitik med inriktning på bostadspolitik vid Helsingfors universitet 1977.[8]

Politisk engagemang

Det politiska livet i Finland var labilt under hösten 1975. Socialdemokraterna var på väg att förlora valet i fackförbundet Metall till kommunisterna. I den svenska tullen hade pengar från Sverige för valarbetet stoppats. På valdagen publicerades information om en konspiration som låg bakom oegentligheterna hos socialdemokraterna. Det påstods att Isotalo var en av de ledande figurerna inom konspirationen som omfattade 56 vänsterintellektuella.[9]

1978 flyttade Isotalo till Moskva där han var verksam fram till pensioneringen år 2000. Han ordnade där sju olika bokutställningar där svenska och sovjetiska förläggare och författare kunde mötas. De senaste skedde i Riga och Tallin. Han var Dagens Industris första korrespondent i Moskva.

Apple-representant i Moskva

Vid mitten av 1980-talet introducerade Isotalo Macintosh-datorer i Moskva. Apple fick den första exportlicensen för på den tiden den avancerade persondatorn Mac Classic. Isotalo anordnade datorutbildning i den sovjetiska regeringens " Akademi Narodnogo Chasjaistva".[10] I slutet av 1980-talet öppnades Sovjet för journalistiskt arbete. För en film om Raoul Wallenberg fick Hans Villius och Olle Häger hjälp av Isotalo och hans dåvarande fru, Helene Carlbäck. Hon efterlyste Wallenberg i rysk TV, något som tolkades som en del av den pågående fenomenet glasnost. Rapport i SVT återsände en stor del av det ryska TV-programmet. [11]

Journalistiska avslöjanden

På SVT:s uppdrag ordnade Isotalo också en efterlysning av livstidsdömde spionen Stig Bergling i Sovjet. Efterlysningen rapporterades i svensk TV och ansågs motsägelsefull eftersom han var dömd för att spionera för Sovjets räkning.[12] Nästa projekt berörde Stig Wennerström, även han dömd till livstid för spionage för Sovjet. I maj 1991 visades en dokumentär i två delar i SVT om spionen. Den filmades i Moskva med Isotalo som medhjälpare och i rollen som spionen själv.[13]

Isotalo arbetade under åren 1991-1994 med frågan om sovjetiska ubåtar i svenska vatten. Inledningsvis försåg han DN Debatt med den ryska officiella redovisningen om U-137 som 1981 hamnade utanför Karlskrona.[14] Arbetet avslutades med ett seminarium i Stockholm där Sovjets sista ÖB i flottan, amiral Vladimir Tjernavin försäkrade att inga av hans ubåtar hade trängt i svenska vatten.[15]

Fallet med signalspaningsplanet av typ DC-3:an som försvunnit 1952 fick nytt liv när Isotalo hittade general Sjinkarenko i Riga. Generalen ledde operationen att skjuta ner planet. Isotalo intervjuade honom i Sveriges Radios Efter tre 10 mars 1991. Isotalo var också aktiv i denna fråga genom att hämta ett nyckelvittne från Volgograd. Denne berättade i en intervju i TV 4 att DC-3:an kränkt sovjetiska vatten.

Förtalsprocessen mot ÖB

Många av Isotalos avslöjande publicerades under våren 1991. Överbefälhavaren för svenska försvaret, Bengt Gustafsson reagerade i en intervju i TV 4 i mars 1991 benämnde Isotalo som rysk "desinformatör"[16] Isotalo stämde då ÖB för förtal.[17] I hovrätten berättade chefen för militära underrättelsetjänsten att de hade ritat ett sociogram, som visade att Isotalo hade medverkat i alla avslöjanden. Sociogrammet var grunden till utpekandet av Isotalo i TV. Rätten ansåg att Gustafsson hade skälig grund för sina uttalanden, men fann det inte styrkt att de var sanna.[18]

Senare aktiviteter

Under 2000-talet har Isotalo arbetat som oberoende valobservatör i Vitryssland på den vitryska regeringens inbjudan. Detta uppmärksammades av Sveriges Radios Ekot som omnämnde att "den ökände Seppo Isotalo".[19]

Isotalo har tre barn, ett i första äktenskapet i Finland, och två med f.d. hustrun Helene Carlbäck. Han arbetar idag regelbundet för tidningen Suur-Tukholma som riktar sig till finnar i Storstockholm, internettidningen Ryska Posten samt lokalradion TUFF i Tyresö.

