Saddukéer

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Saddukéer, ett parti inom judendomen, med företrädesvis medlemmar från översteprästerna och överklassen, och som verkade vid tiden runt Kristi födelse. I Nya Testamentet utmålas de som Jesu huvudmotståndare i samband med korsfästelsen.Deras motpart var fariséerna som hade större folklig förankring.

Saddukéerna erkände inte den fariséisk-rabbinska tolkningstraditionen i den s.k. muntliga lagen och godtog inte de religiösa idéer som utvecklades om uppståndelselära eller änglatro. Saddukéerna samarbetade med den romerska administrationen under ockupationen för att stärka sin maktställning. Var religiöst mer konservativa än fariséerna men politiskt beredda till långtgående samarbete med hellenistisk-romerska kretsar.

Saddukéerna tror man är namngivna efter prästen Sadok, som var stamfader till en av de gamla präster släkterna. Saddukéerna var under tiden kring Jesu liv ett viktigt religiöst och politisk parti, deras största motståndare var fariséerna, det sägs också att de var fiender till Qumransekten.

Saddukéernas tankar om vad som var religiöst rätt skiljde sig markant från vad Fariséerna tyckte. Man ansåg att det var det som stod skrivit i Mose lag (Mos 1-5) som skulle vara det som gällde och det man följde. Man ville inte höra talas om någon av de nya religiösa idéer och lagar som vuxit fram senare. Man trodde till exempel inte på sådant som änglar, andar eller uppståndelsen liksom att man inte trodde på straff och belöning efter döden. Man ansåg att Gud inte la sig i den lilla människans liv utan att hon hade en fri vilja.

Det högsta prästerskapet, alltså överklassen var det skikt som Saddukéerna tillhörde. Dessa prästerskapsfamiljer var de som hade hand om den offentliga tempelkulturen. Eftersom man ville behålla sin status och makt höll man sig väl med romarna. Och så länge tempelkulturen fick vara i fred så medverkade de gärna i den romerska kulturen och hade ingenting emot de hellenistiska influenserna. Detta var något som retade andra, man ansåg att prästerskapets renhet spelade stor roll med tanke på deras nära kontakt med templet som var det religiösa centrumet. I den nya religiösa tiden som kom efter templets fall fick Saddukéerna få nya uppgifter och miste här med sin makt.

Källor

Böcker

Religionslexikonet. Forum, 2006.

Groth, Benthe, Judendomen. Kultur, historia, tradition. Natur och kultur, 2002.

Internet

http://alltombibeln.se/bibliskordbok/ord_s.htm



Personliga verktyg