Fotnoter

  1. ↑ Insinööriuutiset, "Insinöörit teknillisen korkeakoulun oppilaina", 25 maj 1963.
  2. ↑ The Building Cost Index - a discussion. National Swedish Building Research. Stockholm 1969.
  3. ↑ ”The Loan Evaluation Model”, Rapport från Byggforskningen 1965.
  4. ↑ ”Kritik och försvar av rapport 8:1968”.
  5. ↑ Avhandlingens praktiska betydelse redogörs för i ”Steering and control of housing production”. National Swedish Building Research D19:1973.
  6. ↑ Analysen publicerades på en helsida i Dagens Nyheter 24 mars 1972.
  7. ↑ Helsingin Sanomat 22 februari 1974.
  8. ↑ Asunnoista: tutkimus suomalaisen ja ruotsalaisen asuntopolitiikan eroista Hämeenlinna 1974.
  9. ↑ Demari, "Kuka on kukin inforamtiomaffiassa." 1 november 1975.
  10. ↑ Dagens Industri, 16 december 1986; Dagens Nyheter, 1 oktober 1987.
  11. ↑ Rapport, 5 oktober 1989.
  12. ↑ Rapport, 13 februari 1991.
  13. ↑ Dagens Nyheter, "Tysta Marie", 19 maj, 1991.
  14. ↑ Dagens Nyheter, "Debatt" 10 februari 1991.
  15. ↑ Svenska Dagbladet, 31 september 1994.
  16. ↑ TV 4 Nyheterna, 11 mars 1991.
  17. ↑ Tobias Hellström, ”Han stämmer ÖB för förtal”, Expressen, 25 mars 1991.
  18. ↑ TT, 30 mars 1995.
  19. ↑ Ekot kvart i fem, 19 mars 2004.

Externa länkar

Den följande diskussionen är ett arkiverat förslag om att radera nedanstående artikel. Var god modifiera inte diskussionen. Senare kommentarer i ärendet bör göras på artikelns diskussionssida. Inga fler redigeringar bör göras nedan.

Resultatet av diskussionen blev att koncensus saknas om radera eller infoga och enligt principen att välja det mildaste alternativet infogas artikeln. --Kruosio 16 februari 2007 kl. 19.10 (CET)

Varför Finland aldrig blev en Folkrepublik

    • Anmälare: StefanB 6 december 2006 kl. 17.09 (CET)
    • Motivering: Verkar vara egen forskning med egna slutsatser, men artikeln är så konstigt skriven så jag undrar vad andra tycker.

Nu har gambiern varit framme och rättat till allt

Jag håller med om att artikeln är en främmande fågel. Samtidigt är/var sidan om Finland inte helt lyckad heller. Det finns en historieskrivning om Finland men den är uppdelad på:

Jag har rättat till artikeln Finland och beaktat de delar som är relevanta i Varför Finland aldrig blev en Folkrepublik, som alltså kan tas bort. Historieskrivningen har rättats till med lite bättre rubriker. Jag har även sett över rubrikerna rent generellt. Kort och gott har gambiern sett till att Varför Finland aldrig blev en Folkrepublik kan tas bort. 83.252.52.60 2 januari 2007 kl. 04.17 (CET)


Radera

  1. Wasell 6 december 2006 kl. 17.25 (CET)
  2. -- MVH Svarte Riddaren 6 december 2006 kl. 17.30 (CET)
  3. Dewil 6 december 2006 kl. 17.53 (CET)
  4. Rosp 6 december 2006 kl. 18.35 (CET)
  5. --Bruno Rosta 6 december 2006 kl. 23.51 (CET)
  6. torvindus 7 december 2006 kl. 07.44 (CET)
  7. Bomkia 7 december 2006 kl. 08.22 (CET) (egen forskning och en argumenterande artikel.)
  8. JKn 7 december 2006 kl. 08.38 (CET)
  9. Pralin 8 december 2006 kl. 21.17 (CET)
  10. Riggwelter 11 december 2006 kl. 20.50 (CET)
  11. Islander 12 december 2006 kl. 03.09 (CET) Håller med Dewil nedan.
  12. Greverod 망눗 8 januari 2007 kl. 00.17 (CET)

Blankröst

Behåll

Infoga

  1. korta ner och mindre POV och lägg in i efterkrigshistoria - Gthyni 6 december 2006 kl. 17.22 (CET)
  2. rrohdin 7 december 2006 kl. 09.32 (CET) i Finland under efterkrigstiden som kortfattat säger ungefär samma sak men till skillnad från Varför Finland aldrig blev en Folkrepublik saknar källor...
  3. Izzy 10 december 2006 kl. 09.57 (CET) Korta ner ordentligt och infoga som en rubrik under Finland under efterkrigstiden
  4. Thoasp 11 december 2006 kl. 20.10 (CET)
  5. Ztaffanb 12 december 2006 kl. 12.15 (CET) Artikeln som sådan är en främmande fågel (dvs namnet är inte tillämpbart eftersom det är ställt som en fråga). Innehållet torde kunna inarbetas relativt oförändrat som en underrubrik i Finland under efterkrigstiden, eventuellt som ett tänkbart scenario vilket inte blev verklighet. Jag håller med om den kritik som framförts mot källornas tillförlitlighet men som nyligen nämndes i en artikel i SvD (Diktatorn ser till att aldrig bli ansvarig) lämnar sällan diktaturer bra källförteckningar efter sig...
  6. Chincoteague 18 december 2006 kl. 12.08 (CET)
  7. Angriffer 28 december 2006 kl. 00.19 (CET)
  8. SingleStar 4 januari 2007 kl. 05.17 (CET)

Diskussion
Även bortsett från det nuvarande POV-mässiga innehållet (vilket jag iofs håller med om), så är både artikeltitel och ämne svårt POViga. Delar kanske kan infogas i befintliga artiklar, men jag bedömer radering som det rimligaste alternativet. //Wasell 6 december 2006 kl. 17.25 (CET)

Och vad är det för fel med det då? Källorna anges ju? Om någon har andra åsikter så vore det väl bättre att komplettera sidan? AndersG 6 december 2006 kl. 17.34 (CET)

Wikipedia ska inte innehålla egen forskning, utan bara slå fast vad som redan är känt. Alla artiklar på Wikipedia ska också skrivas ur en neutral synvinkel. Denna artikel bryter mot dessa två riktlinjer. /Grillo 6 december 2006 kl. 17.45 (CET)
Artikeln är en kort men saklig och argumenterande uppsats, komplett med källhänvisningar, och hör som sådan inte hemma i Wikipedia. Vad uppsatsen behandlar är dock ett viktigt ämne som förtjänar en plats i någon av artiklarna om Finland under och efter andra världskriget. /Dewil 6 december 2006 kl. 17.53 (CET)
OK Kan någon plocka russinen ur den och lägga in då?AndersG 6 december 2006 kl. 17.58 (CET)
Artikelns slutsatser bygger inte på de argument som framförs i artikeln. Att DFFF skulle ha planerat en statskupp är i högsta grad ifrågasatt. Artikeln har heller inga källhänvisningar, förutom några få meningar. Jag kan inte se att något i artikeln bör flyttas till andra artiklar. Thuresson 7 december 2006 kl. 00.35 (CET)
Visst finns där väl källhänvisningar, men då artikeln omedelbart föreslogs för radering så avtog mitt intresse för att komplettera denna. Har dock nu kompletterat med flera källhänvisningar AndersG 7 december 2006 kl. 10.51 (CET)
Det står inte heller att DFFF skulle ha planerat en statskupp. Planerna fanns i Moskva och detta finns det källor till.AndersG 7 december 2006 kl. 10.52 (CET)
"I de myckna skriverierna om förmenta planer på en kupp våren 1948 har man inte kunnat presentera någonting konkret om vare sig yttersta vänsterns eller yttersta högerns avsikter. Om det har funnits någon eld under kuppryktenas rök har det varit fråga om små lågor, snarare intentioner och förhoppningar hos enskilda personer eller små grupper snarare än om allvarligt syftande företag." (Osmo Jussilla m.fl. "Finlands politiska historia 1809-1998", Schildts 2000, sida 280). Thuresson 7 december 2006 kl. 12.29 (CET)
Det beror ju på hur man väger det, men om man läser Zjdanovs ord (enligt Milovan Djilas, Conversations with Stalin (New York; Hart-Davis 1961)) och Yrjö Leinos ord, samt kombinerar det med ad som hände i Östeuropa så ser jag inte hur man kan dra någon annan slutsats.


Jag kan inte se den "egna forskningen" i artikeln. Däremot är namnet inte så bra och texten kan väl kanske skrivas något neutralare, men temat är ofta återkommande när man läser finsk historia. Att Finlands oberoende inte var säkrat, var åtminstone i de äldre verk jag läst en allmän synpunkt. Läs gärna Paasikivis dagböcker för att se hur mörkt han tidvis såg på situationen. /rrohdin 7 december 2006 kl. 09.32 (CET)
Ge gärna förslag på ett neutralare namn. Tyckte själv att det var frågan om ett "sidospår" och däför inte hörde hemma i Finland under efterkrigstiden. AndersG 7 december 2006 kl. 10.51 (CET)
Slutsatserna är inte källhänvisade tex, så i nuläget betraktar jag dom som egen forskning. Och artikeln borde inte döpas om, informationen borde snarare infogas på en sida om finlands och rysslands förhållande. --Bomkia 5 januari 2007 kl. 09.37 (CET)
Var god modifiera inte diskussionen ovan.
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Seppo_Isotalo"
Personliga verktyg